Äntligen så grönskar det - men hur mycket?
116 dagar var det nu sedan den där magiska upphämtningen i Norrköping som genererade i Djurgårdens tolfte SM-titel. Nog har vi firat på ett mästerligt sätt och även hunnit återhämtat oss, men nu börjar den riktiga utmaningen - att bevisa för oss själva och alla andra att vi är i toppen för att stanna.
Med ett SM-guld i ryggen är det snart dags för blåränderna att bevisa om man kan bära upp mästarkavajen som man så överraskande och imponerande tog på sig under 2019. Som supporter är det svårt i dagsläget att veta vad vi ska förvänta oss inför den nya säsongen, då det var hiskeligt längesen vi faktiskt var i den här situationen.
Under vinterdvalan så har inte speciellt mycket skett i spelartruppen. Buya försvann som väntat och ersattes av Kalle Holmberg samtidigt som Jesper Karlström lite oväntat bestämde sig för att skriva ett nytt kontrakt (Viktigt!), istället för att försvinna som bosman. Bosses framgångsrika afrikanska scouting har landat i en ny joker med namnet Banda och en oerfaren norsk tredjemålvakt har kommit på plats, men i övrigt så ser det mesta likadant ut. Om det blir en fördel eller nackdel återstår att se men just nu är väl ändå känslan att stabiliteten runt truppbygget kommer att bära frukt på lång sikt.
Förväntningarna på denna trupp kommer trots allt vara skyhöga med tanke på fjolårets succé och det kommer således också vara en helt annorlunda förutsättning för spelartruppen att förhålla sig till. Det kommer inte längre finnas någon underskattning från toppkonkurrenterna och dessa rivaler har samtidigt spenderat betydligt högre summor på att förstärka sina respektive trupper. I dagsläget är väl inte känslan att Bosse måste plocka från den högre hyllan bara för att han kan, men frågan som jag ställer mig är om det räcker med afrikanska “chansningar” och inhemsk kvalité för att kunna utmana både i Allsvenskan och i det stundande Champions League kvalet till sommaren. Den oron skulle så klart minska om det kommer in en högprofilerad värvning som avslutade transferfönstret, visst håller man ändå alla tummar för det.
Kvar finns som smolk i bägaren vårt oförklarliga problem med att vinna derbyn. Trots att vi jagat bort "spöket" flertalet gånger så lever problemet fortfarande kvar. Under förra året vann vi guld utan att ta en enda poäng på fyra derbyn (något som aldrig hänt förut) och det här är något som måste tas på största allvar. Det fungerar inte att gång efter annan bli slagpåsar i derbymatcherna och att vi både på skolgården och jobbet måste försvara oss - trots att vi är bäst i Sverige. Känslan är att problemet på ett djupare plan måste granskas och diskuteras för att kunna hitta en lösning som gör att derbyna börjar vinnas igen. I år är det väsentligt att vi vinner derbyn på regelbunden basis - i år är det väsentligt att både truppen och vi supportrar vunnit tillräckligt med självförtroende tack vare guldet förra året, för att inte gå in i matcherna med en klump i magen och med gamla derbyminnen som rullar på repeat. Det är ett krav vi måste ha på personer med ledande roller inom klubben. Att vända derbystatistiken är det enskilt viktigaste 2020.
Som supporter däremot så finns det bara en väg och det är framåt. Djurgården har sålt säsongskort som aldrig förr (10 700) och grundklossen för vår ljudkuliss, Sofialäktaren, har sålt slut på samtliga säsongskort och har börjat fylla upp även övre etage. Utöver att också få äran att åka till alla Sveriges arenor som regerande mästare och leva vidare på den framgångsvåg som nu finns i leden, kommer även nya magiska europaäventyr. Oavsett var vi landar kommer spelarna att få en blårandig vägg bakom sig för att ge sig själva så goda förutsättningar att ta oss riktigt långt i både Allsvenskan och Champions league och bygga en framtid likt den Malmö påbörjade 2014.
Men ingenting kommer gratis och nu börjar snart allvaret igen. Vi som varit med under lång tid vet hur snabbt det kan gå från guld och gröna skogar till det där avgrundsdjupa mörkret. Så se till att passa på och njuta av att vara bäst i Sverige samt att redan nu planera ledighet från jobb eller skola för att kunna slå sitt eget personliga rekord på närvarolistan till det viktigaste i livet - DIF!
