Degerfors - Örgryte
4 - 1

Är ÖIS inte bättre än såhär?

Förutsättningarna var god inför matchen. ÖIS med sin övertygande vinst mot Varberg och ett Degerfors som sett sig besegrade av Örebro samt haft en knagglig inledning av säsongen. Lägg därtill en revansch lusta för 5-0 förlusten i Svenska Cupen. För undertecknad, och säkert för många andra, så var förväntningen att se en jämn match och 3 poäng efter att Degerfors inte skulle orka försvara sig mer. Verkligheten och vad vi såg blev något annat, med lite modifikation dock. Men när man tänker närmre

Som ÖISare får vi se en första halvlek där samtliga, med betoning på samtliga, spelare inte verkar vare sig kunna kontrollera boll i mottagningarna eller slå passningar rätt. Det blir därför en halvlek där Degerfors får anfall på anfall, omställning på omställning och ÖIS får lägga sin energi på att försvara sig. Det är inget fel att man har matcher där man får mestadels försvara sig, men på det här sättet där det handlar om att man tappar boll i uppspel är av den mer jobbiga kalibern. ÖIS löser det ändå bra givet detta, dvs Degerfors får inte till någon riktig farlighet från alla målchanser pga deras slutprodukt.
Därför gör det lite ont att se 1-0 trilla in på ett individuellt misstag av Faye, som vi annars sett som vår klippa, efter att han försökt sig på ett nummer som sista man som blev lite svårt. Föga förvånande dock att det blev 1-0, det låg i luften eftersom Degerfors var väldigt hårda och alerta i sin press medans ÖIS istället för att spela sig ur pressen spelade bort sig ur den. Resten av halvleken behöver vi inte gå in på, alla vet nog vad de såg inklusive spelarna själva. Att klaga på en torr plan kan man inte heller göra, ska man vara ett proffs så ska man fortfarande kunna hantera boll oavsett underlag. Att man däremot inte kan genomföra en spelplan, det kanske man kan klaga på men som spelare ska man kunna mer än det vi såg.

Andra halvlek så är ÖIS bra med i matchen och är istället det lag som har övertaget sett till helheten. Degerfors kommer till några omställningar fortfarande på att vi spelar bort oss men det blir sällan något distinkt farligt tack vare backlinjen. Vi får till 1-1, kanske turligt genom att en rensning blir ett uppspel till Lundberg som får till en skarv men ändringen i spelet var tydlig vilket var att attackera djupleden mer och försöka vinna läpduellerna 1 mot 1. Tyvärr så åker vi på 2-1 kort efter vår kvittering vilket säkerligen påverkar oss eftersom vi började se ett momentum från ÖIS. Det kombinerades också med ett inläggspel, något som vi vet att vi aldrig vart bra på egentligen, men som vi i år ändå fått till möjligheter på. Dock har vi inte kunnat förvalta dem, jag tänker på de gånger hittills under säsongen som Noah Christofferson kommer till dessa lägen men inte får in bollen eller gör något bättre av det. Han är trots allt ingen riktig huvudspelare, så jag ställer mig fortfarande lite frågandes till varför han används för spel i luftrum mer än spel efter mark. Kanske finns det något där som Andreas Holmberg har sett som jag inte sett ännu och som man hoppas på att få ut så småningom.
För att komma tillbaka till 2-1 målet så är det den jag menar på som visar skillnaderna mellan ÖIS och Degerfors i den här matchen, nämligen att deras spelare är bättre än våra på varje position, tyvärr men det är nog den tråkiga sanningen i den här matchen denna gång. Att de på en fast situation i andra halvlek kan få till ett mål säger en del.

ÖIS står ändå upp bra tycker jag efter 2-1 målet, farhågan var att det skulle börja bli en riktigt dyster insats och hängiga huvuden men istället trycker ÖIS på och Degerfors är mer oroliga över att släppa in 2-2 och vill därför komma fram för att få in ett mål till för säkerheten. Rätt som det var så fick de in 3-1 men återigen av ett individuellt misstag. Denna gången av en Bärkroth som för mig såg otränad ut speciellt i hur han tog hemjobbet efter att göra sin aktion där han helt missar bollen.
Efter 3-1 så har luften gått ur spelarna och vi behöver inte täcka mer om matchen.

Det vi behöver däremot täcka är hur vårt mittfält just nu är ojämna i sina prestationer. Mot Varberg fick vi se ett mittfält som tog kontroll över hela matchen både i arbetet utan och med boll. Det hittades passningar i ytor som skapade farliga chanser och positioneringen var smart för att vinna tillbaka boll. I den här matchen såg det istället tvärtom ut för hela mittfältet. Isak Dahlqvist, Amel Mujanic och Charlie Vindehall hade inte mycket att säga till om i någon av halvlekarna enligt mig för i andra halvlek så är det mer Faye, Sadiku, Svensson och Tagesson som hittar ytorna medans mittfält fortfarande inte kommer upp i nivå. Förhoppningsvis var detta en av få matcher där det händer, men likheten från föregående säsonger börjar krypa in sig mer, nämligen att vi är otroligt ojämna i våra prestationer. Något som Andreas Holmberg pekade på i sin intervju när han annonserades för ÖIS men som alltså just nu efter 8 omgångar fortfarande är vår verklighet. Som tur är så är det ”bara” omgång 8 så än finns det tid men om denna säsongen ska bli någorlunda bättre än förra året så måste vi börja se en jämnhet i prestationerna och med det så pekar jag på att lägsta nivån måste höja sig. Annars kan det här bli den säsongen vi åker ur givet hur tunn vår trupp är.

Ska man ta med sig något positivt så är det att i två matcher nu så har vi fått se Sadiku som central back har gett mycket mer trygghet i uppspel och att vi får en spelare som hanterar många situationer effektivt speciellt mot dessa lag som vill vara högt uppe. Det visar på att vi kan göra små ändringar till vår fördel givet motståndet. Trelleborg nästa, det är lite av en måstematch då de till synes ser ut att vara en potentiell bottenkonkurrent. 6 mål gjorda men ändå en mer vinst än ÖIS. Upp till bevis för ÖIS!