Årets: Mål
Till slut fanns det bara ett mål. Ett mål vi aldrig kommer glömma. Ett skott. Ett mål. För drömmen.
Jag har kört den här årets i rätt många år nu. Jag gillar den. Den får mig att drömma tillbaka och minnas mål. Jag kollar ofta igenom flera matcher och går igenom sekvenserna gång efter annan för att se detaljer, "tänk om"-en och andra grejer som i slutändan gör ett fantastiskt mål.
Oftast har jag inte valt mål utifrån hur vackert det är även om det ganska ofta dessutom är vackra mål. Ofta när jag kollar igenom målen brukar det vara ganska enkelt för mig att välja ut ett mål till sist.
Jag anar dock, och hoppas faktiskt, att mitt "årets mål" inte överenstämmer med alla andras. Man upplever ett mål annorlunda och det är känslan jag vill åt. Den där känslan att det var ett mål från högsta hyllan. Ett mål som betyder mer än andra.
Jag brukar börja fundera kring årets mål strax efter sommaren men den här gången hann jag bli lite orolig. Jag hade svårt att känna extra för något särskilt mål. Var det Rosenbergs hattrick? Målet på Olympia? Lite senare kom AC:s mål mot Gnaget. Men jag var osäker... Vad skulle jag välja.
Men så hände det.. Ett mål alla förmdligen har som årets mål i år.
Låt oss minnas..
28 november 2019.
Efter det oavgjorda resultatet mot Lugano borta var det många som hade räknat bort MFF. Nu krävdes troligen två segrar - Mot Kiev och FCK. Kunde man vinna ens en sådan match med ett lag som hade besvär mot Lugano? Nja..
Matchen mot Kiev ramades in av ett magnifikt Tifo för Markus Rosenberg och det var en tårögd kapten som stegade ut på planen för sin sista match hemma på Stadion.
Fyllda av adrenalin fick Malmö bästa möjliga start. Hörna från vänster skarvades vidare av Jo Inge Berget till Rasmus Bengtsson som fick mer eller mindre öppet mål och satte 1-0 i den andra minuten. Praktstart.
Därefter var det Dynamo Kievs halvlek och gästerna från Ukraina kunde såväl kvittera som ta ledningen med 2-1 innan lagen gick till pausvila. Kievs halvlek var förmodligen en av de bästa som spelats på Stadion i år. Otroligt hög nivå och det var inte med speciellt bra känsla man såg spelarna gå ut till sitt halvtidste.
Men Uwe hade vaskat liv i pågarna. 2-2 kom sedan Erdal Rakip och Eric Larsson fixat frispark högt upp och Markus Rosenberg fixade yta till sig själv när Traustason slog den till en perfekt yta och så pang! Praktstart även av andra halvleken.
Tio minuter senare blev det ännu bättre när Sören Rieks slog en perfekt passning till Rakip som tog sig in i straffområdet och sköt in ledningsmålet 3-2 högt. Makalöst!
Det höll på att bli ett perfekt slut för Markus Rosenberg. 3-2 hemma på Stadion i sista matchen och Markus målskytt. Oj oj oj.
Men det skulle bli ännu mer sagolikt.
Kiev fick en man utvisad och efter att Markus Rosenberg först orsakat en frispark och sen tappat sin yta (enligt egen utsago) kunde förre FCK:aren Verbic stöta in kvitteringen i den 77:e minuten.
Tiden höll på att rulla ut. Övertid. Sex minuters tillägg. Malmö kämpar. Sliter. Pressar. Men tiden rullar på.... 90 + 5. MFF har just missat en hörna och jagar på. Pressar Kiev som vunnit tillbaka bollen, men den höga pressen stressar gästerna som tappar ut bollen enkelt efter 94 minuter och 10 sekunder. Kievs tränare får gult kort. MFF får bollen igen. MFF:s inkast. Kiev rensar undan. Bollen ner till Bengtsson som tar emot på bröstet och avancerar och ser stor yta ute hos Jo Inge Berget.
Passningen slås.... Men.... Kievs vänsterback chansar och springer fram för att bryta. Slänger sig.... MISSAR! 95 minuter spelade. Jo Inget Berget med oceaner ute på sin kant. Kan ohotad slå in bollen. Två touch fram med bollen innan han slår passningen. Molins mot borte. Rosenberg mot främre. Rakip kort alternativ.
Bollen mot..... Rosenberg som får yta. Kaptenen möter med ett tillslag och skickar in den vid den bortre stolpen. 95 minuter och 5 sekunder spelade. Det finns inte ord.
Det är för mycket. Det är ett drömslut. Vår dröm. Vår saga. Vår kapten.
Jag har sagt det förr. Markus Rosenberg är inte den mest omtyckte spelaren av alla. Det finns många som önskat honom misslyckanden. Men det finns nog ingen som inte förstår hur stor Markus är för oss och det finns fan ingen som inte förstår hur stort det är. Det finns fan ingen fotbollssupporter som inte vill uppleva det vi upplevde där och då.
Att vinna i Europa är bra.
Att vinna över ett lag som Dynamo Kiev är oerhört bra.
Att vinna en match sent är alltid fantastiskt.
Att göra det i 90+6 är helt magiskt.
Att det är vår kapten som gör det till något man nästan inte kan tro.
Och att han gör det i sin sista match på Stadion är fan... Som Markus själv sa - "Det går nästan inte att ta in."
Nä. Det gör det inte.
Vi som var där.
Ni som såg det på TV.
Ni som sett det i efterhand.
Vi kommer aldrig glömma.
Jag tror faktiskt att jag slutar med Årets mål nu. Detta går inte att toppa.
Det kommer komma nya fantastiska mål.
Det kommer komma nya magiska stunder.
Men större än detta? Nä. jag tror faktiskt inte det.
Det var helt jävla otroligt.