Årets: Vi tycker om MFF 2
Del två i årets dubbla sammanfattande paneler presenteras härmed. Denna gång med herrar Sjöström, Hertonsson och Möller.
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Henrik Sjöström
Henrik har jobbat för Himmelriket och med Fan-TV under många år. Följer MFF slaviskt från Stockholm tillsammans med andra exilare
Magnus Hertonsson
Har följt MFF sen mitten av 80-talet men började först gå mer frekvent i början av 90-talet. Tycker förluster är mycket tyngre än vad segrar är härliga, vilket inte är helt hälsosamt.
Micke Möller
Tidigare redaktör för Himmelriket. Numera redaktionschef på Svenska Fans. Har följt MFF sedan barnsben. Minns framgångarna, och längtar efter nya.
Många spelare i MFF har gjort fenomenala insatser i år. Men... Vem är årets spelare? Motivera ditt val.
Henrik:
Det går väl inte att motivera någon annan än Rosenberg? Han snittade i princip ett poäng per match, gjorde säsongens alla viktigaste mål (inte minst i CL inkl kval) och han bistod med ledarskap och attityd som gjorde MFF till den framgångssaga vi verkligen var i år. Visst var Molins bra under första halvan, Forsberg bra under hela säsongen, Helander och Halsti betydelsefulla i defensiven och Tinnerholm/Kiese Thelin nyttiga förvärv, men det är ändå ganska många nivåer kvar till Supermackan.
Magnus:
Det är ju väldigt många som har varit riktigt bra. Molins, Foppa, Robin, Helander, Tinnerholm, Adu, Mackan. Molins, Tinnerholm och Adu dominerade i varje match de spelade. Dock lirade de bara halva säsongen i MFF. Robin började lite halvknackigt (inte dåligt) men var lysande i CL. Foppa dominerade i framförallt Allsvenskan, gjorde det bra i landslaget men hade det lite tuffare i CL (kan ha o göra med att han kom in i en liten formsvacka under hösten). Helander hade sin skada och det tog lite tid för honom att återfinna formen efter den. Mackan blev ansiktet för 2014. Sättet han ledde laget i CL-kvalet var magiskt. Han dominerade i Allsvenskan och var även bra i CL.
Klart Mackan blir årets spelare 2014.
Micke:
Det finns många i årets trupp aspirerar på titeln. Men om jag skall välja någon får det bli Markus Rosenberg. Jag skall erkänna att jag var skeptisk inför hans återkomst. Jag trodde att han hade gjort sitt. Att han var en trött föredetting som mest ville till Malmö FF av nostalgiska skäl. Men ganska snart insåg jag att jag var fullständigt fel på det. Rosenberg malde match efter match effektivt sönder mina tvivel – något som jag givetvis är mycket glad för.
Salzburg hemma? Prag? Vändningen mot Örebro? Krossen på Gamla Ullevi? Vilken är årets match? Motivera.
Henrik:
Hypen kring Sparta Prag och Salzburg saknar motstycke i svensk supporterhistoria. Och som Malmö levererade! Hela staden, hela stadion och hela laget slöt upp i en gemensam fight mot utmaningar som kändes stora, nästan för stora. "Vi vet, ni kan, 2-0 till Malmö" blev som en hypnos som ingen i Malmö ville betvivla. När vi efter den svåra matchen nere i Salzburg "bara behövde vinna med 1-0" så kände nog alla att de där Rödbullarna var ganska bra ändå. Men efter Mackans briljanta passning till Eriksson som ledde till 1-0-straffen och sen PangeManges obegripliga lobb så kändes inget längre omöjligt. Hareides taktik smulade sönder köbelaget och vi var i CL. Jag vet inte om jag upplevt en sån eufori kring MFF tidigare.
Magnus:
Tveklöst mot Red Bull hemma. Malmöbutikerna slutade sälja sportdrycken. Stämningen var elektrisk redan innan matchstart. Mange fixade en straff i den 10e minuten, som Mackan gick leende fram och målade på. Därefter Manges skott strax därefter. Då garvade jag bara. Hur gick det till egentligen? I slutet dansar Mackan, än en gång iskallt, in 3-0 och CL-kvalificeringen var klar. Det var ett jäkla tryck på Stadion hela tiden som gifte sig i en sagolik glädje. Jag var nära väldigt tårarna när Mackan satte 3-0.
Micke:
Minnet av den elektriska stämningen på läktarna i matchen mot Salzburg får mig fortfarande att rysa av välbehag. Ett sånt satans tryck! Och euforin, glädjen och galenskaperna efteråt. Hur hela Malmö för en kväll vände ryggen åt bomber, skjutningar, gänguppgörelser, segregation och annat elände för att istället förenas i ett allomfattande himmelsblått glädjerus. En skön känsla!
Så till sist. Vilken är egentligen årets händelse? Värvningen av Rosenberg? Daniel Anderssons inträde på sin nya roll? Avancemanget till Champions League? Att Kiese Thelin gick från petad i Peking till landslagsman i MFF? Välj fritt bland dina minnen - Vad var egentligen årets händelse?
Henrik:
Sekunden vi gjorde 2-0 mot Rödbullarna så infann sig känslan av "tamejfan, vi kan nå Champions League". Allt vad gäller matcherna, motståndarna, pengarna kändes plötsligt som fantasier vi skulle få vara en del av. Och hur mycket vi än nöp oss i armen så var vi ändå lottade i en grupp med mästarna från Italien, Grekland och Spanien. Precis där vi hör hemma!
Magnus:
Förbannat svårt. Mycket kul hände under året (var väl bara Molins skada som var riktigt jäkla tradig).
Men Mackans 3-0-mål mot RBS hemma ser jag nog som årets händelse. Där och då blev vi helt klara för CL (även om en 1-0-seger hade räckt).
Det var allt som Ulrichs skott mot Dynamo Zagreb aldrig blev.
Micke:
Avancemanget till Champions League är såklart en stor grej. Att ett svenskt klubblag för första gången på hundra år äntligen var tillbaka i fotbollens absoluta finrum. Andra SM-titeln på raken och att Malmö FF låg etta genom hela serien är en annan grej som jag sätter högt.
