April, april … inte så skoj
Seriens inledande tre matcher har inte givit Huddinge IF förväntad utdelning och det går inte bara att skylla på det konstgjorda underlaget. Hoppet lever om en vändning när (om) det bli spel på naturgräs i nästa hemmamatch, mot Linköping City 1 maj.
I en tidigare artikel belyste jag det faktum att hela vår offensiva styrka från i fjol var utraderad. Å andra sidan fungerar försvaret bättre eftersom vi där kan förlita oss på spelare som är vana att spela ihop från förra säsongen.
Två gjorda mål på tre spelade matcher är sannerligen inget att yvas över. Förra året hade vi redan hunnit med att näta åtta gånger! Senast, i förlustmatchen mot Värmdö IF, brände vi fem solklara frilägen.
Förra året hade vi släppt in nio mål efter tre matcher. I år har vi endast tre insläppta. Tyvärr skadades Alexander Ilic illa i premiären, korsband och ledband. Hans säsong är redan över. Det där med skadade mittbackar är tydligen Huddinges förbannelse. Förra året var det Dejan Ilic som ådrog sig en långtidsskada redan innan seriepremiären. Året dessförinnan Simon Långh.
Säsongen så här långt
Vi inledde med bortamatch mot Sylvia på Östgötaportens konstgräs och fick en kalldusch direkt. Den andra upprullningen av vår högerflank ledde till baklängesmål i 5e minuten. All cred till Sylvia som emellanåt rullade boll riktigt vackert, dock utan att få till det sista, avgörande. I andra halvlek försökte vi nå ett resultat men saknade kvalité i sista tredjedelen. En prakträddning av vår keeper, Kevin Strimer, begränsade förlusten till 0-1.
Hemmapremiär på Källbrinks konstgräs och en ganska jämn match mot Värmbol. Lamin Allen rullade in en målvaktsretur på skott från Jonatan Almendra tidigt i andra och Irvine Loyanda säkrade segern när han på bästa sätt förvaltade en härlig framspelning från Jonatan med kvarten kvar på matchuret. Väl genomförd match och rättvis seger.
Optimismen flödade inför tredje omgången, match borta mot Värmdö IF, men oskärpa i avslutningarna blev vårt fall. Tre rena frilägen före paus, ändå var det Kevin som räddade 0-0 när han fick en hand på ett välplacerat skott sekunderna före paus. Fler missade öppna lägen följde i andra halvlek. När hemmalaget förvaltade en frispark på rätt sätt, nick intill bortre gav 0-1, blev uppgiften oss övermäktig. Vi skapade inget värt att notera på de 20 minuter som återstod, tillägg inräknat. Istället kontrade Värmdö in ett andra mål i 94e. Ridå!
April månad har inte varit rolig för Huddinge IF. En trea i tabellkolumnen för inspelade poäng är knappast enligt plan. Sett efter hur HIF genomfört matcherna borde det stått en sexa, kanske till och med en sjua. Men det gäller att sätta dit chanserna! Får vi inte fart på målskyttet omedelbart blir vi snabbt akterseglade och kan glömma allt vad toppstrid heter. Så enkelt är det.
Naturgräs ger oss hopp
Huddinge IF är ett av få lag med naturgräs, åtminstone i och kring huvudstaden, och vi brukar trivas på originalunderlaget. Förra säsongen spelade vi 15 seriematcher på gräs, vann elva, förlorade bara tre. Vinstprocent 73!
På konstgjort underlag spelade vi elva matcher, vann fem. Vinstprocent 45! Lägger jag till årets tre inledande konstgräsmatcher blir det sex triumfer på 14 matcher. Segerprocent 43. Må vi få till stånd spel på gräsplanen på Källbrink på måndag. Då kan topptippade Linköping få sig en match!
