Årets: Nyförvärv
Det värvades friskt inför säsongen 2015. Norrmän, serber och sydamerikaner plockades in i hopp om att spetsa till MFF-truppen. Jag tar mig friheten att ranka tio nyförvärv och deras prestationer under det gångna året.
10. Tobias Sana: 19 spelade matcher, 0 mål, 2 assist, 3 varningar, 0 utvisningar
Sana tinades upp från frysboxen i Ajax och sågs av många som en riktig profilvärvning. Han hade samlat på sig ett par A-landskamper och den stora majoriteten tycktes tro att han endast behövde ett miljöombyte, sedan skulle allt lossna. Detta visade sig vara helt felaktigt. Han har hunnit bli 26 år gammal och bör befinna sig i sitt livs form. Sana har, sett till speltid och förhoppningar, floppat rejält. Vissa tar honom fortfarande i försvar och menar att ”det händer något” när den förre IFK Göteborg-spelaren är på plan. Jag vill påstå raka motsatsen. Det händer ingenting. En snurrfint hit, en tvåfotare dit, vad gör det när poängen lyser med sin frånvaro? Då har jag inte ens nämnt hans obefintliga skotteknik.
9. Yoshimar Yotún: 24 spelade matcher, 1 mål, 4 assist, 6 varningar, 1 utvisning
Peruanen Yotún dök upp i Malmö som en blixt från klar himmel. Han målades upp som en Ricardinho-kopia och hade en mängd A-landskamper på sitt CV. Med facit i hand är det ingen rättvis jämförelse. Är han tekniskt begåvad? Absolut. Kan han slå bra inlägg? Jodå, allt som oftast. Då återstår bara frågan: kan han försvara? Svaret är ett rungande nej. Yoshis brister i positionsspelet har blottats gång efter annan, både i Allsvenskan och i CL-spelet. Det hjälper dessutom föga att han känner ett behov av att chansbryta i nästan alla dueller. Jag tror fortfarande att vår käre peruan kan bli viktig i MFF, men inte som vänsterback.
8. Magnus Wolff Eikrem: 28 spelade matcher, 7 mål, 9 assist, 2 varningar, 0 utvisningar
Varför i hela friden hamnar MFF:s poängkung på plats nummer 8, tänker ni? Enkelt. Magnus Wolff Eikrem har definitivt levererat poäng sett till förväntningar och förhoppningar, men det var inte samma spelare som vi såg under andra hälften av säsongen. Jag trodde att jag hade sett formkurvor i alla dess former. Allt var frid och fröjd när ”Vargen” dominerade i början av året, mot mediokert motstånd, ska sägas. Sedan hände något oförklarligt. I takt med att laget underpresterade så försvann även Eikrem. Skillnaden var att han försvann ut i tomma intet. Övriga spelare var fortfarande närvarande, men inte denna mystiske norrman. Det var som att vi ställde upp med tio man. Han som initialt såg ut att vara en stjärna förvandlades plötsligt till en alibispelare utan vilja, fysik eller passion. Det finns mycket boll i pågen, men hans psyke måste bli bättre, mer malmöitiskt om man får be.
7. Felipe Carvalho: 11 spelade matcher, 2 mål, 0 assist, 1 varning, 0 utvisningar
Det tar emot när jag placerar min nya favoritspelare på en blygsam sjundeplats. Felipe spelade sig till ett kontrakt hos MFF efter ett par gedigna insatser i somras. Han har i princip alla grundläggande egenskaper för att kunna bli en fantastisk mittback. Carvalho är hård som en tjur, snabb som en hyena och brytsäker som en Kaiser. Instagramkontot är bara en bonus. Han är dock extremt dåligt skolad när det kommer till positionsspel. Så sent som för ett par år sedan spelade han faktiskt amatörfotboll. Ger vi bara ”El Toro” lite tid så kommer han att blomma ut inom kort. Ingen fara på taket här.
6. Nikola Djurdjic: 12 spelade matcher, 5 mål, 6 assist, 3 varningar, 0 utvisningar
Serben Djurdjic lånades in från Bundesliga-laget Augsburg. Han presterade på en hög nivå när han huserade i Helsingborg för ett par år sedan. Det får man nog säga att han gjorde i den himmelsblå tröjan också, även om formen sviktade. Till en början spottade han in poäng, men sedan blev han hämmad av en skada. Det är svårt att säga om skadan var den enskilda anledningen till att det gick trögare mot slutet. Poängen talar i alla fall sitt tydliga språk. Han var också högst delaktig i avancemanget till Champions League.
5. Kári Árnason: 13 spelade matcher, 1 mål, 0 assist, 3 varningar, 0 utvisningar
En landslagsback som hyllats av självaste Lasse Lagerbäck. Det låter som en drömvärvning. Kári är dock inte alls särskilt spektakulär. Han är definitivt kapabel till att göra nytta i Allsvenskan, men i Champions League blev hans svagheter synade med en gång. Det är framför allt hans brist på snabbhet som sätter honom i bekymmer emellanåt. Med detta sagt vill jag ändå påpeka att jag gillar vår islänning. Han går in och gör jobbet, hur tråkigt det än må låta. Om han är en startspelare i ett guldaspirerande Malmö FF nästa år? Det får någon annan avgöra.
4. Rasmus Bengtsson: 16 spelade matcher, 1 mål, 0 assist, 3 varningar, 1 utvisning
Malmöpågen Rasmus värvades faktiskt hem innan säsongen drog igång, men han spelade bara hälften av matcherna. Detta är tyvärr ett ständigt dilemma för herr Bengtsson. Hans skadehistorik är lång och knepig. I annat fall hade han definitivt konkurrerat om en plats som Årets nyförvärv. Han har pondus, en fin passningsfot och ett ytterst brett register överlag.
3. Vladimir Rodic: 13 spelade matcher, 4 mål, 2 assist, 1 varning, 0 utvisningar
Ännu ett ninjaförvärv signerat Daniel Andersson. En klassisk YouTube-jugge, trodde somliga. Tji fick ni. Vladimir Rodic har visat sig vara den irrationella typen som vi så desperat har letat efter. En renodlad ytter, helt enkelt. Han utmanar, överlappar och skapar oreda hos de flesta försvaren. En välscoutad värvning som lär bli extremt lönsam för Malmö FF, både sportsligt och ekonomiskt.
2. Jo Inge Berget: 27 spelade matcher, 9 mål, 2 assist, 3 varningar, 0 utvisningar
Han kom hit med ett babyface och ett stukat självförtroende efter en misslyckad sejour på de brittiska öarna. Väl hemma i Skandinavien så fann han sin inre viking och transformerades sedermera till en av våra viktigaste spelare. Det går inte att ta miste på hans arbetskapacitet och laglojalitet. Han är en norsk uppenbarelse av Magnus Eriksson. Vilken Inge? Jo Inge!
1. Oscar Lewicki: 27 spelade matcher, 2 mål, 3 assist, 8 varningar, 0 utvisningar
Han hittade hem till Malmö igen. Årets nyförvärv 2015 heter Oscar Lewicki. Han tog den långa vägen tillbaka, via Bayern Münchens akademi och Hisingens hårda skola. Det har synnerligen gjort honom gott. I München anammade han den tyska fysiken och i Göteborg fick han lära sig att balansera ett mittfält på egen hand. Sett över hela året finns det ingen tvekan om vilken betydelse han har haft för sitt lag. Det andra inte reder ut får Oscar reparera. Så väl i straffområdet som på mittplan. Han hugger, gnager och terroriserar sina motståndare innan de slutligen ber om nåd. Frågan är hur länge vi får behålla vår gyllene retriever?
Fotnot: Erik Andersson och Andreas Vindheim är två lovande talanger som behöver mer tid innan de kan bedömas rättvist. Därför avvaktar vi med deras betyg. Statistiken är hämtad från http://svenskfotboll.se/ och gäller enbart matcher i Allsvenskan.
Fotnot #2: Johan Wiland glömdes bort i all hast, men jag ser honom som ett lyckat nyförvärv, kort och gott.
