Årets lag - Innermittfältare 1
Som vanligt har SvenskaFans redaktioner röstat fram Årets lag för den allsvenska säsongen 2014.
Nytt för i år är att det också har röstats fram bäste spelare i varje lagdel samt tränare.
Vi fortsätter framåt mot mittfältet.
Årets innermittfältare 1
Simon Gustafson - Häcken
SvenskaFans kommentar:
Häcken fortsätter att spotta ut talanger, och den senaste i raden att kliva ut till en allsvensk toppspelare. 19-åringen luftades rejält redan förra året, och i år fick man betalt för det. En av seriens absolut vassaste mittfältare och det är svårt att inte tänka på Kim Källström. Genombrott i Häcken, enorm talang och vänsterfotad mittfältare.
Nu känns Simon redan redo för större uppdrag, men frågan är om det inte, likt Kim, hade varit bra med ett steg inom Sverige först. Och steget behöver inte nödvändigtvis ske i en ny klubb. Kanske är Häcken, anförda av bröderna Gustafson, redo att utmana i toppen på allvar nästa år.
SvenskaFans hör med Thomas Bennelind berättar om Simon säsong.
Berätta lite om Simons säsong i år:
Simon Gustafson har fått sitt genombrott. Mölndals–sonen har den här säsongen tagit plats i Peter Gerhardssons startelva – på allvar. 28 matcher varav 26 från start bekräftar hans betydelse för laget. Alla fotbollsintresserade har sett och vet om Simons talang, men i år har han också börjat göra fler mål, slipat till sitt spel och använder allt oftare (äntligen) sin farliga vänsterfot.
Han vinner den interna skytteligan på tio gjorda mål och är näst bäst i passningsligan (fem framspelningar) bakom Martin Ericssons åtta. I våras förlängde Simon och Samuel (tvillingbrodern) sitt kontrakt med klubben till sommaren 2015. Trots att han "bara" är 19–år, har han börjat ta mer ansvar. Under våren var samarbetet med Moestafa El Kabir elektriskt. Duon låg bakom klubbens fina prestationer och resultat, däribland segern mot Malmö FF på Swedbank Arena.
Simon har under hösten fått bära upp ett stort ansvar. El Kabir flyttade till Al–Ahli, Carlos Strandberg tappade formen efter Borussia Dortmund–karusellen, Alexander Jeremejeff saknade (till en början) allsvensk pondus och Gunnar Heidar Thorvaldsson ringrost var alltför påtaglig. När Häcken jagade Europa–platsen stod hoppet till 19–åringen från (moderklubben) Fässbergs IF. Gustafson gjorde vad han kunde – tyvärr räckte det inte hela vägen fram. Men, med växande målsinne, passnings–delikatesser och en spelförståelse och ett driv i steget, som jag inte sett sedan Kim Källströms dagar på Hisingen, så har BK Häcken något unikt i sin ägo.
Vilka styrkor och svagheter har Gustafson:
Simons styrka är hans spelförståelse, teknik och känsliga vänsterfot. Så fort han kommer rättvänd mot försvaret så är han livsfarlig. Blandar magiska instick med en bollkontroll som är imponerande. I trängda lägen är han oerhört hal och verkar ha en förmåga att "flyta" förbi försvaret. Hans vänsterfot är ett farligt vapen på fasta situationer.
Om spelförståelsen är hans styrka, så är fysiken något han behöver jobba mer på. Simon får ta mycket stryk på planen eftersom han spelar i den viktiga rollen på Häckens passnings–orienterade mittfält. Ofta är det efterslängar, stämplingar och armbågar från motståndarna. Simon har en bakgrund som ishockeyspelare, och det finns helt klart en grundfysik därifrån, men om han ska dominera över 90 minuter, och även orka ta fler defensiva löpningar, så är det till att öka träningsdosen radikalt.
För att dra en parallel med Kim Källström:
När Kim gick till Djurgården från Häcken, blev han starkare, snabbare och hårdare efter Zorans och Sörens försäsongs–träningar på Bosön. Resten är historia. Källström körde bokstavligt över alla spelare i allsvenskan. Han krutade in frisparkar på Råsunda, chippade in dröm–mål och avgjorde matcher.
Som sagt, Simon påminner mycket om Kim. Men Källströms järnvilja att bli bäst, och träna hårdare än alla andra, gjorde honom till den han är idag. Gustafson behöver också jobba med temperamentet. Ibland kan han "tappa huvudet" och sparka iväg bollen efter avblåsningar – till exempel. Det finns oerhört mycket bra i Simon, men han är fortfarande så mycket råmaterial innan han är redo för proffslivet. Första steget är att dominera i allsvenskan – och det gör han inte – än. Han kan ibland försvinna i matcherna och slarva, och där lyser bland annat de fysiska svagheterna igenom – orken och kraften finns inte där att hålla i taktpinnen, dela ut karaktärstacklingar och mana på medspelarna – över 90 minuter plus tillägg.
Simon vet om vad han måste bli bättre på, och jag är övertygad om att han kommer klara av att ta nästa steg. 19–åringen, med bara två allsvenska säsonger i ryggsäcken, har gått från klarhet till klarhet.
Om du får välja fram en match där Gustafson visade framfötterna mest - Vilken skulle det vara och varför tycker du det?:
JDen är svår, men jag tror att jag får säga Kalmar FF på Gamla Ullevi. Han spelade tillsammans med broder Samuel på mittfältet. Duon "dominerade", men framför allt hade Simon en sådan dag då han spelade som i trans. Det var en nästintill hundraprocentig insats. Han var sånär på att chippa in en boll från nästan 20 meter, men den tog i ribban, och Strandberg(?) kunde raka in returen
Laget
Årets målvakt: Robin Olsen
Årets högerback: Johan Larsson
Årets mittback 1: Filip Helander
Årets mittback 2: Alexander Milosevic
Årets vänsterback: Ludwig Augustinsson
Årets högermittfältare: Nabil Bahoui
Vem tycker du var Årets innermittfältare i Allsvenskan 2014?
Berätta i kommentarsfältet - men tänk på tonen.
