Är det sant eller drömmer jag?! IS Halmia - Halmstad BK 2 - 1
Det var matchen med stort "M", det handlade inte längre om en enstaka halvlek i en av säsongens första träningsmatcher, inte heller var det något juniorlag man mötte. Det var IS Halmia mot Halmstad BK, a-lag mot a-lag, allt detta med samma förutsättningar och endast 1 dryg vecka innan den allsvenska premiären....
Det var med blandade känslor man färdades till Alevallen denna blåsiga torsdag. Skulle HBK verkligen mönstra starkaste lag, nog för att det skiljer 3 divisioner men hur hade man hanterat en storförlust i IS Halmia.
Väl framme på "Vallen" så märktes det direkt att det var något alldeles speciellt med dagens match. Mängder med åskådare och man kunde för ett tag nästan ta på atmosfären och förväntningarna i luften.
Strax innan matchen drog igång så intervjuade radiohalland mig, reportern undrade bla vad jag tippade, jag gissade på 3-1 till HBK och tyckte att det vore ett helt okej resultat med Halmiaögon.
Efter endast 90 sekunder i blåsten så stänkte en av HBK's spanjorer in 1-0, direkt kom jag att tänka på mitt tips och såg framför mig hur jobbig denna eftermiddag skulle bli, en förlust kan man ta, men inte med hur mycket som helst....
Nu såg nog många framför sig hur detta skulle rinna iväg och bli en transportsträcka för den blå/svarta grannklubben, men oj vad fel man kan ha.
HBK sägs vilja efterlikna den spanska versionen av fotboll, med snabbt kortpassningsspel och snabba spelvändningar, precis så som Halmia spelat under P. Lindau's tid i klubben. Ganska tidigt i matchen körde HBK fast i passningsspelet och dessto längre matchen led, dessto mer långa bollar på Bengt (Sisé) blev det. En desperation växte fram och Halmia var laget som presterade den mest underhållande fotbollen med snabba passningar på fötterna. Att det blåste halv orkan just denna eftermiddag gynnade såklart inte HBK med sina desperata höjdbollar.
10 minuter innan halvtid kom också den välförtjänta kvitteringen, Ronny Sabo skickade iväg en frispark och Fredrik Gasslander lyckades nicka? in bollen bakom ett darrigt Halmstad BK.
1-1 i halvtid får ses som ganska rättvist, HBK hade ett par (2st) vassa chanser men det var ett taggat Halmia som faktiskt hade det bästa passningsspelet och kom till flertalet bra lägen utan att sätta dit den. 1-1 mot rivalen och ALLSVENSKA Halmstad BK, detta mer mersmak!
Andra halvlek blåstes igång och farhågorna om att HBK skulle ta tag i detta efter första halvleks fiasko rann ut i sanden. Halmia fortsatte likt i trans att rulla runt bollen på fötterna och arbeta sig uppåt i planen medans HBK ständigt tjongade iväg bollen i blåsten och hoppades att någon blå/svart skulle vara först på plats. Ett par gånger försökte man komma förbi på kanterna, men där stod oftast den för dagen lysande och aggresiva ytterbacken Jonas Östberg ivägen.
Vissa stunder spelade Halmia fullständigt ut grannklubben och den som inte såg skillnad på rött och blått hade nog inte gissat att det var dem blåa som lirar i allsvenskan till vardags.
När matchuret hade rullat upp till 72 minuter kom så segermålet för vårt kära Halmia. Det var ett riktigt läckert passningsspel som ledde fram till en av matchens giganter Kuschtrim Maholli som retfullt enkelt sköt in bollen.
Sista 20 minuterna märkte man faktiskt av att det här var en match mellan två rivaler, det smällde på hårt i närkamperna och ett par kort delades ut till följ. Halmia gav sig dock inte och lyckades utan några större problem spela av matchen och Halmias första seger mot HBK sedan 1970 var ett faktum.
Visst, nu är jag "bara" 27 år gammal och har inte upplevt den gamla goda tiden då vi faktiskt tävlingsspelade mot varandra, men tro mig, det här var en av dem absolut skönaste segrarna jag varit med om, och en av dem lyckligaste stunderna i mitt liv. Fy h*lv*te vad stolt Halmian jag är en dag som denna.
Länge leve Halmia!!!!!!!!!!!
