Årets domare: Jonas Eriksson
När de allsvenska supportrarna sagt sitt om årets domarinsatser står det klart att en domare sticker ut från mängden. Luleåfödde Jonas Eriksson, 37 år, blev överlägset framröstad som årets bästa svenska domare på SvenskaFans.com. - Det är enormt roligt att få detta pris, säger vinnaren själv.
Sveriges högst rankade FIFA-domare är även bäst i Allsvenskan 2011. Det står klart efter att SvenskaFans arrangerat en omröstning där de allsvenska supportrarna fått säga sitt om vem som dömt bäst 2011. Överlägsen vinnare, med över 52 % av rösterna, blev Jonas Eriksson.
SvenskaFans stämde därför träff med vinnardomaren för att göra en segerintervju, något som sällan eller aldrig inträffar för en domare. Jonas Eriksson blir också uppriktigt glad när han får veta vilket pris han vunnit.
- Vad kul, fan vad kul. Enormt roligt. Jag får tacka alla som röstat. Det är så sällan vi får pris, säger han.
Vad betyder ett sådant här pris?
- Jag tycker att det är jätteroligt att få det av de som kommer och ser matcherna. För de är ju oftast de som har mest åsikter och synpunkter på mitt jobb. Och att då få beröm av dem är jätteroligt!
Jonas Eriksson medger också att det varit ett väldigt bra år för hans del, dels i allsvenskan men också med många internationella uppdrag på landskampsnivå och i Champions League.
-Ja, det här har nog varit min bästa säsong hittills. Man bli också bättre ju fler matcher av hög karaktär som man dömer. Som de stora matcherna i allsvenskan och matcherna ute i Europa.
Du får ofta väldigt mycket beröm för att du kommunicerar bra med spelarna, vad tycker du själv är dina styrkor som domare förutom kommunikationen?
- Jag tror att jag har bra spelförståelse och att jag även är bra på att läsa av människor. Samt att jag kan känna av i matcherna när det blir för hett och börja blåsa lite mer för att bromsa spelarna.
- Jag försöker också alltid visa spelarna respekt genom att kunna alla spelares namn och även veta vilka språk spelarna förstår. Det tror jag kan bidra till ett bättre samspel ute på planen.
Jonas Eriksson är bara 37 år, men har redan hunnit med tio säsonger som FIFA-domare. Domarkarriären började också tidigt hemma i Luleå sedan Jonas själv som fotbollsspelare tyckt att många domare inte gick att kommunicera med. De hade en dålig inställning till matcherna.
- Jag var inte direkt guds bästa barn som spelare, utan jag spelade tufft och gnällde mycket, och då insåg jag hur svårt det var att kommunicera med domaren. När jag sedan själv gick domarkurs som 13–14-åring insåg jag att det inte var så lätt att döma som jag trott, men att mitt sätt att prata med spelarna om varför ett domslut togs fungerade direkt. Jag fick ett naturligt sätt att förhålla mig till spelarna som gav mig respekt. Jag hade någon slags fallenhet för det.
Domarkarriären tog snabbt fart och snart fick Jonas döma spelare som var äldre än han själv. Sedan bar det av till Stockholm där spelarkarriären lades på is, och satsningen som domare blev större. Ambitionen att bli elitdomare kom under resans gång.
- Dels för att det gick bra. Mitt sätt att döma fungerade även när jag började döma division 3-lag. Det var ingen större skillnad mot juniorlag märkte jag. Då jag samtidigt såg mycket div 1-2-fotboll i början av 90-talet, och tyckte att domarna där inte var bättre än jag, så kände jag att det inte var en omöjlighet att bli elitdomare.
Vilka är dina domarförebilder? Anders Frisk?
- Jag lärde mig mycket av Anders Frisk när jag gick som fjärdedomare för honom ute i Europa. Jag tittade mycket på hans kroppsspråk och hans sätt att prata med spelarna. Men jag har också försökt inspireras av andra domares egenskaper, så som Leif Sundells lugn, Markus Merks löpsteg och förmåga att alltid se utvilad ut trots långa löpningar. Eller varför inte Collinas blick. Det är små, små grejer från andra domare som man försöker ta intryck av och koka ihop till sin egen domarstil.
År 2002 blev han FIFA-domare och från och med i år även professionell domare. Något som har betytt mer arbete, men också förenklat vardagslivet.
- Ja, det har varit enormt bra och det har varit väldigt mycket jobb samtidigt. Det har varit kurser, träffar, föredrag, nationella matcher och landskamper. Dessutom mer träning. För varje år som man bli äldre måste man dessutom träna mer, och vill man bli bättre, måste man träna ännu mer. Så jag har kunnat träna och döma mycket. Dessutom är familjen lite nöjdare. För även om jag är borta mycket så hinner jag att vara med familjen mer när jag är hemma, och kan till exempel hämta och lämna på dagis oftare.
Vad mer har proffsdomarrollen gett?
- Den innebär att vi domare hinner träffas oftare. Normalt så träffas vi alla var sjätte eller sjunde omgång, men nu hinner vi heltidsdomare träffas däremellan också. Vi får bättre möjligheter att synkronisera vårt dömande och gå igenom olika typer av situationer. Vi försöker också träffa klubbarna oftare och har föredrag för förbund och sponsorer.
Hur ofta utbildar ni spelarna?
- I år har det varit en gång per klubb, och då innan säsongen. Och vi har fått bra feedback på de träffarna. Avståndet mellan domare och spelare blir mindre. Så det får gärna ske oftare tycker vi.
Vad minns du bäst respektive sämst från 2011?
- Det tråkigaste är de tre matcher som inte spelades klart. Jag var inte iblandad i någon av dem, men det är ju magont för en domare att behöva ta ett sådant beslut och inte få döma klart matchen.
- Bästa? De stora derbymatcherna i Allsvenskan som har en fantastisk atmosfär. Där kan vi tala om stämning som slår ut matcherna jag dömer i Champions League. Det är enorm kraft på kortsidorna i de matcher jag dömt i år, till exempel AIK-Djurgården, Djurgården-AIK och Helsingborg-Malmö.
Det har även varit en debatt om vad man får skrika och inte skrika till en domare från läktaren. Domarjävel visade sig vara okej till slut, men däremot inte att någon är hora?
- För det första så hör jag sällan vad som skriks under matcherna, jag är alldeles för inne i matchen. På en träningsmatch kan det vara en annan sak, men på en stor arena hör jag inte.
- Att ropa domarjävel, det är kanske hemskt att säga, men det är ett vaneord för oss. Det hör vi ganska ofta. Så tycker jag inte att man som ska straffas för.
- Ordet hora är ju inget ord som man ska behöva höra i sin arbetsmiljö, men jag tycker att det är upp till våra arbetsgivare at bestämma vad som gäller. Jag tycker inte de ska lägga ansvaret på oss att bedöma det, utan vi ska fokusera på spelet på planen istället.
Till sommaren stundar fotbolls-EM i Ukraina och Polen, och Jonas Eriksson är den enda svenska domaren som har chans att bli uttagen. Men vägen dit är inte speciellt bred.
- Det är naturligtvis en dröm och ett mål att få döma EM nästa år. Alla domare vill döma de stora slutspelen.
- Jag har chansen rent teoretiskt, men det är ingen lätt väg dit. Det är tolv domare från tolv länder som tas ut, och många av de stora fotbollsländerna som Tyskland, England, Frankrike, Spanien och Italien kommer att ha en domare med. Sedan är säkert Ungerns, Hollands och Rysslands domare också givna. Så jag slåss om tre, fyra platser tillsammans med tio andra domare.
Jonas får vänta till januari då UEFA tar beslut om vilka länder som får skicka domarteam till EM. Skulle han inte bli vald kan han alltid glädja sig åt priset som de svenska fansen delat ut. Årets domare 2011. Grattis Jonas!
Så här gick omröstningen till:
Alla supporterar till de allsvenska lagen på SvenskaFans.com bjöds in att rösta fram bästa motspelare, alltså ingen spelare i sitt eget lag, samt bästa domare, för 2011.
Inbjudan skedde via redaktionell puff och medlemsbrev.
När rösterna var räknade såg slutställningen ut enligt följande:
Årets motspelare:
- Tobias Hysén.
- Wanderson do Carmo.
- Mathias Ranégié.
- Pär Hansson.
- May Mahlangu.
- Jonas Eriksson.
- Stefan Johannesson.
- Daniel Stålhammar.
- Markus Strömbergsson.
- Martin Hansson.
» Läs texten om årets spelare - Tobias Hysén - här.
