Årets: Avbytarkomet
Kanske var den 11 augusti 2021 helt rätt tidpunkt att komma in i Malmö FF:s A-trupp?
Den hemmafostrade Marko Johansson hade fått förtroendet i inledningen av säsongen men inte riktigt levt upp till förväntningarna. Nästan tvärtom, i sina sista matcher var missnöjet och tvivlet så utbrett att den unge Marko allt oftare fick ta skulden även för sina uteförsvarares misstag. Rätt eller fel? Någonstans mittemellan antingen och eller antagligen, för idag gör Johansson bra från i sig Hamburg och zweite Bundesliga.
På ett sätt var manegen kanske välkrattad för en bekväm inslussning och anpassning för nyförvärvet Ismael Diawara. 27 år gammal, med meriter från klubbar som Rynninge, Forward, Lyn, Landskrona, Motala och med främsta framgång att ha tagit upp Degerfors i Allsvenskan inför säsongen 2021. Rutinerad i ålder och sportsligt med ett par hundra matcher under bältet, javisst. Samtidigt utan den stjärnglans som krävs om man på allvar aspirerar på att sno titeln förstemålvakt från den tokgivne Johan Dahlin.
Ett tryggt val av Daniel Andersson, en pålitlig backup mellan stolparna men utan risk för interna stridigheter om platsen i startelvan. Så kändes det då, i början av sensommaren dagarna efter att Glasgow Rangers slagits ut och Malmös omtalade tvåfrontskrig hade inletts på allvar. Det som följde blev en resa som möjligen bara Forrest Gump kan överträffa.
Första matchen från bänken var den hemma mot Göteborg med straffkaos och domarfokus. Hade Ismael inte redan skrämts av Johan Dahlins förlorarhumör så skedde det antagligen den här kvällen.
Andra matchen, klang och jubel efter 2-0 hemma mot Ludogorets. Hållen nolla och alla med speltid hyllades som hjältar. Några dagar senare fick han hänga med till sin nyss lämnade arbetsgivare och se MFF bekvämt vinna över Degerfors med 3-0 i en stil som slappt brukar liknas med en vanlig dag på jobbet.
Möjligen kan man inte starta med en bättre trio matcher för att fånga känslospektrat i hur det är att spela i Malmö FF. För i matchen därpå, bortamötet i Bulgarien, då var Ismael redo. Inte för att se och lära, utan för att delta och bidra.
Och ja, han tog chansen.
En insläppt straffspark visserligen, men i övrigt en klockren debutinsats i en match där otroliga summor stod på spel. Har man varit med om att spela in MFF i Champions League så är man för evigt en del av historien, även med bara en halvlek på kontot.
Men ,det stannade ju inte där. Sedan dess har Diawara varit med om att förlora på Tele2, stoppat en straff mot Norrköping, spelat två hela matcher mot Juventus, fått göra akutinhopp in mot Chelsea och Kalmar och representerat Malis landslag. SM-guld, Champions League och VM-kval under en och samma höst för en kille som för ett år sedan aldrig spelat i en högstaserie.
Frågan är, har framtiden någonsin sett så spännande ut som året 2022 för en andremålvakt i Malmö FF?
