Årets: Hycklare
Oavsett var de kommer ifrån, status i samhället, person eller organisation. Fotbollsspelare eller fotbollsförbund. Vi vanliga dödliga. Hycklare har ett välförtjänt dåligt rykte.
Det finns en Specifikation av anläggningskrav för arenor att läsa på Svenska Fotbollförbundets (SvFF) hemsida. En bit ner kommer stycket med rubriken Krav för Allsvenskan och underrubriken Krav i enlighet med elitlicensen. Första punkten lyder:
”Spelplanens beskaffenhet ska vara av god kvalitet och uppfylla de föreskrifter som SvFF fastställer för varje arena.”
Den tredje punkten lyder:
”Spelplanen ska kunna användas under perioden den 10 mars - den 15 november.”
Råsunda den 14 mars 2010. På en plan som inte innehåller några grässtrån whatsoever spelar AIK 0-0 i premiären mot Mjällby. Två minnen från matchen: Tobias Grahn ger fingret åt hemmapubliken. Och hur gick det till att få tillstånd att spela fotboll på Råsunda?
Sex dagar senare. Återigen tar vi oss till Råsunda. Brommapojkarna får det tvivelaktiga nöjet att ha arenan som hemmaplan i sin match mot AIK. Grimsta IP får inte användas av säkerhetsskäl, varför SvFF förlägger matchen till bortalagets hemmaplan. Ännu en match spelas på en gräsmatta som inte gör skäl för namnet, utan mer är att betrakta som ett hårt stampat sandgolv.
Jag lyfter blicken i den här texten och läser igen vad SvFF skriver på sin egen hemsida när det gäller elitlicensen: ”Spelplanens beskaffenhet ska vara av god kvalitet...”
Det går inte att på något sätt misstolka texten; det ska vara en gräsmatta av god kvalitet där fotboll ska spelas från 10 mars till den 15 november, annars uppfylls inte två av kraven för att få behålla elitlicensen.
Många planer var på grund av den hårda vintern samt dåligt underhåll i fullständigt bedrövligt skick. Så sent som den 29 april möter Malmö FF IFK Göteborg på Gamla Ullevi. Bortalaget är förvarnat om underlaget, men spelare och ledare blir ändå förvånade när de ser exakt hur uselt det är.
MFF:s anfallare Daniel Larsson säger efteråt i en intervju att det var årets sämsta plan. Detta är alltså i slutet av april. I omgång 9.
Höll Gamla Ullevi måttet enligt SvFF:s regelverk? Behöver jag besvara den frågan. Men vad kunde SvFF göra åt saken? Ingenting. För man kan ju rimligtvis inte straffa IFK när förbundets egen fotbollsplan troligtvis var Allsvenskans sämsta fram till att det lades nytt gräs under sommaren. Inte heller kunde man göra något åt andra allsvenska planer under våren. Det gick inte. Man kunde inte. Möjligt är det att SvFF ville, men förbundet var bakbundet. Hellre valde man hyckleriets enkla väg och skyllde på vintern.
Vintern var hård. Det vet vi alla. Ännu fler frågor: Kom den som en överraskning? Kanske, även om Sverige är ett vinterland. Spelar det någon roll? Absolut inte. För i samma regelverk som jag citerade ur tidigare finns där ännu en punkt, den fjärde:
”Plantäckning och markvärme ska finnas på alla arenor (gäller endast arenor med naturgräs, se vidare 3 art 3.2 p Reglemente för Elitlicensen).”
Att årets allsvenska skulle starta rekordtidigt, redan i mitten av mars, ska inte SvFF ensam lastas för, då även de allsvenska klubbarna genom SEF var med och tog beslutet. Själv kan jag fortfarande inte se att det borde ha varit några större problem. Det var kallt och jävligt, men hela Sverige står ju och hoppar i takt till drömmarna om åtminstone ett svenskt lag ute i Europa. Då, om det blir europeiskt spel, är det fotboll i iskyla och mörker som gäller till stora delar.
Men när det tas ett beslut och planerna inte är speldugliga finns det i slutändan bara en instans som är ansvarig: Svenska Fotbollförbundet. Ett förbund som satt upp ett antal regler som ska gälla för svensk elitfotboll, förutom planers beskaffenhet också bland annat böter på planstormning efter SM-guld och bengaler på läktarna.
I de två sista exemplen görs få om några undantag. Men när det kommer till den egna arenan, Råsunda, med Allsvenskans mest ospelbara fotbollsplan i våras går det utmärkt att göra just det – undantag från reglerna. Att ägna sig åt hyckleri kan likt masturbation på offentliga platser möjligtvis ge tillfredsställelse för stunden, men i det långa loppet blir man avslöjad för sina tillkortakommanden.
Fler frågor: Hur skulle det ha sett ut om SvFF hade gett sin egen arena, och sig själva, bakläxa? Gett sig själva böter? Tvingat AIK att spela på en reservarena? Svaren: Det hade varit pinsamt för förbundet, men å andra sidan hade det kunnat stå rakryggat och pekat på att alla är lika inför de uppsatta reglerna.
Jag nämnde dem tidigare, bengalerna. Som delar supportrar i två läger. En diskussion om pyrotekniks vara eller icke-vara kan aldrig vinnas; det är som Nord- och Sydkorea. Och jag har inte för avsikt att ge mig in på den minerade marken heller, huruvida det ska vara tillåtet eller inte. Så rätt eller fel, SvFF har tillsammans med SEF beslutat att pyroteknik inne på arenor ska vara förbjudet. Punkt slut. Böter till klubbarna och tillträdesförbud för supportrar är straffen.
Men så var det det här med hyckleri igen. Eller dubbelmoral kanske man ska säga i det här fallet. På TV4:s Fotbollsgala i november delades det ut priser till höger och vänster och samtidigt, på filmerna i bakgrunden, visades av och till bengalbränning. Nu producerar inte SvFF galan, men får betraktas som beställare av den. Att det är svensk fotbolls egen firmafest kan inte ha undgått någon.
Det går alltså utmärkt att förbjuda bengalbränning och dela ut kraftiga böter eller stänga av folk med ena handen, för att med den andra trycka på Play-knappen på DVD:n när man vill sälja in fotbollen. Med argument som ”se vilken fest, se vad häftigt det är med fotboll”.
Det luktar illa. Det ser illa ut. Och att ingen på SvFF reagerar över det märkliga i beteendet är oförklarligt. Eller har det helt enkelt blivit ett vedertaget agerande? Kanske är det så, för att påstå att SvFF ägnar sig åt dubbelmoral och hyckleri är som att berätta för någon att människan har två ögon.
Källa: www.svenskfotboll.se/ImageVault/Images/id_42849/ImageVaultHandler.aspx
