Årets baksmälla: Östersund borta
Redaktionen fortsätter fånga uppmärksammade händelser från året som varit och passande nog på annandagen listar vi årets baksmälla.
Järnkaminerna hade abonnerat ett tåg och över tusen Djurgårdare hade rest upp till Östersund för att förhoppningsvis se Djurgården fortsätta rida på vågen efter den så viktiga 3-1-segern mot IFK Göteborg fem dagar tidigare. Vindarna hade vänt, Mark Dempsey hade gett laget den så kallade ”tränareffekten” och många trodde nog att Djurgården skulle bygga vidare på den nya energin som Dempsey hade ingjutit hos spelarna. Men matchen mot Östersund slutade i moll. Opassande nog tog Mark vatten över huvudet och implementerade en ny uppställning som slutade i pannkaka och en 1-0-förlust.
Backarna Tim Björkström, Kebba Ceesay Niklas Gunnarsson, Jacob Une Larsson, Marcus Hansson och Elliott Käck tog alla plats i startelvan. Alltså sex backar i Marks 3-5-2-upptsällning. Och detta trots att det var bara Alexander Faltsetas som fattades från matchen innan mot Göteborg. Marcus Hansson var ersättaren på det centrala mittfältet men hans insats lämnade dock allt mer att önska. Ytterbackarna hade problem i de så kallade ”wing-positionerna” och backlinjen hade svårt att synkronisera. För ett så bollskickligt lag som Östersund var det rena rama drömscenariot att sprela triangelspel runt förvirrade Djurgårdsspelare. Magnus Eriksson slet i ett tomrum och Matthias Ranegié fick inga bollar att jobba med. Betygsättningen på spelarna efter matchen var inte speciellt smickrande men till spelarnas försvar gav inte Mark dem rättvisa och fick med all rätt bära hundhuvudet efter årets bottennapp.
Om jag i förra delen beskrev Michael Olungas helomvändning på säsongen som bland de häftigaste så var Mark Dempseys taktikval bland de oklaraste i mannaminne. I ett läge där Djurgården var i behov av poäng och där hans första match gav en seger så försökte han sig ändå på en ny svåranpassad uppställning.
Som tur var lärde sig Mark sig av misstaget och gick tillbaka till det vanliga spelsättet och det brittiska tempramentet som fick Djurgården att lyfta i tabellen. Och jag hoppas det här var sista gången jag såg Djurgården spela 3-5-2 med liknande spelarmaterial.
