EM-bloggen: Antiklimax
Vilket jäkla antiklimax. Dagen hade allt. Allt.
Sol.
Bad.
Värme.
Glädje.
Gemenskap.
Dryck.
Fotboll.
Allt det där vi svenskar vill ha för att känna att dagen är komplett. Svenskarna ägde Kiev under hela dagen. Av alla gula tröjor var de allra flesta svenska.
Svenskarna sjöng, de dansade och Kievborna tittade fascinerat på. Det var vår dag, vår match. Svenskarna pissade på Ukrainarna under uppladdningen som en vän till mig så kärvänligt uttryckte det.
På väg till arenan gick svenskar och ukrainska fans sida vid sida, ukrainarna nästan familjevis medan svenskarna sjöng sin väg fram i leden.
Även inne på arenan var det Sveriges match. I alla fall kändes det som det första 30. Vi svenskar som bara är gäster väsnades mer än hemmalaget och värdnationen. Det var stort. Sen vaknade Ukrainas fans och Sveriges orkade inte riktigt fullfölja. Pausvilan tog helt död på varenda en av oss. Så var känslan.
Till och med när Sverige gjorde mål kändes det lite avslaget. När Ukraina kvitterade minuterna efter gick luften ur helt. Vid Stjevtjenkos andra mål var det redan tyst sedan innan.
Den långa dagen i den stora hettan hade tagit ut sitt pris. Sverige som hade ägt dagen från start orkade inte hela vägen ut. Inte på läktaren, inte på planen.
När slutsignalen gick strax före midnatt ställde sig många bara upp och gick hem. Inte ett ljud, bara en känsla av uppgivenhet.
Sverige orkade inte och det känns jäkligt onödigt.
Från läktarplats rycks man lätt med i publikhetsen och det blir svårt att inte skrika med mot i gräset liggande motståndare eller en petig domare, men faktum är att Sverige får skylla sig själv. Zlatan Ibrahimovic är vår klart lysande stjärna och när han äntligen kommer till sin rätt i landslaget gör ingen annan det. Alla väntar på att Ibra ska sköta saken. Zlatan var klart bäst i laget, men han är för ensam.
På väg hem från arenan märkte jag för första gången på allvar av de ukrainska fansen. UUU-KRA-IIIINA, UUU-KRA-IIINA. Det visslar och tjuter i mina öron fortfarande efter alla visselpipor, biltutor och horn. Människor som definitivt inte var med och stöttade sitt lag före match pekar nu finger åt mig, säger att "Sweden played like girls" och är allmänt kaxiga. För första gången märker jag av en stolthet hos människor att vara från Ukraina, en uppslutning runt laget och hjälten Stjevtjenko, även om de själva inte riktigt kan hantera det, och jag hade gärna varit utan.
Nu blir det svårt gå vidare från gruppen men fansen krigar säkert på i Swedish Corner och på Camp Sweden redan ikväll igen. Allting återgår till det normala. Sverige tar över Kiev igen, i alla fall i väntan på de engelska fansen, men trots det är vi utan det vi allra helst ville ha. De tre poängen.
Laget får ligga hemma och fundera på vad de kan göra bättre. Det kommer behövas, för nu krävs det förmodligen segrar både mot England och Frankrike för att kunna gå vidare.
***
Rörliga bilder. Titta här från uppladdningen i Swedish Corner.
***
Senast jag såg en såhär kycklinggul arena var i Berlin 2006. Då med betydligt fler svenskar på läktarna.
Då lät nationalsången såhär.
Igår lät det som följande.
Vad säger ni?
***
Nu väntar presskonferens och träning. Vi återkommer med analyser under dagen.
