Årets: Bittra eftersmak
Lennart hittade hem igen. Allt var frid och fröjd ett tag. Då hände något som ingen hade räknat med. Guldtränaren Allan Kuhn fick sparken från Malmö FF den 19 november och chocken var ett faktum. Vad hände egentligen?
En galen dansk
Jag har tyvärr ingen historiebok att tillgå, men jag kan inte minnas att MFF har sparkat en guldtränare innan. Inte under liknande omständigheter åtminstone. Allan lyckades uppnå ett av årets mål, men det räckte inte i styrelsens ögon. De krävde mer, precis som spelarna och supportrarna. Troligtvis var cupdebaclet det som fick bägaren att rinna över. Detta kombinerat med ett löst rykte om att Allan inte hade kontroll över omklädningsrummet och att de äldre spelarna inte respekterade honom. Till slut kändes det nästan logiskt att den galne dansken fick lämna.
Han bidrog med en enorm entusiasm och ett sympatiskt yttre, men någonstans på vägen kändes det som att han tvingade laget att gå på sparlåga rent taktiskt. Jag var väldigt förtjust i den gladfotboll som visades upp i början av säsongen. Det visade sig dock vara naivt. De tidiga poängtappen ledde till att spelarna tog saken i egna händer. Nu var det helt plötsligt ”back to basics” som gällde. Fullständig riskminimering och således ingen mer huvudlös "PRASS!".
Personligen hade jag hellre sett att Allan stod på sig och fortsatte med den intränade strategin ända in i kaklet, hur naiv den än var. En tränare måste tro på sin spelidé i alla lägen. Håller det inte får man givetvis göra små justeringar efterhand, men man ska inte behöva hutta hela taktikpärmen i nällorna. Med detta sagt vill jag bara poängtera att Allan var en go’ dreng som förtjänade ytterligare en chans.
En otippad ersättare
Allans oväntade avsked fick många supportrar att hoppas på tunga tränarnamn. Nu skulle MFF äntligen plocka någon från den berömda övre hyllan. Men tji fick vi. Vår nya huvudtränare heter Magnus Pehrsson. Hans största merit är...jag kan faktiskt inte komma på någon. Detta måste vara en av de största chansningarna i mannaminne. Som tur är har vi en överlägsen ekonomi och en fantastisk spelartrupp. Jag tror nästan att Swidde hade kunnat leda dagens MFF till ett SM-guld.
Hur som haver, Magnus Pehrsson har extremt mycket att bevisa. Jag tror att samtliga är rörande överens om det.
