Årets: Är Malmö FF en komplett organisation?
Guld på guld och en befäst position som Sveriges mäktigaste klubb, visst måste det vara mer än själva fotbollen som bidrar till det? 2017 har på många sätt känts som det tryggaste året på länge, trots missat CL och ett par andra mindre lyckade insatser, och betyder det då att Malmö är så gott som kompletta i sin organisation?
Kan man någonsin bli komplett är väl en vidare fundering kring detta och det kanske man inte kan bli förstås, allting är ständigt i rörelse. Spelare börjar och slutar, vissa mer betydelsefulla än andra, och tränare kommer och går. Fotbolls- och supporterkulturen ändras i takt med att samhället gör det och klubbkulturen ändrar sig vare sig man vill det eller inte över åren, även om det är med små steg. Men vad är det då som gör att vi har en guldkantad period just nu och vad är det som känns tryggt?
Tränar- och ledarstab känns synkade, i alla fall när jag ser på det utifrån. Jag är den första att hylla vår tränare och hans insatser men samtidigt känns det som att vi har en bas som är orubblig med eller utan. Daniel Andersson har gjort ett par år som sportchef vilket har gett honom erfarenhet och styrka. Jens Fjällström har plockats in på en position som tidigare inte fanns vilket betyder att Malmö vill och vågar hitta nya sätt att maximera sin kapacitet. Olof, Greger och Fedel; när andra försvinner så har dessa funnits kvar vilket visar på deras betydelse för klubben. Varför känns det plötsligt som om jag pratar om vårt lag cirka 1997? Haha, skämt och sido. En mix av gammalt och nytt, kultur och influenser från andra och kärlek för klubben har gett en trygg organisation kring laget vilket jag också tycker återspeglar sig på 2017 och den framgångsperiod vi just nu är inne i.
En spelartrupp som är en kombination av starka fanbärare, till exempel Rosenberg, och av unga killar från de egna leden och hög kvalitet från olika delar av världen. När på förhand de bästa spelarna har saknats på grund av skada har någon annan trätt in och gjort det lika bra. Detta är en otrolig styrka och trygghet. Alla vill visa. När spelare försvinner så ersätts de med nya minst lika bra eller bättre och den höga klassen går som en röd tråd genom hela säsongen och senaste säsongerna.
Min förhoppning för 2018 är att ännu fler egna talanger ska ta kliv och plats. Det kommer att behövas en kronprins till Rosenberg som kan föra hans enorma lojalitet och Malmöanda vidare. Den nöten blir svår men inspirerande att knäcka. Och just nu har jag stor tilltro till att Malmö FF som organisation bara spottar ur sig lösningar på det mesta. Jag tror att ungdomssidan är en del av den väldigt väl fungerande organisationen också.
Komplett? Nej, kanske inte. Men väldigt välfungerande, trygg och stark. Det är en sann glädje att vara en del av MFF:s moderna storhetstid.
Mot CL nu...
