Årets: Varning
Han började med ett drömmål i cupen, och sedan även på Gamla Ullevi. Sedan blottades en del brister i försvarsarbetet, som han sedan förbättrade till andra halvan av säsongen. Yoshimar Yotun är en spelare det snackats mycket om i år, och denna text kommer inte avvika från det.
Det är den sista dagen i maj månad, MFF tar sig an tabelljumbon Åtvidaberg på Stadions gräsmatta. Efter tre hemmamål i den första halvleken är matchens andra halva av naturliga skäl mer avslagen, och den slutar följdaktligen även mållös. Vi bar med oss inledningskvarten och de tre poängen, sedan tog vi direkt sikte på de två sista matcherna innan sommaruppehållet. Jag hade helt glömt av den här matchen om det inte vore för ett gult kort. Hur ofta säger man det?
För regeln brukar ju vara som följer: Man kommer ihåg tabellplaceringar, man kommer ihåg slutresultat, man kommer ihåg mål, man kommer ihåg somliga framspelningar, man kommer ihåg målvaktstabbar, och man kommer ihåg en del RÖDA kort (och då ofta även domslutet som föranledde det). Att försöka dra sig till minnes gula kort genom MFF-historien är en desto svårare uppgift. Ett gult kort är ju trots allt ingenting värt om det kommer ensamt. I plural leder det till konsekvenser, men då byts dem helt plötsligt ut mot ett nytt kort av helt annan kulör. Otacksam uppgift minst sagt.
För att en varning inte omedelbart ska förpassas till hjärnans papperskorg krävs alltså något speciellt. Det krävs något liknande det Yoshimar Yotun gjorde precis innan han blev utbytt i den där matchen mot Åtvidaberg.
De flesta av er känner nog redan till händelsen och omständigheterna kring den, men en snabb recap bara: MFF:s vänsterback är uttagen till det peruanska landslag som snart ska iväg till Chile och spela Copa America. Därmed har han ingen möjlighet att delta i de två matcher som återstår innan sommaruppehållet, Gefle borta och Djurgården hemma. Yoshimar står på två gula kort, och visst vore det fiffigt om han kunde ta ett tredje mot ÅFF så att han blir avstängd i en match han ändå inte hade kunnat medverka i? Det tyckte han med.
De flesta har överseende med sådana tankebanor, så även jag. Så länge den frivilligt pådragna varningen inte orsakar skador hos motståndare är det liksom fair game. På samma sätt som ett ryck i tröjan på bollhållande spelare i en livsfarlig kontring är en "bra" varning att ta, inte bara enligt oss moraliskt tveksamma supportrar, utan enligt samtliga tränare och tv-experter. "Furbo" som det kallas på italienska är när man agerar smart på ett ofta lite cyniskt vis, man gör det nödvändigt onda som krävs i situationen. En klar förstärkning för att domaren ska uppmärksamma regelbrottet i straffområdet, eller skor som behöver knytas om under tilläggstid när det egna laget har en oumbärlig uddamålsledning i sina händer. Många tycker nog att gränsen går innan uppenbar maskning, men huvudsaken är att det, oavsett hur illa det må låta, har blivit en naturlig del av dagens fotboll att förhålla sig till detta "fulspel".
Tillbaka då till den 31:a maj. Under hela matchen hade många väntat på den där varningen, kanske efter en bortsparkad boll eller en aggressiv gest mot Stefan Johannesson. Men tiden gick, och inget hände. När så Pa Konate i den 60:e minuten skulle bytas in på Yoshis bekostnad blev nog många förvånade. Skulle han aldrig ta chansen? Jo, det skulle han. På väg ut mot sidlinjen går han en omväg förbi Johannesson. Väl framme tar han fram vänsterhanden och håller för munnen samtidigt som han viskar något. Läppläsarna svär högt i sina TV-soffor. "Nu blir vi nyfikna. Vad sa du för dumheter"? frågade sig kommentatorn när det gula kortet efter en stunds demonstrativt benskyddstillrättande halades upp, till publikens jubel givetvis. Ute vid sidlinjen klappas han om av en lyrisk Åge Hareide.
Rent moraliskt har jag inget som helst att invända mot. Men rent estetiskt har jag sett bättre "furbo" i mina dagar. Och då snackar jag inte nödvändigtvis om det faktum att den totala avsaknaden av fingertoppskänsla tvingade Johannesson att ta ärendet vidare, om att det sänder dåliga signaler, utan om att det helt enkelt är betydligt mycket snyggare när det hanteras mer subtilt. Mästarna från Malmö bör ha kraven på sig att likt en skicklig pokerspelare kunna dra på sig taktiska varningar utan att det ens uppmärksammas. Det som utspelade sig vid sidlinjen i matchen mot Åtvidaberg var motsvarigheten till när alla kycklingar på bondgården försvunnit och räven hälsar bonden välkommen tillbaka med fjädrar i varje mungipa. Och inte blir det bättre när man sedan erkänner sin lömska plan efter matchen: "Jag ville bara ta varningen för att bli nollställd till när jag kommer tillbaka." Om Yoshimar ställt upp i en "Texas Hold'em" hade han blivit utkastad innan korten ens blandats klart.
Nu var inte min mening att hänga ut en enskild spelare, men jag tänker som såhär: Om man vill spela det fula spelet, vilket man ibland tvingas till, ja då kan man lika gärna göra det snyggt. Nyårslöfte till 2016?
