Årets: Bänknötare
Himmelrikets årssammanfattning går vidare och idag skriver Thomas Lundkvist om en bänknötare som betytt väldigt mycket för laget.
”I den 31a minuten kastade Lee Baxter ut bollen till Joseph Elanga, som satte gasen i botten - och då går det undan! - uppför vänsterkanten. Sin vana trogen slog han ett hyperfarligt inlägg som i princip också var ett skott på mål. Bollen motades ut till höger och snappades upp av Zlatan vid hörnflaggan. Han slog ett nytt inlägg som Häckenmålvakten och Mats Lilienberg kämpade om. Bollen letade sig emellertid förbi bägge och fram till Jörgen Ohlsson som bara hade att fösa den i tomt mål - 0-1!”
Den 6e maj 2001. Rambergsvallen. 2 – 1.
Ovanstående utdrag ur ett gammalt matchreferat är bara en av många anledningar att jag härmed vill utnämna Joseph Elanga till min bänkvärmare detta år.
När jag började fundera på mitt bidrag till Himmelrikets artikelserie ”Årets” trodde jag mitt val skulle bli svårare än det faktiskt blev. Aubynn, Kruys, Halsti, Durmaz med flera är ju spelare man icke ska eller vill förringa. Men nu var det ju så att jag skulle välja ut en enda.
Först av allt spelade det förstås en stor roll att Joseph är och har varit en personlig favorit ända sedan tiden ovanstående matchreferat utspelade sig. Joseph var redan då vad man kan kalla för en frisk fläkt.
Fläktandet upphörde aldrig. Vinddraget när han fick motståndarnas försvarare att se ut som rundningsmärken, orkanstyrkan på inläggen, vindpustarna som utstöttes ur mångas strupar när inläggen hamnade strax bakom korvkiosken på ståplats med mera.
Jag älskar att se gamla bilder från matcherna med Zlatan när både Joseph och ”Den långe” tävlar i vem som har bredast och soligast flin. Jag vill bestämt hävda att det var oavgjort i den grenen.
De två hade ju även ett bra förhållande utanför planen.
” - Bosangero och Comanchero. Det fanns en spansk låt som Zlatan hade hört, med Bosangero och Comanchero, ha ha. Så vi kallade varandra alltid det. Vi var galna. Om du träffar Zlatan får du skrika på honom: "Hey, Comanchero!". Då kommer han bara skratta och fråga "var fick du det ifrån”? Då får du säga att det var från Joseph, ha ha.”
Ja jisses vilka figurer de var då.
Den långe travade ju som bekant vidare mot mål och nivåer som vi helt säkert inte sett slutet av på länge än.
Joseph blev kvar några år till innan ”DET” hände. Frun, Mercan och Nattklubben. Låter som en film av Almodovar faktiskt.
Mercan och nattklubben kategoriserar jag som ungdomstrams i kombination med berömmelse.
I exakt samma kaliber som Den långes jakt på välsmakande fisk på Industrigatan och Harbuzis önskan att göra kaos med den gode Kavehs efternamn.
Frun… ja tyvärr händer sådant alldeles för ofta i tysthet i vårt samhälle. I Josephs fall blev det ju naturligtvis vansinnigt mycket mer omskrivet än om Nilsson i Veberöd hade gjort samma sak. Att ge mig in på mer spekulationer kring fallet är både omöjligt och dumdristigt. Som med de flesta liknande incidenter finns det nyanser och bottnar bara de direkt inblandade vet.
Jag nöjer mig med att konstatera att jag personligen tar avstånd från alla former av våld samt att vi i vårt vackra land har ett väl fungerande rättssystem som avgör och utdömer påföljder. Nog så.
Efter att Joseph gått vilse efter en shoppingtur på Netto i Dragör och tagit 5 år på sig att hitta himm igen var jag en av säkert många som blev glad på ett varmt sätt. Glad och inte så lite nyfiken. Man hade ju hört så mycket från de där danskarna. Joseph var det och det… blablabla.
Jag tror så här:
Danskjävlarna glömde det viktigaste av allt för att få en magisk Joseph Elanga… de fick honom inte att le det där breda flinet. Men vem blir förvånad egentligen. Enda anledningen till att vi tolererar det där lilleputtlandet är ju för deras ölproduktion. Inte fan har dom nån humor inte. Danska hygget?... my ass.
Så hur blev det då? Jag tycker det blev väldigt bra. Efter trollgubbens skada fick vi in en ersättare som gjorde väldigt bra matcher och bjöd på stabilt vänsterbackande.
Jag själv tyckte det var en mycket mer polerad Joseph, jämnare men fortfarande samma fart. Jag skulle vilja säga att han värderade alla situationer mycket bättre än förr. Lagspelare helt enkelt.
Och hur jäkla lätt är det egentligen att komma tillbaka efter fem år, troligen fortfarande starkt ifrågasatt, och ersätta den förmodligen bästa vänsterbacken i hela Norden?
Och Joseph själv visste ju absolut säkert att när Ricardinho var tillbaka så var han bänkad. Inte bara bänkad utan cementerad fast. Med armeringsjärn i baken. Så länge lille trollgubben är kvar och vi har förmånen att få njuta av honom flyttas han icke på.
Och där har vi ännu en stark anledning till att Joseph är min ”Benchman of the year”. Halsti, Miljan, Kruys med flera har varit skadade och därmed inte aktuella för inhopp. Aubynn och Durmaz har en helt annan situation där de konkurrerar om platser. Så även ungtuppar som Rexhepi och Nilsson.
Men… den som befinner sig två galaxers avstånd längre från elvan än alla andra är den som bjudit på de bredaste leendena.
Jag brukar roa mig med att se när spelare värmer på sidan under match. Vissa sekvenser fastnar. Jag minns Miljan… joggandes vid sidan av planen och han såg spänd ut. Nervös kanske. Då kommer Joseph glatt springandes från båset och stöter Miljan i sidan och ler det där flinet, han säger något också som givetvis bara Miljan vet… sen brister de båda ut i skratt. Sen joggar de jämsides några längder ända tills Joseph ansluter till Durmaz och gör om samma sak.
Både Miljan och Durmaz blev inbytta kort därefter. Joseph blev det inte.
Kan man, helt ärligt nu, önska sig en bättre bänkvärmare än så?
En spelare som de flesta av lagen i vårt land hade fått fjong av att ha som ordinarie vänsterback sitter på vår bänk och sprider sitt glada flin och ser till så att LAGET MFF mår bra.
Eller hur?
Från en intervju med Eurosport:
”Du satt på bänken i premiären (0-0 mot Gais). Var det en besvikelse?
– Nej, varför skulle det vara en besvikelse? Det handlar om att vara ett lag och då måste man respektera beslutet. Jag älskar Malmö FF och vill att laget ska gå så bra som möjligt. Det säger jag också till de unga spelarna i laget. Även om man sitter på bänken så kan man påverka. Om man spelar två minuter kan man avgöra matchen. Om man vinner SM-guld så gör man det tillsammans med hela laget.
Om du får chansen, hur är formen då?
– Jag har bra form, är frisk, tränar varje dag och har spelat flera träningsmatcher. Om jag får spela så är jag absolut redo. Jag älskar Malmö FF.”
Lite kort:
Joseph är den spelare som spelat näst flest matcher av alla i MFF på 2000-talet.
Joseph har 2 SM-guld.
Joseph provspelade mot Rasmus Lindkvist för en plats i laget 2010. Fler än jag som skäms lite över detta nu? Jag menar… Rasmus Lindkvist? Vafan…
Kan Joseph vara den enda spelaren i världen någonsin som spelat en Champions League-kvalmatch med fotboja?
Joseph var den elfte av Jacobs söner. Han blev såld som slav av sina avundsjuka bröder men återvände efter några år i exil och blev den mäktigaste mannen i riket.
Rent statistiskt skiljer sig Ricardinho och Joseph nästan inte alls förresten.
Matcher från start: R = 22 J = 4
Mål: R = 0 J = 0
Skott på mål: R = 3 J = 1
Slutligen:
Snälla söta rara Ågren, ge honom ett kontrakt. Joseph Elanga från Yaoundé är en av de stora hjältarna i mitt MFF. Med lite tur kanske han kan övertala sin hustru att flytta från postorderstaden och komma himm. Att hans son ska behöva utstå skammen att spela i Ellos är inget Joseph förtjänat.
Sen när de där kamerunska trollbenen tappat farten som behövs i laget kan vi väl ha honom kvar som glädjespridare, ungdomsrådgivare eller bara som den han är…
Världens bästa Joseph.
