Årets: Bortaresa
Efter att ha plockat en historisk skalp mot Olympiakos och bärgat ännu ett SM-guld så var MFF:s självförtroende på topp. Plötsligt fanns det en allt mer påtaglig tro om att vi skulle kunna rubba CL-finalisten från 2013, Atlético Madrid, på bortaplan. Tillsammans färdades över 2000 fanatiska MFF-supportrar till Madrid, för att följa sitt lag, för ett evinnerligt hopp om himmelsblå seger. Den 22 oktober 2014 är en dag jag sent kommer att glömma.
Ett torg målat i den vackraste av färger
Plaza Mayor, en turistfälla belägen i den äldsta delen av Madrid. Det blev den självklara samlingspunkten för alla MFF:are under resans gång. På matchdagen målades torget med den himmelsblå kulören, den vackraste av färger, när folk strömmade in från alla håll och kanter. Det är inte mycket att hurra för rent storleksmässigt. Möjligen kan det mäta sig med Stortorget, men det hör inte till saken. Nedan ser ni hur kung Filip III stoltserar på sin vackra hingst.
Hela bygget är inneslutet av trevåningshus och kan endast äntras via nio unika portar. Det bidrog till en familjär atmosfär vid ankomsten. Som att man hade hamnat där av en anledning. En god sådan. Akustiken gynnades också av den säregna konstruktionen, framför allt när ”Vi följer vårt blåa lag” nådde ljudtoppar sällan skådade, inte ens hemma på Möllan. 25 grader och strålande solsken i slutet av oktober. Oändligt med öl, tapas och 2000 underbara familjemedlemmar som representerar sitt lag ute i Europa. Den ekvationen är svårslagen. Faktum är att den här uppladdningen slog allt annat med hästlängder.
45 magiska minuter
Jag var inne på det tidigare. Alla våra förhoppningar har i år överträffats, gång efter annan. Resultattavlan i Madrid visade 0-0 i halvtid och det var inte p.g.a. tekniska problem. Nej, detta hade blivit vardag för vårt älskade MFF i Champions League.
Åges utsvävningar om flugsvamp inför matchen höll på att bära frukt. Våra pågar stod upp och krigade mot de spanska matadorerna under 45 magiska minuter, som om de aldrig hade gjort något annat. Vad som hände sedan är historia. Alla som var där gav det en ärlig chans. Supportrar, spelare, ledare. När jag stod i mixed zone efter matchen ekade ”Vi följer vårt blåa lag” i de gamla väggarna på Estadio Vicente Calderón. Det är huvudsaken och det är vad jag kommer att minnas, för alltid.
Tack till suprasmalmo.se för bilden och extra tack till Pontus Kroon, medresenär och skribent för Camp Duran Duran.
