Ängelholm - MFF 1-4: Mot kvartsfinal
Det satt en smula hårdare inne än vad de klara siffrorna ger sken av. Men en ny seger i cupgruppspelet blev det, och vägen mot kvartsfinal ser just nu tämligen rak och välasfalterad ut.
Formellt stod ÄFF som dagens hemmalag, men det enda vi egentligen märkte av det var att det inte spelades nån hymn innan matchen. Tydligen finns ingen spelbar arena i Ängelholm, vilket innebar att dagens evenemang, precis som våra cuphemmamatcher, gick av stapeln på Gamla IP.
Stämningen var vänskaplig innan avspark. På innerplan syntes Daniel Andersson och Olof Persson klappa om tränarduo Christian Järdler och Magnus Arvidsson.
Speakern fick oss för ett ögonblick att stelna till, då han med allvarlig röst förkunnade att han tyvärr hade ett tråkigt meddelande. Detta handlade emellertid om att man hade problem med matchklockan, något de flesta på plats gissningsvis kunde leva med.
Vårt lag då? För den som läst inför-texter i tidningar och på webbplatser, precis som väntat. Det vill säga:
Wiland - Tinnerholm, Rasmus Bengtsson, Kari Arnason, Yotún - Rodic, Lewicki, Eikrem, Berget - Vidar Örn Kjartansson, Rosenberg.
Första halvlek
Lite långsamma och trevande inledningsminuter, där bollen mest rullade runt i backlinjen. Eller, backlinje och backlinje - när vi har bollen innebär ju Kuhns uppställning att ytterbackarna ställer sig högt upp, medan innermittfältarna faller ner. Eikrem befann sig allt som oftast i högerbacksposition, och det var också han som gjorde de första försöken att bryta rullet med ett par crossbollar; utan lyckat resultat dock.
Spelet såg alltmer ordnat ut, och den första stora chansen kom efter knappt tio minuter. Yotún fick en misslyckad rensning på sig och bollen studsade fram till Rosenberg. Han lade in den i mitten, där Vidar Örn snyggt skarvade till Berget. Skottet fångade Oscar Berglund i ÄFF-målet på fel fot - men tog i innerstolpen och ut.
Tio minuter senare prickades den andra stolpen. Då var det Vidar Örn som vände bort sin försvarare och sköt från straffområdeslinjen. Innerskruvat och bra, men i utsidan av stolpen. Blott tre minuter senare, nära igen: Rodic till Tinnerholm, perfekt inspel till Berget - men bollen över.
En ganska positiv start. Ett ledningsmål hängde onekligen i luften. Vidar Örn plockade ner ett svårt inspel från Tinnerholm, men skickade bollen över. Då var halvtimmen spelad. Och här nånstans gick vi ner oss lite; även om man med viss rätt kan hävda att vi fortfarande förde matchen kunde Ängelholm hålla i bollen i allt längre sekvenser och fick mer att säga till om. De kunde tagit ledningen i 37:e, då ett snett-inåt-bakåt-inspel nådde före detta HIF/Öster-spelaren Marcus Bergholtz. Avslutet gick över.
Just innan paus uppstod viss förvirring i Malmös straffområde, och Yotún såg sig nödgad att skicka iväg bollen till hörna. Den lyrades in, Wiland gick upp för att plocka ner den - och tappade ner den, mer eller mindre på huvudet på ÄFF:s nummer 14, Johan Eiswohld, som kunde styra in den i mål. Dessvärre inte första gången i år Wiland har problem med greppet, och ett baklängesmål för vilket det passar alldeles utmärkt att damma av det fina gamla klassiska ordet ”kalldusch”.
I denna resultatmässiga bedrövelse, fanns det något att glädja sig åt? Ja, möjligen att vår vänsterkant varit aktiv. Och kanske framförallt: En helt annan fart och involveringsgrad på vår isländske anfallare jämfört med tidigare matcher. Men rent generellt, en lovande inledning med flera brända chanser hade mynnat ut i en dyster slutkvart.
Andra halvlek
Den som sett minutangivelserna på målen väntar sig kanske inledningsmeningen ”helt annan fart på Malmö nu” här. Men sanningen är att de första minuterna såg inte alls något vidare ut. Det var okoncentrerat och vimsigt, och dessutom började Eikrem halta. Men ett plötsligt skott av Rosenberg - hårt, men mitt på Berglund - blev som en signal till uppryckning. Ett Rodic-inlägg hamnade via ÄFF-mittback hos Vidar Örn Kjartansson, skottet klarades av Berglund och returen hamnade hos en felvänd Rosenberg. En klack ställde närmaste försvarare och Berget kunde raka in kvitteringen.
Två minuter senare, i den 52:a, sprintade Berget genom och fick en tryckare i ryggen av Philip Bernholtz. Straff. Och så fick Vidar Örn Kjartansson stiga fram och äntligen rulla in sitt första mål i MFF-tröjan: Berglund till vänster, bollen till höger.
Innan avspark gick den grimaserande Eikrem av. Tyckte det såg ut som om han tog sig mot låret. Han ersattes av Anders Christiansen.
(Korrektion: nej, precis som Lundavägen 2010 påpekar nedan: vaden var det, inte låret)
Bara ytterligare två minuter senare borde det varit 3-1. Tinnerholm spelade ut till Rodic som lyrade in bollen mot Yotún. Nicken dessvärre över.
Nytt bra inspel av Rodic - helt annan fart på honom den här halvleken - i den 59:e minuten, den här gången på hörna. Vidar Örn nickskarvade just utanför.
3-1 kom istället halvvägs in i halvleken. Tinnerholm hade varit nära i sekvensen innan, men Berglund lyckades klara till hörna. Den rullades kort till Rodic som i sin tur prickade Rasmus Bengtssons skalle, och bollen styrdes in i Berglunds högra gavel.
Här kändes matchen behagligt vunnen. Berget fick göra ytterligare ett mål, när han med en kvart kvar tog till vara på en egen retur och via skosulan rullade in 4-1.
Rosenberg och Rodic gick ut med drygt tio minuter kvar. De ersattes av Piotr Johansson och Molins. Piotr var nära att att hamna i målprotokollet nästan direkt. En djupledsboll från Berget nådde honom, men Berglund kom ut och klarade.
Molins tog några lovande initiativ mot slutet och låg bakom vår sista målchans när han vek in från vänsterkanten och fick se sitt skott blockat, men bollen hamna hos Tinnerholm. Han drog till direkt, men bollen utanför (tydligen via Ängelholmare, för det blev hörna av det hela).
4-1 och slut. En i slutändan odiskutabel och rättvis seger, även om det såg illa ut ett tag och vi egentligen får två mål direkt i andra halvlek utan att behöva jobba jättemycket för dem. En sorts retroaktiv utdelning för de brända chanserna under den första halvtimmen, skulle man kunna säga.
Nu har jag, på grund av semester och annat trams, inte sett alla våra tidigare matcher i år i sin helhet. Jag vågar mig trots det mig på att påstå att Vidar Örn Kjartansson gör sin hittills bästa match för oss. En del misslyckade skarvar, men också en hel del bra. Och han är där så fort det doftar mål - även om han brände de spelmålschanser han fick och skapade idag.
Rodic växlade upp i andra halvlek, Tinnerholm slår förvisso bort en del passningar men är med sitt energiska bollvinnande ändock en stor tillgång. Och så känns det som att Yotún kommer mer till sin rätt än tidigare, med detta att han i Kuhns system får en högre utgångsposition. Åtminstone i en sån här match, när vi kan föra spelet och äga bollinnehavet med tämligen stor marginal.
Anders Christiansen hann också, på sina knappt 40 minuter, visa att han är en god bollspelare.
I vår cupgruppstabell ser det just nu alldeles utmärkt ut. Det är goda chanser att vi till och med kan gå vidare vid förlust nästa helg. För Sundsvalls del krävs en tremålsseger för att gå om oss. Förlorar vi med ”bara” uddamålet måste Sirius slå Ängelholm med fyra bollar för att klättra förbi.
Fast egentligen går såklart alla såna negativa räknekalkyler tokbort. Klart vi klarar minst oavgjort hemma mot Sundsvall. Och vinner vi är chanserna goda att vi blir en av de fyra bästa gruppvinnarna, och att vi därmed kan fröjdas över hemmamatch i kvarten.
