Äntligen dags för Allsvenskan 2019
Mitt i den Jämtländska vårvintern drar äntligen Allsvenskan igång igen. Nu är det bara dagar kvar. Spänning, förväntan och alla dessa frågetecken man har inför en säsong som ska rätas ut.
Det senaste transferfönstret kanske har varit det viktigaste fönstret någonsin. Som väntat tappade ÖFK de tre bästa spelarna under den gångna säsongen. Ken Sema, Saman Ghoddos och Sotirios Papagiannopoulos tog alla tre nästa givna steg i karriären. Men det stannade inte där. Vi tappade lagkaptenen och den alltid stabila mittfältaren Brwa Nouri. Han som var på väg att bli en riktig ÖFK-ikon, om han nu inte hunnit bli det redan.
Stadens son Dennis Widgren lämnade även han. Det är inget konstigt med hans flytt till Hammarby. Han är fortfarande ganska ung och bott i Östersund hela sitt liv. Nu får han en möjlighet att bo i en större stad, spela för en större klubb och tjäna större pengar. Han kanske kommer tillbaka efter ett par säsonger. Det som däremot är otroligt tråkigt i den här historien är att ÖFK blir helt utan ersättning. För stadens son.
Hosam Aiesh har fullständig lekstuga på sin kant match efter match och sjävklart fått ögon på sig från utlandet. Han har också varit tydlig med att han vill lämna. För han är det också ett naturligt steg att ta sig vidare ut i Europa. Han har nyligen skrivit på ett längre kontrakt, förmodligen mest för att ÖFK ska få en bra slant när han lämnar. Är han kvar i klubben till hösten skulle i alla fall jag bli förvånad.
Med tanke på allt detta var det dags för ÖFK att värva färdiga toppspelare istället för spelare som ska utbildas och utvecklas under några år. Det är ett måste för att kunna hänga med i toppen och slåss om titeln. ÖFK verkar vara rädda om Europapengarna och hålla hårt i dom. Det är inget fel med det. Jag gillar att man satsar försiktigt. Det ska vara rätt spelare och människa för gruppen också. Men samtidigt måste det satsas om titeln ska hamna i Östersund. Varje lagdel behöver en förstärkning. Inte breddförstärkning utan spetsförstärkning. Länge var det helt tyst. Sedan kom namnen en efter en. Francis Jno-Baptiste, Charlie Colkett, Thomas Isherwood och Marco Weymans. Kan det vara toppspelare i Allsvenskan? Ja kanske. Det är åtminstone otroligt spännande nyförvärv som alla representerat storklubbar. Om det räcker för att ÖFK ska slåss om topplaceringar när höstmörkret börjar komma, det är väldigt svårt att spekulera om. Samtidigt finns det flera kvar från förra årets trupp som kan ta ytterligare kliv kommande säsong. Henrik Bellman var ett intressant nyförvärv som fortfarande inte fått visa upp sig. Ludvig Fritzson och Rewan Amin är två som bara blir bättre och bättre. Jerell Sellars har visat när han fått speltid att han håller hög kvalité. Kan Simon Kroon komma tillbaka efter alla skador kan vi ha ett vasst ”nyförvärv” där.
På målvaktssidan har vi kvar Aly Keita som förmodligen kommer bli förstavalet. Sixten Mohlin ser jag som en stark utmanare som garanterat kommer få speltid.
På försvarssidan har Thomas Isherwood kommit in och ska väl vara en ersättare för Sotirios Papagiannopoulos. Storleksmässigt påminner han verkligen om Sotte. Nyligen har han blivit uttagen till det svenska U21-landslaget och kan han bli lika samspelt med Tom Pettersson som Sotte var kan det bli riktigt bra. Marco Weymans och Isak Ssewankambo är också spännande nyförvärv på försvarssidan.
Ravel Morrison. Någon form av prestigevärvning som kan vara den bästa i Allsvenskan på länge. De som känner till honom bra påstår att han kan dominera i Allsvenskan om han får ordning på sina attitydsproblem. För det är en riktig strulpelle med den ena skandalen efter den andra i tidigare klubbar. Just det, att ta hand om sådana spelare är ju ÖFK kända för. Det brukar man lyckas väldigt bra med förutom ett par undantag. Blir spännande att se om Morrisson tillhör ett undantag eller om han levererar.
Anfallssidan är den lagdel man är mest orolig för. Alhaji Gero är tillbaka. Men det är ju ingen målskytt som vi får tillbaka. Men däremot en karaktärspelare som alltid kämpar och står upp för laget. En riktig kämpe. Det kan vara värt mycket. Men det känns fortfarande som att vi behöver en målskytt. Vem ska göra målen? Vi får hoppas på Francis Jno-Baptiste eller Jerell Sellars. Dino Islamovic kan blixtra till, det har vi sett, men håller ingen hög nivå i Allsvenskan. Jamie Hopcutt är också en spelare som aldrig riktigt får till det i Allsvenskan.
Totalt sett så kryllar det av försvarare och mittfältare i årets ÖFK. Det är en spännande trupp, men det finns några frågetecken. Håller alla nya spelare måttet? Flera är relativt oprövade. Framförallt väldigt unga. Vem ska göra målen? Får man ihop laget? Svenska Cupen blev en ordentlig flopp. Men faller alla bitar på plats i detta nya ÖFK kan detta bli riktigt bra ändå. Jag tror det är otroligt viktigt med en bra start. Få in självförtroende direkt i laget och en positiv god stämning i truppen. Vi börjar med den tuffaste matchen av dom alla. De regerande svenska mästarna AIK på Friends Arena. AIK som ÖFK fortfarande aldrig vunnit mot. Nu är det dags. Äntligen börjar det igen.
