Årets: Upptining
"Brorsson kommer inte att spela mer i Malmö FF, han platsar inte och kommer att säljas. Vi behöver en ny mittback." Personen jag diskuterade MFF:s mittbacks-situation med i somras var väldigt bestämd, och garanterat inte ensam om att ha den åsikten om Franz Brorsson. Franz var om inte i frysboxen så åtminstone iskall.
När det plötsligt såg tunt ut på mittbacksfronten i MFF, med både Rasmus Bengtsson och Lassse Nielsen skadade och Anel som spelat i princip oavbrutet verkade det ändå vara få som såg Franz Brorssson som ett alternativ. Många, såväl journalister som supportrar, utelämnade honom när de räknade upp tänkbara mittbackar, trots att hans utlåning till Esbjerg närmade sig sitt slut. De gånger jag försökte föra på tal att vi ju faktiskt hade en bra mittback på väg in utan att behöva ge oss ut och köpa viftades det ofta bort. Det tvivlades på att Franz var tillräckligt bra för en plats i en MFF startelva längre.
Egentligen var det kanske inte så konstigt, om man bara tittar på ren matchstatistik. Säsongen 2019 i MFF var tuff för Franz som bara spelade i nio matcher, varav fem från start. I januari 2020 meddelades att hans kontrakt förlängdes men samtidigt också att han skulle bli utlånad till Esbjerg fB, som efter en överraskande tredjeplats året innan kämpade i botten av danska Superligan. Jag, som då följde EfB ganska intensivt i och med att förre MFF:aren Markus Halsti spelade där, trodde att det skulle vara riktigt bra för Franz och att han hade goda chanser till speltid. Visserligen hade laget flera mittbackar, men Halsti var skadad och det fanns även en del andra skador och risk för avstängningar på positionen. Dessutom hade man en ung och oerfaren trupp och Franz skulle, trots att han också är ganska ung, kunna tillföra rutin och få chansen att ta stort ansvar. Men det blev ingen succé i Esbjerg.
Under hela perioden i klubben blev det bara tre hela 90-minutare och fyra korta inhopp för Franz. Det får dock till viss del skyllas på en väldig otur med tajmingen. Efter att han fått spela två matcher från start i månadsskiftet februari/mars, där han passade fram till EfB:s enda mål i en av dem, avbröts Superligan på grund av Covid-19. Och det var inte bara matcher som pausades, lagen tränade inte heller tillsammans, spelarna fick sköta all träning på egen hand. Onekligen en tuff situation för en ung spelare som lånats ut för att skaffa sig speltid för att öka chanserna till en plats i sin ordinarie klubb. Och till råga på allt var Franz tillbaks på bänken när spelet i Danmark kom igång igen i maj.
När han så äntligen fick chansen igen från start efter tränarbyte i klubben gjorde han verkligen allt han kunde för att ta den. Han spelade 90 minuter, gjorde en stark match och gjorde ett av målen i EfBs vinstmatch. Men det hjälpte inte. Tränaren prioriterade den bland supportrarna enormt populäre vice kaptenen Austin i de sista matcherna. Det blev bara två inhopp på totalt 21 minuter för Franz i ett Esbjerg som ramlade ur Superligan. Efter väldigt begränsat med speltid i ett danskt nedflyttningslag hade det varit fullt förståeligt om det var en Brorsson med stukat självförtroende som kom tillbaks till MFF i slutet av juli. Men så funkar tack och lov tydligen inte Franz.
Efter bara någon enstaka träning med laget gick han, för många överraskande, rakt in i startelvan till mötet mot IFK Göteborg och gjorde en riktigt stabil insats. I det efterföljande derbyt mot HIF var han klockren och gjorde dessutom sitt första allsvenska mål. Och vips så var det inte så mycket surr om mittbacksbrist i MFF och behov av nyköp längre. Vi hade ju Franz. Som alltså under en och samma säsong både var med om att åka ur högsta serien och vinna guld.
Min typ av spelare har sällan varit lirarna, dribblers, målgörarna i rampljuset. Jag har alltid varit svag för slitvargar, hårt arbetande spelare och underdogs. Något av det som värmer mitt fotbollshjärta allra mest är när spelare som varit uträknade inte gnäller utan knyter näven och kämpar sig tillbaks och ger alla tvivlare en fet knäpp på näsan. Därför gör Franz "upptining" den här säsongen mig genuint glad och jag ser fram emot att se honom i MFF 2021.
