Häcken - Degerfors
2 - 0

Ännu en snöplig förlust

Degerfors stod upp bra mot BK Häcken på bortaplan men räckte inte till i det långa loppet och det blev ännu en förlust.

Det var två lag med kniven mot strupen på olika sätt som mötes på Bravida Arena igår. Degerfors ville lämna kvalplatsen och Häcken ville inte bli indragna i bottenstriden.

När matchen drog igång var det gästande Degefors som var det bättre laget och domnierade allt spel under den första halvleken. Häcken pressades bakåt och passningsspelet var både vacker och ineffektivt.
Symptomatiskt för matchen och de senaste omgångarna var det istället hemmalaget som hade halvlekens hetaste chanser.

I andra halvlek jämnade spelet ut sig och matchen blev allt mer svängig. Det bjöds på bra chanser åt båda hållen och efter timmmen spelad skulle första målet komma. En öppnande passning på det centrala mittfältet öppnade upp för unge Wålemark som enkelt kunde hitta ut till snabbe Benié Traoré som sprungit från sin bevakning och placerade bollen förbi Alfie till 1-0.

Hemmalaget skulle få jubla ytterligare en gång då samme Wålemark kunde snappa upp en dåligt slagen passning från Degerfors backlinje och vi blev straffade igen, 2 - 0 på måltavlan som också blev slutresultatet.

Degerfors satsade framåt, gjort ett gäng byten efter 2 - 0 målen men den riktiga chansen dök aldrig upp. Återigen stod DIF för en bra prestation och föll med flaggan i topp.

Nu måste vi spetsa till oss annars blir det december kval mot inspirerarade spelare från Superettan.

Några iaktagelser:
Våra anfallare faller för lågt och vill delta för mycket i spelet.
Antagligen beror det på tabellpositionen, många vill mycket. Men gång efter annan återfinns Edvardsen långt ut till vänster med bollen, Saidi utanför straffområdet och Djurdic lite överallt nere i planen för att hämta och skapa lägen genom snyggt kombinationsspel. Tyvärr finns ingen som ligger på rulle och DIF:s anfallsspel blir därför både ineffektivt och saknar en dimension. Alla är duktiga anfallare, men jag skulle vilja se att en av dem vågar ligga mer på rulle. För instick, för den längre bollen och för att slå sin back i löpdueller.

Dags att rotera i anfallstrion
Utifrån ovanstående iaktagelse borde det vara aktuellt att rotera i anfallstrion. Djurdic löper mycket och är mycket involverad i spelet men får inte ut den där sista offensiva spetsen i sitt spel. Saidi blixtrar till ibland men försvinner också ur spelet.
Nä, dags för en anfallare som ligger på rulle, William Dahlström borde utifrån detta vara självskriven från start i nästa match. Och Bertilsson, ja vem ska rädda oss kvar om inte Berra. Dags för en helmatch igen. Med hjärtat utanpå den röda tröjan.

Anfallsfrossa
För andra matchen i rad bytes mer defensiva spelare in mot rena offensiva pjäser. Igår blev det mer ok än i förra matchen, men det funkar inte att överpopulera anfallslinjen. Det skapar bara oreda och antingen springer alla på samma bollar eller så springer ingen. Nä, håll hårt i spellinjerna och byt in friska ben på de olika positionerna.

Abrahamsson gav oss en lektion i rutinerat målvaktsspel
När DIF pressade på som bäst och faktiskt höll på att skapa tryck och farliga chanser i första halvleken fick plötsligt Abrahamsson ont i en ljumske, ben eller liknande. Han påkallade domarens uppmärksamhet och Häcken fick ett lite längre andrum, möjighet att prata ihop sig. En skada som sedan inte märktes mer i matchen. Det kallas rutin och hatten av för en väl genomförd maskning och förstörande i matchflytet för rödvitt. Här finns det mer att lära av, det syniska...