Årets: Bästa sex
Här har ni några återkommande listfavoriter från året som snart är slut.
Sedan ooootaliga år tillbaks är onsdagslistan tradition här på Himmelriket. Varje vecka försöker vi plocka upp sex positiva saker och en negativ från de senaste sju dagarna. Fotbollsvärlden, med sina säsonger och tendenser, är ju cyklisk till sin natur. Så det blir ganska naturligt att både spelarnamn och andra företeelser belönas med plats på listan vid mer än ett tillfälle.
Så här års brukar de punkter som varit mest förekommande nogsamt sammanställas, poängsättas och presenteras i en alltigenom korrekt tabell. Men det ska erkännas direkt: i år är vi slarvigare. Vi har inte riktigt förmått/orkat/funnit det mödan värt att nogsamt gå genom punkterna från alla årets listor. Exaktheten uteblir alltså i år. Men! Här kommer i alla fall några av de grejer och personer som uppmärksammats lite extra under året som gått.
Sebastian Nanasi (minst sex listplaceringar)
Årets bästa spelare i Malmö FF är nog objektivt sett Sebastian Nanasi. Den 21-årige offensive mittfältaren gjorde en fantastisk säsong och orkade att leva upp till alla förväntningar som ställdes på honom. Sebbe blev helt logiskt också stor vinnare när allsvenskans stora pris skulle delas ut och han kammade hem både "Årets Mittfältare" och det mest prestigefyllda priset "Årets Spelare". Enligt allt förnuft kommer Nanasi säljas redan innan allsvenskan 2024 drar igång, men än sålänge är det relativt tyst kring vår guldklimp, så man kan ju alltid hoppas att han blir kvar en säsong till och skjuter in oss i Champions League.
Hugo Larsson (minst sju listplaceringar)
Han lämnade ett hål efter sig, tonåringen från Svarte. Med sin rörlighet och ständiga spelbarhet var han kanske till och med ännu viktigare än man kunde tro under den så lyckosamma allsvenskan våren m2023. Han fick göra mål i sin hemmaavslutning och tackades av efter Värnamo borta. Och sen: Med samma bekymmerslösa framtoning och självklarhet som vid debuten i Allsvenskan landade han i Bundesliga och blev mer eller mindre omedelbart ordinarie i det lag som just nu ligger sexa i den tyska förstaligan. Där gick det alltså så bra att han även under hösten vid ett par tillfällen kom med på listan.
(F d) Skytteligaledaren, numera känd som Skyttekungen (minst 4 listplaceringar)
Det var hela tjugo år sedan en MFF-spelare vann skytteligan senast, innan Isaac Kiese Thelin gjorde det i år. Niklas Skoog vann skytteligan på 22 mål 2003 och MFF slutade trea i tabellen bakom Djurgården och Hammarby.
Det var alltså verkligen hög tid att ta hem även denna titeln för en förening som har haft en drös duktiga forwards under de gångna decennierna. Skall man nämna några så kan vi ju säga Molins, Kjartanson, Larsson, Colak och legendaren Rosenberg, men ingen av dem vann skytteligan (förutom Mackan som vann den med HBK 2004). Detta sätter IKT:s prestation i ett extra smickrande ljus och visar väl att Rydströms tålmodiga förtroende för vår store nia var högst välförtjänt.
Henrik Rydström (minst fem listplaceringar)
Han kom, han såg sig om, och han segrade. Syntes mycket, hördes mycket, tog sig mycket tid att svara ingående, självkritiskt och å-ena-och-andra-sidan-aktigt på frågor. Fick också uppmärksamhet för sin relationsfotboll i utländska medier. Alla var inte lika sålda; det vore inte riktigt Malmö om det inte skulle knorras över saker. Som exempelvis, när maskineriet kärvade efter sommaruppehållet, ineffektivitet och lättlästhet. Men det fanns – finns – en klar linje i det som gjorts och görs, och vann, det gjorde vi alltså till sist. Nästa år ska vi vara ännu bättre. Det har Henrik Rydström sagt, och det finns ingen anledning att tro något annat än att han talar sanning.
Daniel Andersson (minst 4 listplaceringar)
Inför säsongen 2022 avsade sig Daniel Andersson sportchefsjobbet och blev någon form av övergripande sportdirektör med ett visst avstånd till värvningar och försäljningar. Huruvida det berodde på att hans ersättare inte kunde fylla skorna eller om det berodde på andra faktorer går jag inte in på här, men förra årets värvningar blev totalt sett rena fiasko-paraden.
Inför 2023 var lyckligtvis Ninja-Danne tillbaka på tronen och åter hade Malmö FF Sveriges bästa sportchef. Årets värvningar har hyllats flera gånger här på listan och även i en alldeles egen Årets-text, så det är väl bara för oss att lyfta på hatten och hylla den som hyllas bör, nämligen just Daniel Andersson. Att han har vett att omge sig av ett bra team förtar inte Bjärredssonens storhet och jag hoppas att Danne inte checkar ut från sin sportchefspost igen på många år.
Segrar (och liknande uttryck) (minst fem listplaceringar)
Efter det tröttsamma fjolåret tycker vi nog att vi kan ursäktas för att listan fick ett visst segerfokus i år. Tålamod är viktigt, absolut, och det hade vi säkert åberopat om förlusterna staplats högre än vad som faktiskt blev fallet. Men nu vann vi ganska ofta – 20 gånger i allsvenskan, till exempel – och vi inledde med en segersvit som i alla fall jag har svårt att i minnesbanken rota fram något motstycke till. Att vinna, det är helt enkelt en väldigt bra grej.
Förra årets topp 6
1. Hugo Larsson
2. Ola Toivonen
3. Eric Larsson
4. Jo Inge Berget
5. Henrik Rydström
6. Sebastian Nanasi
Ett urval av förstaplatser under året
Vänsterkanten, Stå lugn, Hattrickmannen, Gräs, Vänsterbrassen, Patriot Sejdiu, Anders Christiansen, Trollkarlen på Finnvedsvallen, Prestigelöshet, Johan Dahlin, Storasyrran, Desperation, Guldracet, SM-guld, Att studsa tillbaks, Årets Lucia.
Annat och andra värda att nämna bland årets punkter
Derek Cornelius, Träningsgruff, MT96, Medlemskortsdetaljer binder familjeband, Svensk fotboll, Tillnyktring, Årets mest deprimerande dag, Nu är det allvar, Botemedlet mot förlustaversion?, Brentford Boys, Årets tröjor, Jubla lagom, Hålla tätt, De små ytornas briljans, Pågarna tar ansvar, Lassekingen och Moisan, Skadeglädje, Nytt norskt ankare, Sören Rieks, Oliver Berg, Arg ändå, Cykla till Stadion, Fotbollsfamiljen, Isaac Kiese Thelin, Målgester, Brandlarmsförbättring, Skånsk vinter.
TV: Elfsborgs Per Frick om tiden efter guldmissen
