Årets: Bortglömda
En fotbollssäsong är ungefär 4230 minuter. Ja, för MFF, då. För konkurrenter som AIK och IFK Göteborg blev det bara 2970 minuter, eftersom de sparade in på Europaresande. I vilket fall. 4230 minuter av aktivt tittande på de himmelsblå. Resten av året består av 521370 minuter. Det betyder att supporterskapet till 99,2 % handlar om – att minnas.
Ofta tänker jag på mig själv som glömsk – jag har svårt att komma ihåg saker. Usel på att plugga in. Glömmer även det som är viktigt: information om behandling från en läkare, eller vad serviceteknikern förklarar om hur jag ska sköta fjärrvärmepumpen. Vilka som är de aktuella riktlinjerna för covid nu igen? Glömde betala syrran för hennes utlägg för blommor till pappas fästmö.
Men så kommer jag ihåg att jag ibland faktiskt kommer ihåg. Det är inte minnet i sig det är fel på. Det handlar om vad som aktiverar det. Fråga mig om något om MFF de senaste tio åren. Tabellplacering, spelartrupper, tränare. Detaljer, viktiga brytningar, onödiga röda kort, oturliga skador, konstiga byten, bortdömda straffar och övergångsrykten som aldrig förverkligades. Fråga, och du kommer att ångra dig, för jag kan mala på hur länge som helst. Allt sitter fastetsat i hjärnbarken.
I december varje år vandrar redaktionen på memory lane genom att publicera en serie artiklar där vi ser tillbaka på året. Förhoppningsvis finns det som i år mycket positivt att minnas. Knudsens avgörande yttersida i premiären. Men också det som retar: det försmädliga tappet hemma mot Blåvitt. Det bittra och det ljuva.
Men hur mycket av de där 0,2 procenten av årets minuter som det spelats fotboll minns vi? En liten, liten bråkdel, skulle jag påstå. Den här texten handlar om något av det vi glömt.
En omöjlig uppgift, invänder någon. Om du skriver om det är det inte bortglömt!
Sant. Här behövs genomtänkt fusk. Letar fram årets spelprogram, blundar och pekar:
----> 24 maj. Örebro borta. En måndagskväll.
Hur var den matchen? Är inte säker, men vi måste väl ha vunnit? Örebro tog ju knappt några poäng alls.
Loggar in på Discovery, plockar fram matchen och startar sändningen på måfå någonstans mitt i.
Minut 22. Örebro ska kasta in. Jonas Knudsen släpps in på plan – vad hade hänt med honom? En halv minut senare. Malmö får inkast. Knudsens inkastsrensning får beröm av expert Dubbel-Anders. Malmö rullar runt. Vagic tappar bollen, vilket ger Hümmet en nästanchans.
Uppfattar att vi leder matchen. Nu kommer ett minnesfragment! Nalic vann boll, drev in och sköt från distans. Visst var det den här matchen?
Bollen hoppar runt en stund. Vi får inkast. Knudsen kastar tvåhundrafyrtionio meter, det blir frispark och Anel får gult för snack. Avstängd nästa match. Kommentatorerna spekulerar om det spelar någon roll då det ändå kan vara hans sista allsvenska match.
Vårt Örebro-lån Romain Gall grundlurar Knudsen, som räddas av en glidtacklandes Lasse Nielsen.
Vaknar nästan till. Colak hittar ut till Jo Inge som snabbt sätter in bollen i straffområdet där Nalic kommer farande med ett avslut som Örebros franske målvakt styr ut hela vägen till inkast. Knudsen kastar 252 meter.
Minns jag något från dessa tio minuter i maj? Faktiskt inte en enda enskild situation. Däremot observerar jag tecken på en del mönster, saker som jag uppfattar som typiska för året: långa inkast från Knudsen. Lasses brytningar. Pavle litet slarvig med boll. För lågt tempo i passningsspelet. Mönstren är minnen utan detaljer, i den meningen kanske jag kan säga att jag minns?
Konsulterar ett matchreferat för att återerinra litet fakta. Tidigare MFF-talangen Deniz Hümmet kvitterade i andra halvlek innan Rakip gjorde segermålet assisterad av Vagic. Känner igen att Hümmet gjorde mål men kan inte se Erdals mål framför mig.
Några bortglömda detaljer med denna match är ändå intressanta. Malmös startande innermittfältare hette Vagic, Rakip och Nalic. Skulle någon fråga mig om Malmös mittfältsbesättning hade jag nog nämnt fyra namn före dessa. Bredd som ger guld.
Nästa observation är att på Behrns arena använde Malmö fyra startspelare som av olika anledningar inte alls varit med under hösten: Vagic, Marko såldes, medan Beijmo och Knudsen drabbades av långtidsskador. Lätt bortglömda. Guld med bredd..
Har aldrig gillat att kolla på highlights. Tio slumpmässigt utvalda minuter i seriespelets vardagslunk säger mer. Ytligt sett händer inte mycket. Inget minnesvärt. Men det är detta som är fotboll. Matchen byggs upp av en serie oviktigheter.
Men utan det vi glömmer hade inte höjdpunkterna burit något värde.
****
Den minnesdåliga kan finna Pontus matchrapport här
