Årets frysbox: Rasmus Bengtsson
Två personer som inte har klickat med varandra i årets Malmö FF är Jon Dahl Tomasson och Rasmus Bengtsson. Rasmus har gått från att förra året ha varit självskriven i startelvan, och av många sedd som Allsvenskans bästa mittback, till att i år inte ens vara aktuell för matchtruppen. Och det slutade inte där.
Rasmus vara eller inte vara har diskuterats hela säsongen, efter den stabila insatsen i dubbelmötet mot Wolfsburg i februari. Det började med en skada tidigt på försäsongen, fortsatte med rehab som inte gick riktigt som det skulle, operation i början av sommaren och andra mittbackar som “gjorde det riktigt bra” i kombination med en ny tränare med direktiv att föryngra.
Det ryktades också ganska tidigt om en konflikt mellan RB och JDT. Kommentarerna utåt var dock få. JDT:s besked var, när frågan kom på tal, att Rasmus tränade på bra men att han inte var matchtränad, och att andra spelare “hade gjort det riktigt bra”. Men konflikten reddes aldrig ut. När dessutom konkurrenterna presterar bra blir det lätt ett “moment 22”.
Så hände det, den 25:e oktober var Rasmus med i matchtruppen (på grund av att Franz Brorsson var sjuk), mot IFK Göteborg, och fick hoppa in i den 84:e minuten. Nu har det väl lossnat, tänkte vi. Nu har de rett ut konflikten. Nej. Nästa match var han återigen inte ens med i truppen.
Så hur kunde det då skära sig så totalt? Hur kunde det bli så surt och infekterat? Hur kunde det bli så sorgligt? Rasmus gjorde precis det som JDT sa - han tränade på bra. Men får man aldrig spela är det svårt att komma upp i matchnivå. Jag har svårt att se att han skulle ha tappat sin spelförmåga så totalt pga skadan.
Det blir konstigt att tokpeta Allsvenskans bästa mittback de senaste säsongerna av icke-sportsliga skäl. Det blir som en tyst uppsträckning, och det är anmärkningsvärt att man aktivt väljer att inte spela med bästa laget.
Och eftersom han inte spelat match sedan Wolfsburg borta kan “frysboxen” inte handla om svaga matchresultat. JDT skulle spela med Franz och Anel i första hand. I och med att Rasmus gick skadad länge var det Lasse som var första backup. Det var ett chefsbeslut som Rasmus som anställd fick finna sig i.
Om och hur det sedan har kommunicerats till honom är en annan sak. Irritationen mellan dem fanns där hela tiden.
Till slut orkade inte Rasmus längre. Droppen som fick JDT:s bägare att rinna över var den beryktade intervjun 20 nov i Sportbladet där Rasmus uttalade några mindre lämpliga fraser. Tio dagar senare avslöjade Kvällsposten att Rasmus inte längre tränade med laget, utan hade gått på tidig semester.
Tyvärr är det mycket rykten som florerar i den här soppan. Sa han verkligen att han hade blivit behandlad som en råtta? Att klubben var feg? Som supporter, med begränsad insyn, är det oförståeligt hur en given startspelare och ofta lagets bästa spelare så totalt kan hamna i frysboxen. Extra jobbigt känns det när vi på ett år tappat andra stora MFF:are och kulturbärare som Mackan och Gische, och Safari mest har suttit på bänken och nu avslutat sin MFF-karriär.
Jag håller med dem som anser att Rasmus kan kritiseras för sina uttalanden i pressen. Sådana uttalanden är helt onödiga och leder inte till bättre relationer utan bara till mer spekulationer. Det hjälper inte att gnälla i pressen…
Sen ska vi också ha med oss att den danska arbetskulturen är annorlunda jämfört med den svenska. Klart mindre consensus och mycket mer toppstyrt. Att vara stjärna, klubbikon eller annat kvittar. Det är JDT som bestämmer. Ingen är större än klubben. Basta!
Trots detta är Rasmus, och förblir, en stor MFF:are. Med det sagt har jag svårt att se att han spelar i MFF nästa säsong. Dessutom lär Anel gå för mycket pengar till en europeisk storklubb i vinter så vi kommer sannolikt behöva värva in en mittback. I det perspektivet känns årets långdragna frysbox extra jobbig.
PS. Himmelriket har sökt Rasmus Bengtsson via Malmö FF, men eftersom han är på semester enligt MFF så tar han inga intervjuer förrän i mitten av januari. DS.
