Årets: Bästa sex
Årets sista onsdag och den ordinarie listan utgår. I stället kommer här en sammanfattning över året som gått, där de som varit allra mest frekventa intar sina rättmätiga platser.
Sex och Jävligt offside har nu slutfört sitt sjunde år. Cirka 350 listor har skrivits genom åren och vecka ut och vecka in har det som varit hetast, bäst, konstigast eller mest himmelsblått (och inte att förglömma, mest tråkigt eller tröttsamt) hamnat på Fotbollssveriges mest omistliga lista. Först ut som etta den första onsdagen 2008 var Malmö FF, därefter har det handlat om Zlatan Ibrahimovic, Daniel Andersson, Copa del Sol, Dardan Rexhepi och oändligt mycket mer.
Årets sista lista döper vi som vanligt till Årets: Bästa sex, där vi sammanfattar vem, vad och vilka som har varit med oftast? En veckoförstaplats har belönats med sex poäng, en andraplats med fem och så vidare ner till sjätteplatsen som följaktligen gett ett poäng.
Vi skrev ovan att vi alltid har publicerat klockan 12.00. I dag gör vi ett ytterst sällsynt undantag och publicerar listan redan klockan 8.00. Redaktionen har nämligen ytterligare en artikel denna årets sista dag, och den kommer på ”vår” ordinarie tid.
Vi vill härmed också passa på att tacka alla som läst och kommenterat under året, och naturligtvis önska er alla ett magiskt och himmelsblått 2015. Gott Nytt År!
Markus Rosenberg (3 förstaplatser, 10 veckor, 49 poäng)
Egentligen räcker det med tre meningar för att beskriva Markus Rosenbergs år, och motivera hans förstaplats på denna årslista: Han kom. Han sågs. Han segrade. Eftersom orden börjar ta slut om hans betydelse för årets Malmö FF, eftersom det mesta redan skrivits om och om igen, och min beundran är lika stor som de flesta andras, så… Ja, det får räcka så: Han kom, han sågs, han segrade.
Guillermo Molins (4 förstaplatser, 8 veckor, 41 poäng)
Om det finns någon i truppen som jag hade unnat att få vara med på Europaresan från Ventspils till Pireus, så är det Guillermo Molins. Och om det är något som jag hade velat se hur det hade blivit på Europaresan från Ventspils till Pireus, så är det hur MFF hade klarat lagen med en icke-skadad Guillermo Molins. När hans korsband rök nere i Kroatien i somras så var det som att säsongen dog för några långa och plågsamma ögonblick. Vår kapten, vår mest betydelsefulle spelare så långt in på säsongen, vår bästa spelare dittills under 2014 – borta för resten av året. Välkommen tillbaka, 2015, Guille! Vi är många som längtar efter dig.
Champions League (3 förstaplatser, 8 veckor, 40 poäng)
För första gången på 14 år lyckades ett svenskt lag ta sig in i Champions League. Vi gjorde det rätt bra där trots allt, även om det bara blev en seger. MFF fick mycket beröm och uppmuntrande tillrop från journalister och andra lags supportrar, och den här hösten gav en glans åt svensk fotboll som den så väl behövde. Men utan att drabbas av hybris: nu har vi varit med och gjort det bra. Där ska vi inte nöja oss, slå oss för bröstet och börja räkna pengar och minnen. I stället gäller det att se till att detta blir en följetång, hur svårt det än kommer att bli. Vi vill till CL igen. CL vill in på listan igen.
Åge Hareide (0 förstaplatser, 9 veckor, 30 poäng)
Om Markus Halsti är världens bästa finne, så är Åge Hareide världens bästa norrman. Jag ska inte tjata om vissas domedagsprofetior när han anställdes för snart ett år sen, för jag tror ni minns det, men jag är rätt övertygad om att vi alla i dag kan enas om att Åge ligger bakom väldigt, väldigt mycket av årets framgångar. Att han har njutit lika mycket som vi runt laget är jag också övertygad om; det räcker att se hur han småler på presskonferenser när han pratar om svenska krigare, svampar, plastlags bristande förmåga att lyckas i CL och så förstås: Hexenkessel.
Robin Olsen (0 förstaplatser, 7 veckor, 28 poäng)
Här borde förstås den ena makalösa räddningen efter den andra räknas upp. För sådana var det ganska gott om i år. I Champions League-gruppspelet stod exempelvis Robin Olsen för fler räddningar än någon annan. Men favoritsekvensen kommer ändå från intervjuerna just efter 3-0 mot Red Bull Salzburg. Allt var såklart succé och eufori. Men Robin stod samtidigt och grämde sig över att han i den 93:e minuten missat att han haft en motståndare bakom ryggen. I lugn och ro hade han lagt ner bollen, och Salzburgspelaren hade pilat fram och stulit den. Och siktat. Och skjutit. Och Robin hade räddat. Inte för att det var nån avgörande räddning, för även om det hade blivit 3-1 där hade vi bara hunnit göra avspark innan domaren blåst av. Men retade sig över misstaget, det gjorde Robin Olsen ändå.
Emil Forsberg (1 förstaplats, 5 veckor, 21 poäng)
Efter en tämligen anonym vår 2013 blommade Emil Forsberg ut under hösten och var en viktig kugge i det lag som vann guld då. På nåt sätt kändes det att 2014 skulle bli ännu bättre. Men den makalösa utveckling som faktiskt skedde var det nog få, förutom de riktigt skoningslösa hardcoreoptimisterna, som förutsåg. Emil Forsberg tog sjumilakliv säsongen 2014. Han blev som yttermittfältare delad femma i den allsvenska skytteligan, med endast forwards framför sig. Han debuterade i landslaget och såg, med sin lätt flegmatiska stil, precis lika obekymrat respektlös ut där som alltid annars.
I julhelgen deklararerade Hasan Cetinkaya, Forsbergs agent, att Emil gjort sitt i MFF. All respekt för att Emil känner att det är dags att ta nästa kliv, och plus i kanten för att kontraktsläget gör att MFF kan ta ordentligt betalt för honom. När detta skrives är det den 30 december, och de senaste dagarna har det varit tyst. Men när Emil lämnar - för det gör han förstås, förr eller senare - hoppas jag personligen att det blir för något av Red Bull-sfärens så kallade ”projekt”. Ett mittenlag i 2. Bundesliga eller en österrikisk klubb med en … ja, låt oss kalla det tveksam, historia känns faktiskt inte gott nog åt våran guldklimp.
Förra årets topp sex
1. Jiloan Hamad
2. Malmö FF
3. Serieledning
4. Per Ågren
5. Tokelo Rantie
6. Magnus Eriksson
Några som var nära att ta sig in på listan
Magnus Eriksson (0 förstaplatser, 6 veckor, 21 poäng)
Nummer 7 är ensam om att ha deltagit i Malmös samtliga allsvenska matcher under 2013 och 2014. Inhoppare i fyra av dem, men startman i de övriga 56. Det säger rätt mycket. Och det började bra även i år - premiärmålet mot Falkenberg kom från Magnus vänsterfot (även om han i ärlighetens namn också hade lite hjälp från FFF-målvakten Otto Martler). Jämfört med i fjol blev 2014 annars ett år med klenare poängskörd. Delvis kanske för att Eriksson under året emellanåt fick ikläda sig hjälpgummehätta och flyttades runt en del i laget. Han startade på kanten ett antal matcher i Champions League-äventyret och spelade också, allteftersom säsongen led, allt oftare på en innermittfältsposition. Två guld och Champions League-spel blev Magnus Erikssons facit i Malmö. Fler succéår blir det inte här - inte den här gången i alla fall. Härnäst väntar ett kinesiskt äventyr. Här hemma lär han för alltid bli ihågkommen för volleylobben mot Salzburg.
Simon Kroon (0 förstaplatser, 6 veckor, 18 poäng)
Himmelrikets redaktion tippade att årets genombrott skulle signeras Simon Kroon. Inget kontroversiellt tips, med tanke på hur Kroons glänste under senvinterns cupmatcher. Då stod han bland annat för ett hattrick mot Degerfors. Sen uteblev den där riktiga succén. Konkurrenssituationen är en orsak, men också att Kroon både lidit av en del sjukdomsproblem och tvingats till frånvaro på grund av skador, som till exempel hjärnskakningen efter cupmatchen mot HIF. Nu blev det ändå 19 allsvenska matcher och deltagande i majoriteten av Champions League-matcherna; med målet mot Olympiakos som höjdpunkt.
Får han ordning på sina hälsobesvär blir 2015 Simon Kroons år. Att potentialen finns där är ställt bortom allt tvivel.
Ett urval av förstaplatser under året
Tränarjakten, Mittbackar, Bosse Larsson, MFF Support, Segrar med extra allt, 11 månader som serieledare, Hopp, 80-talskänsla, Anton Tinnerholm, Ricardinho, Kärleken och Guldet stannade i Malmö.
Annat och andra värda att nämna bland årets 201 punkter
Zlatan Azinovic (1 vecka), Årskortsdesignen (1 vecka), Vår vardag (1 vecka), VM (2 veckor), Svenska Cupen (4 veckor), Simon Thern (2 veckor), Forumhumor (2 veckor), Himmelsblå supportrar (3 veckor), Hans Berggren (1 vecka), Sydsvenskans införartikel (1 vecka) och Bortasviten (2 veckor).
Några offsideplatser under året
En matt och försiktig silly season
Utvisningen av Markus Halsti inför den allsvenska premiären
Mattias Balkanders krönika i GP om bengalbränning
Stabaecks sportchef
Oron inför månaden september
Personen som kastade in en banger efter matchen mot Juventus
Attacken på Showan och hans kamrater
Skadan på Guillermo Molins
Den HIF-sympatiserande sjuksköterskan som inte visade Guillermo Molins några sympatier
