Årets: Bästa sex
Himmelriket publicerar årets sista lista.
För femtonde året har Himmelriket prick klockan 12 varje onsdag publicerat en lista, en lista vi kallar för Sex och Jävligt offside. Som traditionen bjuder avslutar vi året med en sammanställning. Vi har tittat igenom alla onsdagstexter och poängsatt alla punkter. En förstaplats har gett 6 poäng, en andraplats 5 och så vidare. Och så har vi räknat och lagt ihop. Vad vi kommit fram till är att detta antagligen är första året vi har en årsbästalista med bara personer. Tidigare år har exempelvis Allsvenskan, Serieledning och Champions League kommit med, men kanske av rätt förklarliga skäl har dessa punkter inte glatt oss särskilt mycket 2022.
Med detta vill vi listmakare önska er alla ett gott slut, och ett jättefint nytt år. I någon form fortsätter Sex och Jävligt offside även 2023.
Hugo Larsson (1 förstaplats, 9 veckor, 37 poäng)
Det är inte så ofta Malmö FF får fram eller släpper fram en riktigt ung spelare, desto roligare blir det när det väl händer. Hugo Larsson har verkligen satt avtryck 2022, och gör skäl för epitetet succéspelare. Detta trista fotbollsår (ja, hela 2022 känns ju minst sagt sådär) är han ett positivt utropstecken. Blev utan större konkurrens framröstad till årets genombrott av Himmelrikets läsare och redaktion, vann en titel om månadens spelare av Himmelrikets redaktion och är tämligen överlägsen poängetta på denna årslista. När halva säsongen var spelad var han bara 17 år, han blev 18 i juni och var tämligen självskriven i startelvan om inte annat under sensommaren och hösten. Herregud, vad väntar?
Ola Toivonen (2 förstaplatser, 8 veckor, 27 poäng)
Tillbaks från korsbandsskadan han ådrog sig sommaren 2021, men Ola Toivonens sista säsong blev kanske inte riktigt vad han hoppats på. Sammanlagt 25 allsvenska matcher, men bara 12 från start - den där ordentliga kontinuiteten uteblev. Emellanåt fick han ändå visa upp sitt kunnande och sin fotbollshjärna. Och då inte bara på planen; under säsongen utmärkte han sig också som ett av lagets klart mest lyssningsvärda intervjuobjekt. Starkast lysande minnet är målet mot AIK i den tredje omgången, ett sublimt direktskott i krysset. Och så fick han kröna sin MFF-gärning med ett hattrick mot Varberg - och en värdig avtackning efter avslutningsmatchen, som på välregisserat vis (eller av en ren slump) spelades mot moderklubben Degerfors.
Eric Larsson (0 förstaplatser, 5 veckor, 21 poäng)
Man slår upp sympatisk fotbollsspelare i lexikonet och hittar en bild på Eric Larsson. Det är inte så att Eric är obegåvad som fotbollsspelare, tvärtom, men jag undrar om inte hans personlighet till ännu större grad har gjort honom så populär han var när han spelade i MFF, och fortfarande är trots en utlandsflytt till Kreta. Han spelade bara 13 allsvenska matcher, varav 9 från start, innan han såldes. Vi blev av med en mycket kompetent högerback, men vi grät inga floder; de flesta av oss unnade honom det här äventyret.
Jo Inge Berget (1 förstaplats, 5 veckor, 20 poäng)
När detta skrives är det ännu inte klart var Jo Inge Berget spelar nästa år. Räknar jag rätt har han gjort sju säsonger för oss, och den som googlar hittar artiklar som berättar både att MFF erbjudit nytt kontrakt och att Berget är positiv till att fortsätta hos oss. Men än har man uppenbarligen inte kommit överens. 2022 bjöd vår slitstarke norrman på en del habila insatser, men hade också en del problem med muskelskador och poängproduktionen. Själv tillhör jag dem som ändå hoppas att han förlänger. Jag inbillar mig att hans löpstyrka och inget-nonsens-attityd kan vara egenskaper som är hyfsat kompatibla med Henrik Rydströms sätt att se på saker och ting.
Henrik Rydström (1 förstaplats, 4 veckor, 19 poäng)
Har vi någonsin haft med en person på den här årslistan som inte uträttat något alls egentligen för Malmö FF? Tveksamt. Nu är väl det att ta i att skriva att han inte uträttat något alls, för han har suttit i möten med den sportsliga ledningen och stakat ut en framtid där förlängningar av kontrakt samt utlåningar ingått. Men samtidigt, Henrik Rydström har inte lett en enda träning, hans anställning som ny tränare påbörjades efter säsongens slut. Att det har pratats och skrivits så mycket om honom redan är ett tecken på förväntningarna vi har på honom. Efter turbulensen 2022 har klubben mycket att bevisa, Henrik är mannen som ska stå längst fram och visa vägen.
Sebastian Nanasi (0 förstaplatser, 6 veckor, 18 poäng)
Firade stora triumfer under den tidiga vårens cupspel och gjorde mången motståndarback vimmelkantig i sitt samarbete med vänsterkantens Veljko Birmancevic. Sedan kom allsvenskan igång, och Sebastian Nanasi fick alltsomoftast finna sig i att bli placerad på bänken. Under våren blev det bara två allsvenska matcher från start. Den 20 juli lånades han ut till Kalmar. Och exploderade. Det blev fem mål och sex assist under den andra halvan av serien. Och eftersom han nu får fortsätta spela under samma tränare som förlöste honom hoppas vi givetvis att han fortsätter på den inslagna vägen.
Förra årets topp 6
1. Antonio Colak (34 poäng)
2. Serieledning (31 poäng)
3. Anel Ahmedhodzic (28 poäng)
4. Allsvenskan (26 poäng)
5. Johan Dahlin (25 poäng)
6. Veljko Birmancevic (20 poäng)
Några som var nära att ta sig in på listan
Milos Miljevic (2 förstaplatser, 4 veckor, 16 poäng)
På delad sjundeplats återfinns Milos Milojevic. Gissningsvis är ni några stycken som höjer på ögonbrynen över detta. Det gjorde i alla fall jag själv. Så jag bläddrar tillbaks bland listorna för att se vad som skrevs. Och hittar att det handlar om en lösning på tränarfrågan, att hans förklaring över det märkliga uppbrottet från Hammarby låtit rimlig i MFF-ledningens öron, att han talat väl och länge under ett försäsongsmöte på Supporterhuset och att han skrev ett snyggt avskedsbrev som avslutades med "för alltid en MFF:are". Listplaceringarna tycks alltså snarare bottna i vad han sade än vad han gjorde. Men det är ett elakt - måhända lite väl elakt - sätt att se på det. Nej, det blev inte rätt med Milos. Hade han kunnat vända skutan med mer tid? Tja, det vet vi inte, och kan såklart bara spekulera i. Men den något halvkvädna informationen från medlemsmötet i december, där det berättades att det kommit signaler, att det inte bara handlade om resultaten, är lätt att tolka som att vägs ände var nådd. Och vi kan förstås också välja att minnas en ganska lovande säsongsinledning och, inte minst, att Milos ledde laget till ett cupguld.
Ismael Diawara (1 förstaplats, 5 veckor, 16 poäng)
Jag kan bara lite göra om frågan som inledde punkten om Henrik Rydström ovan: Har vi någonsin haft med en andremålvakt på den här årslistan? Nu hamnar Ismael Diawara inte på topp 6 så svaret kan väl formuleras som ett ”nej, och fortfarande inte”. Men vår maliska landslagsman är väl så nära, och visade under flertalet matcher att han håller en hög allsvensk nivå. Men det som verkligen sticker ut och det som för evigt skrivit in honom i MFF:s redan stolta historia är hans insats i svenska cupenfinalen mot Hammarby. Han räddade den avgörande straffen och för första gången sen 1989 kunde vi himmelsblå åter säga att vi är cupmästare. I början av december förlängde han kontraktet med ytterligare två år, så chansen att få se honom topp 6 på riktigt så att säga finns alltjämt.
Ett urval av förstaplatser under året
Matej Chalus
Betongförsvar
En premiärsvit som håller
Vänsterkanten
Kul med fotboll
33 år (men nu behöver vi inte räkna längre)
Sergio Peña
Leder rätt person föreningen?
Annat och andra värda att nämna bland årets 207 punkter
Åge Hareide (2 veckor), Titeldrömmar (1 vecka), Anders Christiansen (4 veckor), Andreas Georgson (3 veckor), Att inte möta Ryssland (1 vecka), Camp Currywurst (1 vecka), Erdal Rakip (2 veckor), Första träningsmatchen (2 veckor), Det är inte kört (1 vecka), Norska Tippeligan (1 vecka), Johan Dahlin (3 veckor), Regnromantik (1 vecka), Oscar Lewicki (3 veckor)
