Årets: Vi tycker om MFF
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Ulf Österlind
Världens enda enbenta fotbollsspelare med två vänsterfötter. Skribent till vardags, tidigare redaktör för MFF Supports medlemstidning Nr tolv, zlatanist, nästanmusiker och tidigare medlem i Himmelrikets redaktion
Ulf "Raulolle" Nilsson
The chief.
Navid Mirzaie
Har följt MFF sedan mitten av 90-talet. Ser sig själv som icketroende men utomstående vittnar om att fotboll är hans religion, MFF hans profet och norra läktaren hans altare.
Henrik Sjöström
Henrik har jobbat för Himmelriket och med Fan-TV under många år. Följer MFF slaviskt från Stockholm tillsammans med andra exilare.
Carl Angerborn
Skribent på himmelriket. Förankrad på Ståplats.
Lika bra att börja i botten. Vad är det sämsta med 2018? Bottennapp? Misslyckad insats individuellt? Berätta fritt.
Ulf:
Årets botten måste vara matchen mot Kalmar när de gör 1-0 efter 20 minuter, visserligen en klar hands men att ge upp som vi gjorde där var inte kul att se. Där visade vi ingen moral alls. Näst sämst får bli cupfinalen mot Djurgården, där var vi helt chanslösa. Sämst vet jag inte men förvånansvärt svag har ändå både Carlos Strandberg och Erik Larsson varit. Carlos värvade som ett spetsvapen men just nu känns han som nr 4 och, kanske till och med lägre, i forwardsrankingen. Sedan tycker jag att Larsson inte infriat förväntningarna, efter att ha ansetts vara Allsvenskans bästa högerback, efter Tinnerholm, 2017. Man kan inte begära att han ska nå Tinnerholms nivå men det han visat är inte tillräckligt. Även om det blivit bättre... Just nu håller jag Vindheim högre.
Raulolle
Den där jävla veckan i maj och så cupfinalen som grädde på moset. Allt gick åt helvete då. Allt.
Jag är väl framförallt besviken på att vi inte har skuggan av en chans i finalen. Vi gör kanske årets sämsta match där och då. Ingenting fungerade när vi gjort det så bra och tagit oss dit. Igen.
Tydligen går det inte att vinna den där jävla cupen mer.
Det var nog tyngre när vi tappade allt mot Häcken häromåret men detta var sämre. Betydligt sämre.
Individuellt sett är man ju lite besviken över att inte Strandberg blev det succén alla förväntade sig. Samtidigt gör han faktiskt en hel del mål under säsongen och jag vill nog mena på att om vi bortser från hösten var han inte så dålig som många vill ha det till. Men det är klart - Särskilt bra var det inte heller.
Navid
Det sämsta är allt som följde AIK hemma fram tills vi gick till VM-vila med matchen i Trelleborg som det djupaste bottennappet. Redan där kändes guldet kört. Laget såg så energifattigt ut, truppen var för tunn och på vissa positioner ologiskt uppbyggd och med det ett ledarskap som inte var förmögen att göra något åt det.
Individuellt kommer jag inte riktigt på något på rak arm, vissa spelare har gjort rejält dåliga matcher här eller där, men inget som jag känner har direkt stjälpt oss. Det har varit mest kollektiva härdsmältor i våras. Tråkigt svar kanske.
Henrik
Livet är större än fotboll. I år förlorade MFF sin ordförande Håkan Jeppsson, en familjefar och vän till så många. Hans gärning och betydelse för MFF kommer vi för evigt minnas. Labinot Harbuzi, denna stortalang och profil lämnade oss ännu tidigare i sitt liv. Sorgen jag känner med deras anhöriga är så bitande i själen.
Rent fotbollsmässigt minns jag försäsongen 2018 när MFF precis vunnit guld och gick genom tränings- och cupmatcher med överlägsen stil och med en sällan skådad mallighet bland supportrarna. Det var ”stackars allsvenskan” och ”vinnarkultur” som repeterades bland supportrar, men när säsongen drog igång hade nästan alla glömt att man måste prestera också. En svag inställning sammanföll med skador på nyckelspelare samtidigt som det strategiska beslutet att satsa på ett färre antal etablerade spelare och talanger samtidigt. Det var för många beslut med stora risker inblandade där vinden blåste fel, och vips var inte ens MFF bra nog för en toppstrid i Allsvenskan. Sommarens värvningar och skifte i strategi i kombination med ett jävlaranamma från supporterleden skapade ett sällan skådat uppsving som skapade ett starkt fundament att bygga vidare på!
Carl
Utöver det mest uppenbara, förlusterna av Labinot Harbuzi och Håkan Jeppsson, är svaret givet: Våren. Herregud. Känner inte att jag behöver definiera tydligare än så - allt var helt enkelt skit. Får forfarande ångest bara jag tänker på eländet. Botten nåddes på Vångavallen. Då kändes mörkret omöjligt att ta sig bort i från.
Rent spelarmässigt är Carlos den största besvikelsen. Han har inte varit dålig, men samtidigt har han varit långt ifrån att visa upp den potential som vi vet att han besitter. Min gissning är tyvärr att han inte spelar i Malmö FF 2019.
Vi jobbar oss uppåt. Vad är det bästa som hände 2018? Årets spelare? Match? Osv Fritt snack.
Ulf
Gruppspel i El, att vi tog oss vidare och att vi blev trea i Allsvenskan, trots allt. Dessutom kom vi tvåa i cupen. Vilken annan klubb och dess supportrar hade varit nöjda. Men inte vi. Det säger en hel del... Bästa spelare Bachirou utan tvekan, mest betydelsefulla spelare. Rosenberg så klart. Måtte Mohlins ha tagit sig in i laget när Rosenberg bestämmer sig för att sluta. Han kan betyda samma för moral och kampanda i laget. För övrigt anser jag att Rosenberg snart är lika stor som..., vågar jag skriva det....?? Bosse Larsson. Detta med tanke på hans betydelse sedan han kom hem 2014. Bästa match, det blir två och det är de mot Besiktas. Utan tvekan.
Raulolle
Trots att det var en jävla vår som sabbade allt vad guld heter så tycker jag det varit en ganska rolig säsong på många sätt. Jag tog mina barn till Stadion för första gången och vi fick uppleva rätt mycket glädje trots allt under hösten. Flera fina insatser i Allsvenskan. Rosenberg visade att han var långt från slut. Matcherna i Europa. Nytt gruppspel. Avancemang från gruppspel. Otroligt.
Ska vi lyfta indivduella spelare så Rosenberg, Antonsson, Bachirou, Bengtsson men jag vill också lyfta Rieks och Lewicki. Rieks inledde lite svagt men var under sommaren och hösten lysande. Viktig med rutin och kvalitet. Lewicki är inte vår tekniskt mest skickliga spelare, men han är en av spelarna som betyder mest för vår offensiv ändå. Märkligt, men sant (i mitt tycke).
Jag vill också passa på att lyfta Traustason, som kanske inte alltid varit bäst men alltid varit nyttig och trots att han ibland, som stjärna, hamnat på bänken har jag aldrig hört honom klaga. Viktigt med den typen av spelare.
Navid
Det bästa är lagets förvandling under sommaren. En ny tränare, ett par värvningar och ett andningsuppehåll under VM och MFF kom ut i juli som Allsvenskans bästa lag igen. Fantastiskt!
Årets bästa kollektiva insats är matchen mot Besiktas hemma. Där gör MFF en perfekt match, samtliga var bra, dock kommer årets match borta mot Besiktas. Vilket crescendo på hela hösten!
Årets spelare är Fouad Bachirou. Vilken fantastisk representant för MFF vi har i honom. Det är sannolikt Allsvenskans bästa spelare. Sättet han rör sig, behandlar bollen, bryter ner motståndare och dikterar spelet från sin djupa position är en ynnest att få skåda. Och han gör det oavsett motstånd. Bach måste MFF försöka hålla hårt i, måtte klubbar från mer penningstinna ligor hålla sina feta labbar borta!
Henrik
Uppsvinget!! Sjukdomsinsikten och handlingskraften från ledningen och truppen ledde till en höstsäsong där MFF var bäst i Sverige samtidigt dom vi kvalade in oss i ett europaspel som vi därtill avancerade från. Flera spelare presterade riktigt bra, där jag tycker att Bachirou, Rieks, AC är de tre med högst lägstanivå som är nämnvärda. Mackan var mest betydelsefull såklart, men detta är inget forum där man berättar att jorden är rund och surströmming är räligt.
Carl
Det här året är ett för historieböckerna, det må man säga. Roligast har europaspelet och Uwe Röslers inträde varit. Bäst har Markus Rosenberg, Sören Rieks och Fouad Bachirou varit. Årets match är desto svårare. Besiktas borta? Midtjylland borta? Genk hemma? AIK borta? Landar nog ända i att Besiktas-matchen hemma var någonting som trumfar de andra. Otrolig stämning, strålkastasljus, MFF-vinst och ett kvitto på att det här är vår nivå. Den matchen hade allt.
Så blickar vi framåt. Vad tror du om 2019? För MFF och din egen del?
Ulf
Om inget oförutsett inträffar tror jag vi tar guld nästa år. Troligen åker vi ut ur EL mot Chelsea men chanserna att gå dit igen är hyfsade. Känns det som. Jag tror också att vi tar cupen, på ren jävla vilja... Malmö FF går mot en miljard i eget kapital och Rosenberg får en macka uppkallad efter sig.
Raulolle
Jag kommer börja med att åka till London (eller ja, vi börjar ju hemma men ni fattar) och se MFF spela ut Chelsea (eller mer troligt kanske det blir annorlunda, men....). Sen kommer jag se fram emot att MFF tar tillbaka guldet. Det är prio 1 nästa säsong.
Guldet ska hem.
Navid
I mars så tog jag fram min spåkula inför Allsvenskan och den visade sig sia rätt om allt utom våren och därmed så gick inte spådomen in för var MFF placerade sig i tabellen. Det visade sig att det fanns ett brytningsfel i min spåkula. Jag har omsorgsfullt slipat och putsat ytan på min lilla kula och tror jag nu har en välfungerande siare. Alla kan andas ut nu och istället för att undra så kommer svaren nu.
Mot Chelsea så åker vi tyvärr ut på ett sent mål i London efter en heroisk insats på stadion. Engelska klubbar får åter upp ögonen för Uwe efter det och det kommer ryckas rejält i honom i sommar. Vi tar så klart hem Lennart igen efter att ha schabblat bort honom i våras. Uwe kommer att följa upp den senaste höstens magnifika resultat med att styra MFF mot nästa guld. Cupajävelen blir tyvärr ett misslyckande igen, det tar stopp i semin efter att allt studsar fel och MFF får orättvist stryk mot Häcken. I sommar så kvalar MFF åter in till Europa League. Sedan är det sjukt grumligt i min spåkula. Jag ser inte hur det går där tyvärr.
Själv kommer jag som vanligt att försöka komma iväg till fler bortamatcher än vad som tilläts 2018. Jag har på känn att det kommer bli en del fantastiska saker som händer under det kommande året, såväl för MFF som för mig personligen. Det kommer bli ett bra år och jag kommer skölja ner lite bubbel med frid i sinnet om ett år förhoppningsvis. Gott nytt år på er allihop!
Henrik
Vi står ju inför ett ovanligt upplägg med en historisk match mot Chelsea mitt i februari. Den är såklart inte överordnad Allsvenskan eller det nya EL-kvalet till sommaren, utan den är ett lysande tillfälle att skaffa erfarenhet för föreningen till nästa avancemang. Visst kan vi skrälla, men det är inte där vi ska investera vårt känslomässiga kapital, även om en hemmamatch med massivt tryck vore minnesvärd för alla!
Vi ska nu bygga vidare på Röslers taktik, det stärkta kapitalet och de fina talangerna vi har i laget. Vi har goda chanser att ge spelarna 50 matcher under 2019, och då behöver vi talangernas insatser även under hela tävlingsmatcher. Jag hoppas verkligen tex Hugo Andersson får sina 20+ matcher från start, men även att andra ungtuppar med senioritet i spelstilen får vädras flitigt mellan varven!
SM-guld och europaspel vore en dröm att få uppleva igen. 2019 har förutsättningarna att bli MFFs mest framgångsrika år på länge!
Carl
Är makalöst pepp på 2019. Guldet kommer givetvis hem, det är inte ens något att diskutera. Tror att Uwe Rösler kommer lyckas utveckla spelet ytterligare och att formationen 4-3-3 kommer att testas som ett alternativ. Tror också att Markus Rosenberg kommer avsluta sin karriär med att göra sin bästa säsong i himmelsblå tröja. Hoppas också på att få se något genombrott av våra egna pågar. Kan Hugo slå sig in backlinjen? Får Adrian ett större förtroende än i år? Det ska bli spännande att följa.
Förhoppningsvis gör vi oss själva stolta i matcherna mot Chelsea, oavsett hur resultatet blir. Därefter ska det lika kul som vanligt med europaspel igen till sommaren. Just nu finns väl ingenting som talar emot att vi ska lyckas ta oss till ytterligare ett gruppspel.
