Andra raka segern!
TFF följde upp den strålande 6-0-segern hemma mot Örgryte med en lika strålande 4-0-seger på bortaplan mot Värnamo. Salif Camara Jönsson blev stor matchhjälte då han gjorde samtliga(!) fyra mål.
Så vaknade äntligen TFF:arna på riktigt! Den fina hemmasegern mot Örgryte med klara 6-0 var inget undantag som skulle bekräfta någon dum regel. Genom att bortaslå Värnamo med 4-0 visade man att faktiskt är ett riktigt bra lag i Superettan och att man kan lyckas även utanför Vångavallen och mot ett motstånd på elva man i 90 minuter plus tillägg.
Let’s face it – Örgryte gjorde ingen bra match på Vångavallen samtidigt som bollen började studsa TFF:arnas väg. Utvisningen för göteborgarna drog ur proppen och det kunde säkerligen ha blivit tvåsiffrigt om man bara hade velat.
När glädjeyran hade lagt sig undrade man vad som faktiskt hade hänt. Faktum är att ingenting hade hänt mer än att TFF bärgade första segern, tog tre poäng, höll nollan och gjorde en jäkla massa mål, särskilt Salif. En bra dag på jobbet helt enkelt. Lite som när man lyckas lobbkasta tre hopknycklade A4-ark i kollegans papperskorg en bit bort i kontorslandskapet – på raken.
Därefter pratade man inom TFF om återställning till det normala, alltså papperstrassel i skrivaren och blaskigt kaffe i automaten. Man ställdes inför en bortamatch mot tufft motstånd, Värnamo hade tre segrar på fyra matcher i årets serie och fruktade inte ett uppvaknande TFF alltför mycket.
TFF ställde upp med en samma elva som mot Örgryte, vilket innebar att Magnus Andersson fortsatte som mittback och Zoran Jovanovic tog plats till höger på mittfältet.
Nämnde Zoran slår också den målgivande passningen till 0-1 som Salif enkelt nickar in efter att man vunnit tillbaka bollen på offensiv planhalva och Haynes petat den vidare till Zorans känsla högerfot. Rakt, enkelt och effektivt. Bortaledning efter drygt 5 minuters spel. Bra start.
0-2-målet kommer också på nick från Salifs panna. Albin Nilsson visar prov på fint anfallsspel från sin västerbacksposition och lägger ett fint inlägg från vänster som Salif trycker in vid bortre stolpen. Tvåmålsledning efter knappt 20 minuter. Var tvungen att nypa mig i armen.
Sen vaknar Värnamo till och skapar en hel del chanser i både slutet av första halvlek och i början av andra. Mönstret kändes igen från Örgryte-matchen; när TFF leder med 2-0 får motståndarna komma till tals. En reducering till 1-2 låg under denna period av matchen mycket närmre än ett 0-3-mål.
Men som sagt, när det ena laget bränner sina chanser så gör det andra laget mål istället. TFF håller lugnt och behärskat i bollen till vänster på offensiv planhalva. Efter några korta passningar inom laget petas bollen in till Salif som gör en kroppsfint och sparkar därefter in 0-3. Lugnt, behärskat och effektivt. Riktigt proffsigt faktiskt.
Bör tilläggas att i detta skede började hoppet på allvar sippra ur hemmalaget i tron om att komma ikapp. Att Värnamo-försvaret inte längre var på hugget syntes tydligt med några minuter kvar när inhoppande Erik Andersson slår ett inlägg från vänster och backen totalmissar bollen som istället dimper ner på Salifs fot alldeles bakom. 0-4 var ett faktum och det känns nästan lite för bra.
Salif hade återigen gjort fyra mål – i andra matchen på rad. Suveränt!
Men det som glädjer denna supporter mest när det gäller det offensiva spelet är inte att en spelare gör 8 mål på två matcher, utan att han har ett målfarligt gäng bredvid sig också. Jag tänker främst på Pode, Dino och Zoran. Dessutom finns det sparkapital på bänken. Vi skulle förmodligen kunna spela 4-2-4 vissa stunder och göra det bra. Anfall sägs ju vara bästa försvar.
Med andra ord, oavsett hur mycket Salif kommer att punktmarkeras i de närmsta matcherna så har vi ytterligare ett gäng som motståndarna kommer att behöva hålla ett öga på.
Försvarsmässigt såg det relativt bra ut mot Värnamo även om de kom till en hel del farliga lägen. Nollan får väl anses som lite flyt denna gång också. Hursomhelst, kul för Marko i målet att ha fått hålla nollan nu ett par gånger – hoppas det fortsätter så!
Nämnde Albin Nilsson börjar visa sitt rätta jag, duktig defensivt och högst delaktig framåt. Härligt att se.
Personligen anser jag att Robin Jacobsson är en av våra bästa backar men med Mange sidan om Blomqvist har det ju gått bra hittills, minst sagt.
Att Zoran skulle spela från start efterlystes tidigare och det har gett resultat. Samtidigt tycker jag att det är synd att det har gått ut över Håkansson. Kanske är det så att det är Pode och Dino som inte ska känna sig självskrivna i startelvan just nu? Vi vet absolut vad dessa herrar är kapabla till, men lika effektiv som Salif varit, lika målsumpande har dessa två varit – för det är ju inte bara Salif som fått bra lägen att jobba med i de senaste matcherna.
Min gode vän, tillika ståplatskollega, brukar ofta vidhålla att Robin Nilsson på mitten är en Linderoth som inte ska synas, då är han bra. Förmodligen har han rätt. Tycker dock att innermittfältet med Robin och Haynes syns mer och mer, de blir bättre och bättre ihop. Och det är nog bäst så, för på bänken finns både Johan Brannefalk och numera också Erik Andersson, som vi vet att tränare Winqvist gärna använder sig av.
Äntligen vädrar man som TFF-supporter lite morgonluft! Och då ges det inom kort en ny möjlighet att bli extra besviken, såklart. TFF tar emot Syrianska hemma på Vångavallen redan på lördag, avspark kl 14:00.
Hoppas återigen att TFF:arna lyckas återställa sig till det normala och inte tro att man är övermäktiga allt motstånd bara för att man har 10-0 på två matcher. För att komma till rätt state of mind – betänk att bananerna i fruktkorgen är bruna, hålen är slut i hålslagaren och ovan på det… dubbla papercuts.
