Årets: Himmelrikets Favorit (med intervju)
Himmelriket ringde upp Anders Christiansen för att gratulera honom till att han varit bäst flest gånger.
Årets Himmelrikets Favorit, är det samma sak som årets spelare? Nej. Inte alltid i alla fall. Om ni slänger ett öga rätt långt ner i den här texten så hittas sammanställningen över alla spelares röster. Jag tror vi kan enas om att exempelvis Arnor Traustason har varit en av årets allra bästa spelare, men han hamnar först på plats 9. Är det redaktionen som inte ser hans kunnande? Eller är det så att han är jämnbra medan andra spelare sticker ut enskilda månader och därför syns mer och därmed får rösterna i högre grad?
En annan som definitivt kan pretendera på titeln årets spelare är förstås Markus Rosenberg. Hans avgörande insatser på planen men kanske ännu mer hans betydelse för hela laget, ja hela föreningen Malmö FF, väger tungt. Liksom all uppmärksamhet i och med att detta är hans sista år som fotbollsspelare i klubben.
Oscar Lewicki som varit så bra såväl på innermittfältet som i försvaret? Rasmus Bengtsson och Johan Dahlin, utan vars medverkan vi knappast hade släppt in rekordfå mål och därtill haft en stabil defensiv på det stora hela?
När jag räknar samman alla siffror från årets samtliga omröstningar och ser hans namn som vinnare i tre av åtta månader, så är jag övertygad om att vi i år ändå kan säga att årets Himmelrikets Favorit också har varit årets spelare, i betydelsen årets bästa spelare.
Anders Christiansen har gjort fler seger- och poänggivande mål än någon annan i laget. Men det är inte bara det, även om det betyder kolossalt mycket, utan han är en pådrivare och han är en retsticka, han tar ingen skit och han gör sina medspelare bättre. Eller som man enkelt kan sammanfatta det - han har varit bäst 2019. Siffrorna nedan ljuger inte i hans fall.
När jag ett par veckor innan FCK-matchen i Parken som hastigast ringer upp honom är han på gott humör redan innan eftersom skadorna som hållit honom borta ett tag läker på i bra takt. Han berättar att han har stora förhoppningar om att kunna spela årets sista match och han kan inte nog betona hur fantastiskt roligt det skulle vara.
Hans humör blir inte sämre när jag berättar varför jag ringer. Han tackar hjärtligt och hans danska blir för ett tag väldigt… eh, dansk.
Vanligtvis när han pratar med mig är han vänlig nog att försvenska sitt modersmål, och han pratar lite långsammare, lite mjukare. Som när jag själv pratar med små barn eller äldre med hörselproblem eller om jag inte är helt nykter, jag artikulerar ordentligt. För detta är jag Anders mycket tacksam.
Men när han säger tack och att det var vänligt av oss i redaktionen och att det är mycket uppskattat så tappar han det för en stund. Jag tänker, det här får jag lyssna igenom ett antal gånger på diktafonen innan jag fattar. Så blir det också. Det är inte Jimmy Dixon-material (efter en intervju med honom på ett läger i Spanien var jag tvungen att tillkalla ett antal andra himmelrikare där vi tillsammans lyssnade, spolade tillbaka bandet, lyssnade igen, tolkade, skakade på våra huvuden), så till slut hittar jag hans svar.
Och så lägger han till, på perfekt svensk-danska:
- Extra roligt är det eftersom detta är första gången. Det känns stort.
Jag undrar om han själv är lika nöjd med året, vilket han är, och om han tycker att han har varit jämnbra.
- Jag har liksom hela laget haft ups and downs, det tycker jag nog. Vi satsade hårt och tränade väldigt intensivt till mötena med Chelsea i februari och där hittade jag en formtopp. Både laget och jag fick det lite tuffare sen i cupen och början av den allsvenska säsongen. Där fick vi inte vårt spel riktigt att fungera. Vartefter fick vi med oss poängen allt mer och spelet stämde också bättre. För egen del, gör man mål och att de dessutom är avgörande så får man alltid lite extra uppmärksamhet. Men det har framför allt varit betydelsefullt för mig att jag har känt att jag har kunnat påverka matcherna på ett större sätt i år.
Jag påpekar, på tal om att detta är första gången Anders tar hem den här titeln, att det bara finns en enda spelare som klarat av det mer än just en gång. Markus Rosenberg blev Årets Himmelrikets Favorit 2014, 2015 samt förra året, och som den vinnarskalle Anders är, säger jag med min mest oskyldiga stämma, kan väl det vara något att satsa på. Att komma ikapp kapten Rosenberg alltså.
Han går inte på det, säger inte att det absolut är något att satsa på, för då lovar han ju samtidigt att bli kvar i MFF minst ett par säsonger till. Men han skrattar lätt och säger okej. Och lägger till att laget består av många bra spelare och att man inte kan sia om framtiden.
Individuella utmärkelser i en lagsport, vad betyder de?
- Det beror lite på hur säsongen har varit. När vi som i år inte vann guld så känns det lite tomt, för det är där huvudfokuset ligger. Det blir fattigt så att säga. Men samtidigt är det väldigt trevligt att få personliga erkännanden från lagkamrater och tränare eller, som i det här fallet, supportrar. På så vis är det skönt när man ser tillbaka på vad man presterat och att man fått positivt beröm.
- Och jag tror mer att man uppskattar det mer om man kollar på säsongen om en månad eller två; man gjorde det bra trots allt men tyvärr räckte det inte till ett guld. Efter karriärens slut tror jag att personliga priser därför kommer att ha stor betydelse.
Om jag får uttrycka min åsikt så är den att du kanske inte behöver titta tillbaka på säsongen och känna att du kunde gjort så mycket bättre. Du har varit väldigt bra i år.
- Tackar! Jag är rätt självkritisk och hittar för det mesta saker som jag tycker att jag kunde gjort annorlunda och bättre. Å andra sidan känner jag att jag kan vara nöjd med poängsnittet och mina prestationer överlag. Om allt går som det ska så ser jag detta som ett fundament inför nästa säsong och att den blir ännu bättre.
Bästa Anders, stort grattis igen!
- Tack så mycket!
Ett par veckor senare. Anders ligger hemma och spyr. Han har magsjuka. Skadan i vaden har läkt precis så bra som han hade hoppats, och han har fått nyttiga minuter i en träningsmatch i södra Spanien mot ett ligalag från Gibraltar. Men den här onsdagen mår han inte bra alls.
Dagen därpå, torsdagen den 12 december. Malmö FF ska möta FC Köpenhamn i Köpenhamn. Den sista gruppspelsmatchen i Europa League-gruppspelet, det är till den här dagen allt fokus och all motivation har legat när Anders har rehabat. Han vill vara på planen, tränare Uwe Rösler vill ha med Anders på planen. Ska en magsjuka sätta stopp för allt?
När startelvan annonseras så finns han med i den. När han byts ut i slutet av den andra halvleken har han inte bara orkat spela i 80 minuter och mycket läckert i allra högsta grad varit delaktig i målet som gav oss 1-0-segern, han har också varit just så bra som han, Uwe och vi runtomkring hade hoppats och önskat. Förstås.
***
Spelare (och antal poäng för hela året)
1. Anders Christiansen (152)
2. Johan Dahlin (109)
3. Oscar Lewicki (107)
4. Markus Rosenberg (96)
5. Rasmus Bengtsson (90)
6. Sören Rieks (57)
7. Eric Larsson (45)
8. Fouad Bachirou (41)
9. Arnor Traustason (34)
10. Jo Inge Berget (11)
11. Behrang Safari (10)
12. Lasse Nielsen (4)
12. Erdal Rakip (4)
14. Bonke Innocent (3)
14. Andreas Vindheim (3)
16. Guillermo Molins (2)
16. Romain Gall (2)
***
Årets alla Himmelrikets Favorit
Februari – Anders Christiansen
April – Oscar Lewicki
Maj – Anders Christiansen
Juli – Johan Dahlin
Augusti – Anders Christiansen
September – Sören Rieks
Oktober – Rasmus Bengtsson
November – Markus Rosenberg
***
Tidigare års Årets Himmelrikets Favorit
2005 – Daniel Andersson
2006 – Jonatan Johansson
2007 – Anders Andersson
2008 – Ola Toivonen
2009 – Ricardinho
2010 – Johan Dahlin
2011 – Pontus Jansson
2012 – Mathias Ranégie
2013 – Jiloan Hamad
2014 – Markus Rosenberg
2015 – Markus Rosenberg
2016 – Magnus Wolff Eikrem
2017 – Anton Tinnerholm
2018 – Markus Rosenberg
