Ännu en misslyckad fest
TOULOUSE. Det var en dag där stämningen var på topp, där svenska supportrarna offrade allt och där det var uppdukat för en riktig fest. Istället fick vi se ett uddlöst Blågult som indikerade klart och tydligt att Sverige är det minst sevärda landslaget i EM.
Den franska radion är värdelös och rusningstrafiken utanför Toulouse är otroligt tidsödande. Allt är i sin ordning med andra ord, efter en match där Sverige ännu en gång inte renderade valuta för en fotbollsmatch.
Svenskar betalar för vandringen, måltiderna och energin för att komma ner till Toulouse för att se Sverige försöka spöa Italien i fotbolls-EM.
Mot Irland var inramningen lyrisk och här i Toulouse tystade svenska supportrarna de italienska fansen. Dominansen på läktaren var bevisad och allt låg i spelarnas händer.
Men ännu en gång blev det en desillusion med händerna i ansiktet när ungerska domaren Kassai blåste för fulltid.
Ställer inte upp
Med facit i hand, Sverige har efter två matcher i EM ännu inte haft ett avslut på mål. Inte på 180 minuter.
Kim Källström hittade inte rätt den här gången heller med passningarna och Sebastian Larsson gnällde mer på domaren än italienarna.
Spelare efter spelare sjönk ihop i prestationen. Zlatan Ibrahimovic skulle bära landslaget mot ett Italien där han som protagonist skrivit historia. Som protagonist blev det noll skott, noll försök och inte ens ett tack till supportrarna som kom och sjöng fram honom. En kapten som lyste med sin frånvaro för de som ställde upp för honom.
The Thrilla in Toulouse
Italienarna hade minnet färskt och på läktaren såg vi banderollen ”Euro 2014” där den ihågkomna matchen mellan Sverige-Danmark slutade ”uppgjort” eller Biscotto på italienska. Trots vendettan höll Antonio Conte och laget ett stort lugn under hela matchen. Den ihopspelta defensiven lät inte Zlatan Ibrahimovic andas och offensiven kastade fram effektivitet i sista minuterna när Eder avgjorde.
Lugnet, tålamodet och en del slag mot ansiktet, men i den sista ronden stod dem där, Gli Azzuri med tre poäng i handen.
Erik Hamrén försökte inte att ändra på spelet, utan fortsätter tro på en matchplan som hans egna spelare inte trodde på, är ett mysterium. Italienarna slog Sverige på fingrarna och svenskarna förlorade det psykologiska spelet. Eder som inte syntes på drygt 80 minuter, tappade bollar och hade första rätta passen efter 50 minuters spel, fick en möjlighet och Granqvist halkade bort ett mål som skickade Sverige till närmsta flygplats hem.
Nej, när jag sitter i bilen på väg upp till Bordeaux handlar det om att revidera känslorna. Tänka ut, vad Zlatan Ibrahimovic, Erik Hamrén och Sverige hade kunnat göra annorlunda. Den minimala chansen finns fortfarande men det känns tidsödande, precis som rusningstrafiken utanför Toulouse.
