Årets: Eric
Eric är ett gångbart namn i Malmö FF, men idag är det inte Eric "Hövdingen" Persson det handlar om utan en en väldigt fin påg från Norrland.
Det kändes tomt när Anton Tinnerholm lämnade MFF för spel på andra sidan Atlanten. Anton hade bara blivit bättre och bättre under sin tid hos oss och han var dessutom en sån där ödmjuk fin småstadsgrabb som är så lätt att ta till sitt hjärta. Hur skulle det nu se ut på högerbacksplatsen när han inte var kvar?
Jo, det gick faktiskt bra att lösa. Det fanns nämligen en väldigt begåvad Anton uppe i Sundsvall också. Ja, Anton är visserligen bara Eric Larssons mellannamn, men ändå, redan här måste det ha gett Daniel Andersson bra vibbar och då unge Eric var sugen på ett större äventyr och MFF sökte högerbackar så fick Norrlandspöjken bli Skånepåg i stället.
Nu känns det som att Eric har funnits i truppen hur länge som helst och sett till hur flyttbenägna fotbollsspelare är så stämmer det väl också. Eric debuterade i MFF i februari 2018 och har hunnit med etthundrafemtioen matcher, två SM-guld och tre gruppspel i Europa under sin tid i föreningen.
Erics första halvår får betraktas som kämpigt då hela laget hade en ruggig svacka innan Magnus Pehrsson ersattes av Uwe Rösler som skolade in högerbacken Eric som en av tre mittbackar och väl där kom hans potential till sin rätt och vi kunde verkligen se att det fanns mer än en löpstark ytterback i den där grabben.
Det är väl först i år Eric har utmanats lite hårdare då Felix Beijmo fick förtroende av Jon Dahl Tomasson och det var nog en kämpig period, men samtidigt kanske en nyttig erfarenhet. Helt klart är i alla fall att när Beijmo skadade sig kom Eric tillbaka med precis samma frenesi och skicklighet, utan en antydan till ringrost och det är i min värld sådant som kännetecknar ett riktigt proffs.
Årets sekvens med Eric är för mig den sanslösa glidtacklingen tidigt i matchen mot Häcken hemma. Eric räddar ett rätt givet mål och bidrog därmed till att vi fick en livsviktig poäng i den i övrigt skakiga tillställningen och vi vet ju idag att varje poäng blev helt avgörande till slut när SM-guldet bärgades.
Annars är jag kanske mest förtjust i Erics offensiva spel där han, då han kan använda båda fötterna, utmanar både när han viker in centralt för skott och instick och när han kommer runt på kanten för att slå inlägg. Detta utan att tumma det minsta på det defensiva jobbet, det är svårt att föreställa sig en mer laglojal spelare.
Om Eric är kompromisslös mot motståndarna på plan ger han ett betydligt vänligare intryck vid sidan av densamma. I flera år har Eric samlat in pengar mot prostatacancer i november under mustaschkampen och följer man honom på instagram lär man känna en kille som är genuint omtänksam gentemot sina supportrar och sin omgivning.
Jag har själv gjort ett par kortare intervjuer med Eric och om jag skall knyta ihop den här texten där jag började så har vi i den här Gävlepojken fått precis den där ödmjuka, fina småstadsgrabben som är så lätt att ta till sitt hjärta. Jag hoppas du blir kvar hos oss många år till, bäste Eric.
