Äntligen en bortavinst!
TFF tog i senaste matchen borta mot IK Frej Täby en välbehövlig seger med 0-2. Marcus Pode blev stor matchhjälte efter att ha gjort båda målen, bägge i andra halvlek. I senaste hemmamatchen blev det ”bara” en poäng efter 2-2 mot Örgryte. Med andra ord 4 poäng på de två senaste matcherna. Förhoppningsvis är detta ett bevis på att laget är på rätt väg i jakten på säker mark i Superettan.
Matchen hemma mot Örgryte IS på Vångavallen hade nästan precis börjat när gästerna snöpligt tilldömdes en väldigt billig straff. 0-1 och minst sagt en mindre angenäm start på matchen.
Inför ÖIS-matchen föreslog undertecknad en rockad mellan Pode och Håkansson. Pode som spelat de tidigare matcherna på vänsterkanten troddes komma mer till sin rätt som anfallare längst fram, samtidigt som Håkansson med speed och fysik skulle kunna göra nytta från kanten. Uppenbarligen var även tränare Winqvist inne på samma spår.
Ett annat önskemål från min sida var att lagets offensiva krafter skulle få göra varsitt mål inom kort för att skapa lite självförtroende. En önskan som uppfylldes för nämnda Pode och Håkansson.
Håkansson kvitterade till 1-1 i mitten av första halvlek efter att kyligt placerat bollen förbi målvakten. Skönt för Håkansson då han liksom laget i övrigt har kämpat och slitit framåt men inte fått ut så mycket av det hittills.
Andra halvlek börjar lika dåligt som den första; gästerna rinner igenom alldeles för lätt och gör tidigt 1-2. Psykologiskt jobbigt mål. TFF:arna viker dock inte ner sig trots nytt underläge. Man tar tag i matchen och spelet blir bättre och bättre.
Efterlängtade Kristian Haynes var tillbaka i startelvan och spelade hela matchen. Även om det från läktarhåll såg och kändes lite ringrostigt – med all rätt för övrigt – så syntes det att det påverkade laget positivt.
Haynes var också i högsta grad inblandad i den välförtjänta kvitteringen som kom med dryga kvarten kvar. Haynes slår från kortlinjen till vänster ett fint inlägg som når Podes panna och 2-2 är ett faktum.
Därefter jagade hemmalaget på för ett ledningsmål och det kändes nästan som att det hade kommit om matchen hade fått fortsätta ett tag till. Med andra ord samma känsla som infann sig hemma mot Syrianska (0-0) där TFF förmodligen skulle ha vunnit om domaren inte hade varit så noga med att blåsa av matchen efter just 90 minuter plus en rimlig mängd tilläggsminuter…
Hursomhelst, TFF:arna visade att de kan göra mål och dubblade sin målskörd i en och samma match. Innan matchen var facit ett mål framåt (frisparksmål) på 6 matcher. Tyvärr räckte det inte till seger mot ÖIS på grund av några individuella misstag i försvaret.
Ett fall framåt, menade tränare Winqvist efter matchen. Jag ser det mer som att TFF vann med 2-2.
Förutom att Haynes var tillbaka på mittfältet och att duon Pode & Håkansson fick rätt positioner, var det även kul att se Magnus Andersson tillbaka i laget. Andersson ersatte duktige Robin Jacobsson som vilade på grund av lättare skada. Andersson stod för en väldigt stabil insats som mittback med flertalet viktiga brytningar, bra positionsspel och fina crossbollar.
Med anledning av Anderssons fina insats mot ÖIS var det inte konstigt att lagledningen inför bortamatchen mot Frej valde att peta Thompson, som spelat högerback på sistone, när Jacobsson åter var tillgänglig för spel. Jacobsson återtog sin plats i mitten och Andersson tog platsen som högerback. En väldigt intressant position för rutinerade Magnus skulle det visa sig.
Enligt min högst personliga åsikt kändes det faktiskt som att TFF ställde upp med en mer offensiv startelva borta mot Frej än vad man gjorde i hemmamatchen mot Örgryte. Tänker då främst på att Norlla Amiri fick chansen från start på kanten istället för den mer defensivt inriktade kämpen Freddie Sramek.
Matchen mot Frej präglades av en väldigt stark vind. Målvakternas insparkar nådde aldrig mittlinjen i vardera halvleken och en del passningar blev alldeles för långa i medvinden. Tränare Winqvist konstaterade efter matchen att trelleborgarna hanterade vinden bäst, och jag instämmer.
I första halvlek var det hemmalaget som hade vinden i ryggen och detta redde TFF:arna ut bra. Trots motvind hade gästerna relativt stort bollinnehav och det kändes på något sätt mer farligt när man anföll än när Frej försökte detsamma. Ställningen var 0-0 i paus.
I början av andra halvlek får TFF en frispark på offensiv planhalva. Erik Andersson hittar med sin vänsterfot Alexander Blomqvists panna som i sin tur nickar ner bollen till Pode som påpassligt stöter in 0-1. Årets första bortamål och inte en minut för tidigt!
I och med att Frej hamnade i underläge på sin hemmaplan försökte man pressa på än mer, men man hade ganska svårt att skapa riktigt vassa målchanser. Förmodligen delvis på grund av motvinden, men också för att man gjorde det onödigt svårt och omständigt för sig. Ofta avbröt man offensiva omställningar för att spela i sidled eller bakåt och man ville gärna ha hela laget med sig i anfallsuppbyggnaden. Med andra ord kände man som TFF-supporter mer än väl igen detta omständiga och långsamma anfallsspel. Tack och lov var det motståndarna som stod för detta den här gången.
Totalt skapade Frej två riktigt vassa målchanser i sin press. Ena gången sköt man rakt på Fritz och andra gången avslutade strax utanför stolpen. Och när det ena laget inte gör mål så gör det andra det…
Med drygt fem minuter kvar av ordinarie tid hittar Erik Andersson Pode med en fin passning och Pode i bra läge framför mål gör inget misstaget utan placerar kallt in bollen intill första stolpen – att passa in bollen i mål, som han själv ska ha uttryckt det. Fint anfall, fin målgivande passning och ett högklassigt avslut. 0-2 till TFF och matchen var avgjord!
Bör dock tilläggas att TFF hade en riktigt vass chans att göra 0-2 redan tidigare. I ett farligt frisparksläge lite till vänster strax utanför straffområdet stegar Magnus Andersson fram. Alla som följt Anderssons långa karriär i TFF känner till hans hårda skott och glömmer förmodligen aldrig hans frisparkskanon borta mot Sundsvall i Allsvenskan 2008. Om man mot förmodan gjort det så är det förevigat på följande länk: https://www.youtube.com/watch?v=NBxtioDxO9o
Nåväl, Magnus får till en perfekt träff och bollen far som en projektil i medvinden mot bortre krysset. Målvakten står dock rätt och hinner få en vante på bollen men lämnar retur och den snappas uppe av vänsterbacken Tideman som nickar bollen i öppet mål. Målet godkändes dock inte då Tideman mycket riktigt stod offside redan när frisparken slogs. Ett lite snöpligt öde på en mycket fin möjlighet.
Det tål dock att tilläggas att Magnus Andersson gör en mycket bra match som högerback, framförallt defensivt men också offensivt för att vara på bortaplan. Riktigt kul att se.
Givetvis var det även skoj att se Haynes återigen från start även om han byttes ut med kvarten kvar. Med Haynes i laget har TFF nu tagit 4 poäng av 6 möjliga på de två senaste matcherna. En spelare gör inget lag, men jag tror hans medverkan får övriga att tro lite mer på sig själva faktiskt.
För övrigt också väldigt kul att se Philip Cascalheira på plan igen efter att ha missat många matcher på grund av skada. Han bytte av Haynes och var således på plan vid 0-2-målet.
När TFF vinner på bortaplan och samtidigt håller nollan kan man som supporter inte mer än lyfta på hatten. TFF genomför matchen på att bra sätt, är det bättre laget över 90 minuter, har lite flyt i vissa fall, förvaltar sina lägen och vinner därför välförtjänt med 0-2.
Jag hoppas att detta är ett tecken på att laget är på rätt väg, att spelet börjar sitta och att självförtroendet börjar ta form offensivt.
Närmast väntar Ljungskile hemma på Vångavallen på lördag 21 maj kl. 18:15.
