Året är slut: Blåsvarta höjdpunkter
2017 går in på sina sista skälvande timmar och det har blivit läge för två tredjedelar av Siriusredaktionen att sammanfatta höjdpunkterna från året som gått. Sammanfattningen är ytterst sentimental och har en hög grad av subjektivitet, men efter en sjundeplats i Allsvenskan som nykomling är det väl också rimligt att fokusera på det som varit positivt?
Bästa matchen
Jonatan
Sirius- Elfsborg 4-1
Hemmamatchen mot Elfsborg tar priset i hård konkurrens med 2-0- vinsten mot Norrköping borta. Precis som det skulle bli så många gånger 2017 inleddes matchen med ett insläppt mål, men efter att Per Frick gett Elfsborg ledningen ägde Sirius matchen i 85 minuter. Efter Christer Gustafssons kvittering spelade Sirius ut hela sitt register framåt och släppte inte heller till någonting bakåt. Med boll vände man spelet gång på gång och lät Elfsborg jaga. Särskilt imponerande minns jag också att duellspelet var. Det lade grunden till att kunna behålla initiativet hela matchen. Oscar Pehrsson nickade in 2-1 i andra halvlek och lite Sarfo-magi öppnade upp ännu fler ytor när Jon Jönsson blev utvisad. Söndagskvällen avslutades med att Moses Ogbu lekte in både 3-1 och 4-1. Avslutsstatistiken 16-4 avslöjar att siffrorna kunde, och borde, blivit större.
Axel
Sirius- Djurgården 2-0
Enligt mig den match som gav den allra bästa eftersmaken. Att efter 7 raka förluster resa sig och vinna mot ett Djurgården som gjorde allt för att minska avståndet till Malmö. Absolut så spelade vi mycket bättre hemma mot Elfsborg och även i första mötet med DIF, men detta var något helt annat. Ett fullsatt Studan fick se Sirius förlösas och jubla för första gången på sju omgångar. Helt plötsligt släppte vi inte in mål på allt, Wicks psykade som aldrig förr och NBT spelade med alla känslorna utanpå kroppen. Bara hyllningen till honom efteråt gör denna match, enligt mig, till den bästa.
Roligaste matchen/resan
Jonatan
Djurgården- Sirius 0-2
Premiären mot Djurgården förtjänar att komma med under någon rubrik. Det var dagen jag väntat på sedan jag var nio år och som andra väntat på sedan 1974. För att göra mig ännu mer nervös cirklade bussen runt arenan i en halvtimme och jag trängde mig förbi hela kön för att hinna se spelarna komma in på planen. Inne på arenan möttes jag av en gungande massa och en ljudvolym jag aldrig fått känna på tidigare. Det speciella var att matchen var ännu mer hypad hos det motståndarlag som precis värvat in Kim Källström och hans vänner. Allt var helt plötsligt något annat än de Super- och Norrettanarenor vi lärt känna. Och Sirius vann.
I sammanhanget måste också 3-3-matchen borta mot Malmö nämnas. En bra helg med andra supportrar i Malmö avslutades med att Haglund fick hyscha Malmöpubliken efter en match där Sirius blev mer utspelade än man någonsin blivit under Kim och Tolle. 237 personer stod sjungandes kvar på läktaren efter matchen och försökte ta in det orimliga som hänt.
Axel
Djurgården- Sirius 0-2
Första matchen för säsongen och första matchen i Allsvenskan sedan 1974. Vi var tillbaka och det med besked. Hela stämningen inför och under var så obeskrivlig och annorlunda. Det var något som jag personligen aldrig hade upplevt. Att stå på ett fullsatt Tele2 och få fira två mål och en fantastisk vinst. Det går inte riktigt att förklara, varken före eller efter men min bästa upplevelse denna säsong.
Snyggaste målet
Jonatan
Shkodran Maholli, 0-3 mot Halmstad
Man skulle kunna välja någon av Arvidssons frisparkar eller något av Vecchias (mot Örebro) eller Sarfos (mot Kalmar) solomål. Jag har dock fastnat för målet som fick Cmores Patrik Westberg att utbrista ”han fläskar in den”. Maholli fick bollen av Skoglund med en back framför sig, men fick denna back att se ut som luft när tryckte sig in i straffområdet. Fri med Isak Pettersson valde han inte att placera in bollen utan tyckte det var bättre att, som Westberg sade, ”nästan skjuta sönder nätet” och lunka med bestämda steg mot oss som firade bakom målet.
Axel
Shkodran Maholli, 0-2 mot Halmstad
Från 30 meter skjuter Maholli dit tvåan borta mot Halmstad. Ett mål som visar vad han har som jag tycker har saknats lite i Sirius. Någon som kan ta bollen och bara bestämma sig för att nu ska det bli mål och så blir det det. Helt magiskt.
Bäste spelare
Jonatan
Niklas Busch Thor
Moses, ”CG” och Wicks hade fina vårar och Shkodran, Vecchia och Elias Andersson var bra under hösten. Även om han kanske aldrig var bäst tycker jag att vår lagkapten var den som höll den högsta och jämnaste nivån över hela säsongen. Klarade omställningen till Allsvenskan fint och visade upp en imponerande fysik. Var den som höll ihop lagdelarna i defensiven och dikterade tempot i offensiven. Kändes mer trygg än någonsin med bollen och verkade hela tiden ha koll på sin omgivning. Det ledde till färre bolltapp och fler välriktade passningar än tidigare. Slutar på topp!
Axel
Moses Ogbu
Det är först när något försvinner som du märker hur bra det var och detta något var Moses Ogbu denna säsong. Han är kanske inte den mest flärdfulle spelaren men när han används på rätt sätt har han en otrolig höjd. Efter överfallet i matchen mot Häcken förlorar vi ett väldigt starkt och viktigt anfallsvapen och någon som kunde hålla i bollen och lugna ner spelet.
Största positiva överraskningen
Jonatan
Shkodran Maholli
Två mål för Åtvidaberg på Studan 2016 gav en fingervisning om att han var bra, men SÅÅÅ bra visste jag inte att Shkodran var. I match efter match under hösten lyckades han överraska mig positivt och under de sju raka förlusterna var han lagets bäste spelare. Gjorde mål, spelade fram till mål och stångades med backar. Han bara körde. En favoritspelsekvens från hösten är när Djurgårdens Jacob Une Larsson med kontroll över bollen valde att flytta på sig och lämna över bollinnehavet till en framrusande Shkodran.
Axel
Jesper Arvidsson
Att lagets skyttekung skulle vara en 32-årig vänsterback var det ingen som trodde när säsongen startade. 7 mål på 24 matcher som vänsterback måste ändå ses som något extraordinärt och därav säsongens positiva överraskning.
Största förhoppningen inför 2018
Jonatan
Genombrott
Jag hoppas att Stefano Vecchia och Elias Andersson kan få ordentliga genombrott och se till att klara generationsväxlingen från den gyllene Division 1-generationen.
Axel
Mindre skador
Ska vi klara av det ”svåra” år två i allsvenskan måste vi kunna spela med de bästa hela tiden. Med en förmodat liten trupp tror jag att det kommer vara den avgörande faktorn för nästa års resultat. Jag hoppas därför på en klar förbättring från detta år.
Siriusredaktionen tackar för ett år med 60 artiklar och påminner även om att inte glömma bort Blåsvarta Baksmällans nyårsspecial som ni hittar på blasvartabaksmallan.com eller i er podd-app.
