Andreasson ser möjligheterna i år
Anton Andreasson slåss i år på allvar för speltid i Elfsborgs A-trupp. Med ett år kvar på kontraktet vill han verkligen konkurrera om de centrala mittfältspositionerna. Här är en längre intervju med Anton om hans utveckling, kommande mål och att bli bedömd för att vara klubbchef Stefan Andreassons son. – Det är ganska poppis att kasta skit på mig för det, säger Anton Andreasson till SvenskaFans.
Vi träffas på morgonen utanför den anläggning som Elfsborg bor på, ett inhägnat område med radhus som ligger som i ett eget litet samhälle. Elfsborgsspelarna bor tillsammans, antingen fem eller sex spelare i varje hus vilket skapar en gemenskap utöver det vanliga när de brukar bo två i varje rum på hotell. Det är varmt i luften trots att det ligger en dimma som bara någon timma efter intervju med Anton Andreasson ska släppa och spricka upp i en extrem högsommardag, med svenska mått mätt.
Konkurrensen lättar - då vill Andreasson ta chansen
Anton Andreasson har gått hela vägen genom Elfsborgs organsiation. Från knattefotboll upp till A-laget. För två år sedan var han en av de spelare som flyttades upp från U-truppen och fick ett treårskontrakt. Två av åren har gått vilket har resulterat i åtta inhopp i allsvenskan - nu vill han konkurrera på allvar.
– Första året var mest att se och lära, jag såg varje träning som en bonus. Sedan har det varit en extrem konkurrens på min position. Marcus Rohdén och Henning Hauger, dessutom Viktor Claesson och Anders Svenssons som kunnat vikariera på min position, det är inte många svenska klubbar som har ett sådant mittfält. Nu har det lättat lite när en av de fyra har försvunnit, men det gäller att göra träningar bra och ta chansen när det kommer, säger Anton till SvenskaFans.
"Behöver A-lagsfotboll för att ta ytterligare kliv"
Han gjorde debut i allsvenskan mot Falkenberg med tolv minuter kvar säsongen 2014. Därefter har det både blivit fler inhopp men även ny tränare. Mesta speltiden har han dock fått i U21 Allsvenskan. Nu lämnar han gärna den serien.
– När Magnus (Haglund) kom kändes det som han trodde på mig. Men det är fillfälligheter som gör om man får komma in, min spelartyp ska passa in och det har blivit lite inhopp här och där. Sedan är det svårt att komma in som mot Häcken, när det står 4-2, då är det bara in och springa. U21 kanske man kan nu, det känns inte som jag tar ett steg framåt och den fotbollen kan man. Ibland är det dock väldigt bra matcher men jag behöver A-lagsfotboll för att ta ytterligare kliv.
Vill få Haglunds förtroende som tredjealternativ
Kontraktet går ut efter säsongen, något han inte lagt någon större vikt vid. Med hela säsongen 2016 framför sig, dessutom skadefri efter en ljumskskada, så ligger vägen öppen. Nu vill han ta nästa steg för att konkurrera på allvar.
– Personliga målet är att höja min speltid. Jag vill att Magnus ska känna att han kan lita på mig som ett tredjealternativ bakom Henning Hauger och Marcus Rohdén. Har inte tänkt så mycket på att det är sista kontraktsåret utan jag har fokus på att göra det så bra som möjligt, och nu stå för en bra försäsong, fortsätter Anton.
"En vanlig far-och-son relation"
Liknelser med klubbchef Stefan Andreasson kanske är oundvikligt, men Anton vill istället bli bedömd för den spelare och person han är.
– När jag var yngre och inte hade huvudet för det var det jobbigare, men nu är det snarare en morot. Jag vet att det snackas, men då handlar det att motbevisa de som tvivlar, men det är inget jag tänker på. Men jag vet att det är ganska poppis att kasta skit på mig.
Kan du beskriva den relation du och Stefan har?
– Det är en vanlig relation mellan far och son, jag pratar nästan aldrig om fotboll med honom. Istället har jag haft fantastiska tränare runtomkring som jag har stått väldigt nära allihop som jag kunnat bolla grejer med, så jag har inte behövt göra det med pappa.
Fullt fokus på Elfsborg - men öppnar en liten dörr
Trots att han har Elfsborg i blodet sedan födseln mer eller mindre, ser Anton ändå verkligheten också. Om det inte skulle bli den önskade speltid han vill ser han inga egentliga hinder att representera en annan klubb - även om det inte är förstavalet.
– Seniorfotboll behöver jag absolut för att utvecklas, men det är svårt att ta ställning till något som inte ligger på bordet. Så länge det inte finns det tycker jag det är dumt att spekulera. Jag är här i Elfsborg, fokuserar på varje träning och göra det så bra som möjligt.
Vore det konstigt att representera en annan klubb i Sverige än Elfsborg?
– Jag vet inte, jag har aldrig gjort det. Elfsborg har alltid varit laget i mitt hjärta. Samtidigt är det här mitt jobb, vi får se vad som blir bäst för att få utvecklingen. men nu är det fullt fokus här och nu, avslutar Anton.
