Anton Tinnerholm: "Bättre lag har mer kvalitet i straffområdena"
Himmelriket träffade Anton Tinnerholm och pratade bland annat Göteborg och Europa.
Jag vill börja i rätt ända så: Vilken bra match du gjorde i måndags mot IFK Göteborg!
– Jaha, ja tack så mycket. Det var hela laget som presterade på topp och då blir det lätt för en annan att göra det bra.
Jo, det var en riktigt bra laginsats, men om vi för stunden glömmer de andra och riktar in oss på dig – håller du med mig om att du gjorde en väldigt bra match?
– Jo, det får jag väl medge. Det har känts bra på slutet formmässigt. Det var också en speciell match där vi fick vibbar från Europamatcherna i fjor och för två år sen, med inramningen, tempot i matchen och kvaliteten överlag. De är de här matcherna man helst vill spela och det är då vi är som bäst också.
Det är som en symbios. När publiken är bra så är spelet bra, när ni presterar på topp så gör vi på läktarna det också.
– Man brukar hävda att publiken betyder oerhört mycket, men just i Malmö är det så mer än på de flesta ställen. När man står på uppvärmningen och publiken redan är igång på hög volym; det är klart att sånt betyder några procent extra för laget. Och just det stödet hoppas jag att vi kan få i de sista matcherna. För så här i slutet på säsongen känns varje match som en VM-final, och då ha ett massivt stöd i ryggen hjälper verkligen till.
Hur mycket hörs publiken när ni sitter i omklädningsrummet inför en match?
– Just där hörs det ingenting, det är så välisolerat. Det är först när vi kommer ut i spelargången som man hör den.
Samma då för bortalagen antar jag, de hör heller inget väl?
– Jag tror inte det i alla fall. Jag har bytt om där någon gång som bortalagsspelare, men det är inget som jag minns att det hördes.
Det är ju synd.
– Ja, det kan man tycka.
Du var inne på det tidigare, spelet och publiken och kvaliteten överlag i måndags. Men jag blir lite nyfiken på hur du kände det just som IFK fått sitt 1-1.
– Egentligen kom väl det målet inte helt ologiskt. Vi hade en dålig period där och de hade tagit över mer och mer. Även om de kanske inte skapade några jättechanser, så hade de lite mer tryck på oss. Efter deras mål tog vi tag i det direkt och sen var det inget snack om vilket lag som var det bättre. Och vi hade ju också lägen att göra fler mål, så det var en rättvis seger till slut. Och det är gott att ha ”Alex” (Jeremejeff) och ”Mackan” (Rosenberg) på topp som visade stor klass i måndags.
Dagen därpå läste jag Göteborgspostens krönikör som skrev ”fotbollsmässigt var det här länge IFK Göteborgs match”. Min första spontana tanke var, han kan inte ha sett samma match som vi andra.
(Skratt) – Det brukar väl låta så från göteborgarnas sida… Det får stå för honom. Även om det inte är en match som vi dominerar, absolut inte, så tycker jag att vi vinner rättvist till slut. Matcher avgörs oftast i de båda straffområdena och där var vi bättre. Det är bara att titta på Champions League-matcherna under våra två år, där vi hade ett övertag och hade lägen nog att vinna vissa matcher, men de bättre lagen hade mer kvalitet än oss i straffområdena. Och lite så kändes det i måndags.
Du tänker på matchen mot Atletico Madrid?
– Ja, främst den. Där var vi väl så bra som dem, eller till och med bättre faktiskt, men i de bägge straffområdena hade de högre kvalitet. Därför var det egentligen ingen tillfällighet att de vann.
Hur är du efter en sådan här toppmatch?
– Då släpper det lite. Man har laddat ett tag och det är anspänning före och lite under matcherna, så efteråt släpper det och man bara njuter. Sen är det extra gott att slå Göteborg, och det betyder mycket för oss.
Personligen har jag jättesvårt för att somna efter en sådan här match. Kroppen är fylld av både glädje och adrenalin och det känns nästan omöjligt att slappna av. Och då har jag bara stått på läktaren.
– Okej… Jag brukar ha svårt att somna oavsett motstånd och resultat. Så i måndags var det egentligen ingen skillnad efteråt.
Lite konstigt.
– Hur menar du?
Du är ju en av de i laget som springer absolut mest under en match. Förresten, vet du hur många kilometer det blev mot Göteborg?
– Nej, vi har inte fått några siffror på det.
Jag tänker att du borde vara så fruktansvärt trött av allt springande att du bara stupar i säng.
– Förvisso, men samtidigt har man så mycket adrenalin i kroppen samt en del annat som spelar in. Det sitter nog mer i huvudet skulle jag tro. Om kroppen fick bestämma skulle jag nog somna omedelbart efter matchen.
Känner du att du är i fysisk toppform för tillfället?
– Jo, det är klart att det känns bra. Upplägget har varit lite annorlunda det här året och vi har tränat hårdare än vad vi har gjort tidigare. Mycket beroende på att vi inte har några Europamatcher, så det har blivit betydligt tuffare träningspass i år.
På tal om tufft – det var många som hade kramp eller krampkänning i måndags. Något som du kände av?
– Nej, inte alls faktiskt. Men det är som du säger, många hade det. Men jag kände inget i alla fall.
Jag hade nästan det på känn att du skulle svara så.
– Ha ha ha, den var bra.
Du fick en del kritik i våras medan du nu får betydligt mer beröm. Känns det rättvist eller har vi som är utanför laget fel?
– Nja, jag tycker nog att det har varit stabilt defensivt hela säsongen. Det fanns mer att komma med offensivt i våras, men defensiven tycker jag inte att det fanns så mycket att klaga över. Det är väl den stora skillnaden kan jag tycka, att vi som lag släpper in betydligt färre mål den här säsongen, och då krävs det inte fullt lika mycket framåt för att vi ska vinna. Jag känner mig definitivt i bättre form nu men samtidigt tycker jag att det har varit stabilt, framför allt defensivt, hela säsongen.
Några timmar efter matchen skrev jag en tweet: ”En som lätt glöms bort bland alla Markus och Alexander är Anton Tinnerholm. Han är väldigt mycket MFF. Vilket betyder: Kvalitet och attityd”.
– Ha ha, tack så mycket. Det låter bra.
Nu var jag snäll igen.
– Verkligen.
Men kan man som spelare… Det är ju väldigt lätt att allt fokus hamnar på Markus Rosenberg och Alexander Jeremejeff efter en match där de gjort lagets alla mål. Ni är många som inte får några direkta rubriker och ljus på er. Kan man som spelare känna sig lite bortglömd emellanåt?
– Som ytterback är jag van vid det. Och det är ingenting som stör mig, utan jag tar gärna att ”Mackan” och Alexander hamnar i fokus. Framför allt som de gjorde en så otroligt bra match. Så länge vi vinner matcher och tar hem guldet, så kvittar det fullständigt vem som får mest uppmärksamhet. Jag tycker att jag drar mitt strå till stacken och känner att jag är med och pushar laget.
Det gick rykten om dig till någon utländsk klubb i somras. Hur nära var en övergång egentligen?
– Det var inte alls så nära som kvällstidningarna fick det till.
Om du får ett bud, hur rätt ska klubben vara?
– Det är klart att det måste kännas väldigt bra för att det ska bli av överhuvudtaget. Som jag sagt många tidigare, så trivs jag otroligt bra här i Malmö, därför måste det kännas speciellt för att jag ska ta nästa steg. Man får se vad eller om något dyker upp, men jag tänker inte hoppa på första bästa.
Kan vi inte då bara bestämma här och nu, för att glädja alla, att du skriver på ett riktigt långt kontrakt med MFF i stället?
(Skratt) – Vi får se vad som händer. Man vet aldrig vad som händer, ha ha. Men jag stänger inga dörrar i alla fall.
Nu har jag berömt dig mycket under samtalets gång. För att du inte ska bli alltför mallig...
– Hemska tanke.
Ha ha, precis. Så, vilken valfri person vill du ge en skopa beröm?
– ”Alex”. Hans match senast är helt otrolig tycker jag. Utan att ha spelat ihop sig med laget nästan något alls, så går han in och är nyttig. Framför allt i det här läget där Vidar (Örn Kjartansson) blivit såld och det kanske fanns en del frågetecken, så går han in och gör inte bara ett kvalitetsmål och en assist, utan är också väldigt nyttig i spelet. Han har förmågan att hålla i bollen åt oss, och jag hoppas att det fortsätter så här framöver.
Var det förvånande för dig?
– Lite. Man visste ju inte riktigt var han stod; visst, han hade gjort något inhopp och ett snyggt mål, men det är en sak att starta och en annan att hoppa in under en match. Så lite förvånad blev jag nog. Och jag sa det till honom på sätt och vis. Efter målet skrek jag, vad fan håller du på med egentligen? Det var otroligt glädjande och kan han fortsätta så här så har laget mycket att vinna på det.
Verkligen. Uppe på Hisingen (i BK Häcken) måste de undra vad det är som händer. I det laget fick han knappt plats trots att de spelar med tre anfallare, sen kommer han till MFF som ligger högre upp i tabellen och gör en sådan här match.
– Det är en klassisk MFF-värvning, ungefär som med Kiese Thelin. Det är väl inget nytt egentligen. Det är som det ska vara, eller hur?
