Årets: Vi tycker om MFF
Årets sista fredag - Dags för panel!
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Carl Angerborn
Skribent på Himmelriket. Förankrad på Ståplats.
Ulf Österlind
Mannen bakom Blått en Podd och tidigare Himmelriketskribent.
Micke Frohm
Tidigare Himmelriketskribent och mångårig journalist.
Mikael "Skroda" Cronvist
40-årig lärare som följt MFF sedan hans far tog med honom till stadion som 5-åring. 14 år som aktiv i MFF Support och drev bland annat Parkensaken för MFF Supports räkning. I supporterfrågor blickar han helst mot Tyskland och hur det fungerar där. Favoritspelare i MFF genom alla tider Lasse Larsson.
Henrik Sjöström
Henrik har jobbat för Himmelriket och med Fan-TV under många år. Följer MFF slaviskt från Stockholm tillsammans med andra exilare.
Ulf Nilsson (framöver Ulf 2)
Chief of Himmelriket.
Ett riktigt skitår närmar sig slutet. Men det fanns kanske positiva fragment också? Vilka? Vad var det bästa med 2022?
Carl:
Jag tar med mig tre positiva saker in i 2023 - cupguldet, ytterligare ett gott ekonomiskt bokslut och Hugo Larssons genombrott. Jag tror att det sistnämnda kanske kommer vara det mest kännetecknande när jag blickar tillbaka om några år och det ska bli synnerligen spännande att se hur hans utveckling blir under Henrik Rydström.
Annars: ett jävla skitår. Det återkommer vi till.
Ulf:
Bäst; att vi tog cupen, gick till EL och att den allsvenska säsongen tog slut. Kul också med Hugo Larssons genombrott. Bra att Tinnerholm kommer tillbaka, för sina ledaregenskaper framförallt men också för att han är en bra och pådrivande högerback. En som föregår med gott exempel. Att vi får en tränare som förhoppningsvis stannar ett tag och inte söker sig utomlands när vi vunnit ytterligare guld.
Frohm:
a) Cupguldet! Som vi hade längtat efter denna fula pokal. Ja, kanske inte efter just pokalen, men att äntligen få jubla över den 15:e cupvinsten. Och så kom den! Efter flera jävla slitsamma matcher på bortaplan i Stockholm, med en förlängning och ett underbart straffavgörande kunde vi till sist lyfta pokalen på ”den onämnbares hemmaplan” i huvudstadens badkar. Kan en hämnd vara skönare?
b) Hugos genombrott. ”Han är hjälten hela dan’ Tegelbruksgatan 20 – Hugo!” Så sjöng Siw Malmqvist någon gång i slutet av 60-talet. Och visst är han en hjälte. Att som ung debutant spela så moget i ett i övrigt dysfunktionellt lag, tyder på en karaktär snarlik den vi tidigare sett hos ikoner som Bosse, Schwarre och Mackan, dvs han går ut och kör sitt race, utan att bry sig om väder eller låta sig imponeras av motståndarna. Förhoppningsvis tar han det med sig in i 2023 och fortsätter utveckla sitt passninsspel, skott och fina blick för spelet!
c) Första halvlek mot Djurgården hemma. Den visade vilken oförlöst potential det ändå fans i laget. Synd bara att man inte vågade gå ut med samma fina inställning i andra halvlek. Istället blev man rädda för att förlora och började spela fegt och bevaka sin ledning. Hoppas att Rydström kan få pågarna att våga gå för ytterligare mål fast man redan leder.
d) Damernas tredje serievinst, på lika många försök, och avancemang till ”Ettan” är fantastiskt kul. Nu blir det lite tuffare, men fortsätt hålla blicken stadigt framåt så är vi snart framme vid härliga Malmö-derbyn i Allsvenskan.
Skroda:
Cupfinalen blev ju en fin upplevelse. Man trodde ju att det nog skulle skita sig igen men där fick man tack o lov fel. Att vi numera är väldigt stabila på att lyckas kvala in till europeiska gruppspel är också fint. Trots allmän kaos tog sig spelare och ledare samman och det var ett litet styrkebesked. Gruppspelet blev som väntat en flopp men man kunde ändå stå där med en känsla av ” ett annat år hade vi fan vunnit denna gruppen” och..tja..det finns väl något positivt i det också om man gnuggar hårt.
Hugos genombrott var fint att uppleva och hoppas nu grabben stannar nåt år till så vi får fortsätta se hans utveckling. Vi har ju pratat om att ta nästa steg och i detta ingår att kunna behålla talanger några år extra.
Hedersomnämnande till MT96 för deras fantastiska Tifon.
Henrik:
Ska vi lista de positiva sakerna så är det att vi vann cupen, nådde Europa League, sålde Sarr/Ahmedhodzic/Birmancevic för 130 miljoner kronor och fick åtnjuta ett sällsynt genombrott i form av Hugo Larssons. Vår ekonomi växer ytterligare från en bra position och det ger goda möjligheter inför framtiden. Att bryta cupförbannelsen är viktigt inför kommande säsong där europaspel enbart kan nås genom att vinna cupen igen.
Ulf 2:
Segern och insatsen totalt sett mot Sivasspor. Den gör ju också trots allt att den svaga säsongen räddades ekonomiskt.
Annars såklart cupsegern. Vi slog alltså AIK, Djurgården och Hammarby i tur och ordning trots att det då alltså inte går att få hemmamatch i en cupfinal mot ett stockholmslag. Mycket bra hanterat och en perfekt matchplan av Milos.
Nu vet vi att vi kan vinna cupen. Frågan är väl bara om vi vågar vinna igen.
Hugos genombrott bör väl också nämnas. Hans höst var ju otroligt fin. Fortsätter han utvecklingen lär vi förlora honom i sommar.
Det sämsta är såklart lite lättare att plocka fram, men om du ska ta fram något? Vad var det sämsta?
Carl:
Åh, herregud vilken veritabel mardröm det senaste året har varit. Allt har gått fel och när väl skiten började gå utför fanns det ingen hejd på eländet. Vi är inte bra på att vara dåliga, det kan vi konstatera. Men det är kanske det som framgång gör med en, ödmjukheten inför de egna bristerna försvinner och därmed kanske även förmågan att göra de rätta justeringarna i tid.
Det absolut värsta har såklart varit att vi tillslut blev sjua. Med vår historia och vårt ekonomiska kapital ska det inte vara möjligt. Det är så fruktansvärt pinsamt och jag drabbas av svåra skamsköljningar var gång jag tänker på det. Vilket naturligtvis är många gånger varje gång. Nä, fyfan. Det rekommenderar jag aldrig att vi gör om.
Ulf:
Sämst; tre tränare på ett år. Att vi hade en mängd skador, vissa förslitningar och vissa otur. Jag menar en knäskada kan man ju inte undvika genom att träna rätt. Fegt också att skicka iväg Milos så snabbt. Fast.... Det är ju lätt att säga i efterhand.
Frohm:
Att sparka Milojevic i somras tror jag inte var det smartaste beslutet. Att sparka Milojevic utan att ha en ersättare klar, var riktigt korkat. Men så gick det som det gick också; flerfaldiga förnedringar på plan och en 7-plats i tabellen. Hemskt!
Skroda:
Oj,här finns ett veritabelt smörgåsbord att välja mellan.
Men all kaos kring tränarfrågan och alla skador får väl bli det värsta då vi utan detta kommit högre upp i tabellen.
Många i ledande positioner inom föreningen som kunde gjort saker annorlunda och man får hoppas att de lärt sig en läxa för annars så är det nog deras sista år i föreningen.
Vi supportrar med undantag av ovan nämnda MT96 var också klappusla och måste höja oss flera snäpp. Finns liksom inget jävlar anamma längre och en tro som kan försätta berg och det ser vi ju på årets hemmafacit.
Henrik:
Jag tycker att föreningen har gått vilse i jakten på ”nästa nivå”. Detta har jag bland annat utvecklat i denna krönika på Himmelriket och denna jakt har påverkat både vår prestationsförmåga och identitet. Resultaten i allsvenskan är bland de största underprestationerna på decennier och samtidigt letar MFFs ledning efter orsaker, där såväl Anders Pålsson, Daniel Andersson och Andreas Georgson ger olika versioner under årets gång. Att MFF med sin starka historia skulle börja brista i ledarskapet gör att jag inte känner igen min älskade förening.
Ulf 2:
Ska man välja ut något från den här misären landar jag i den extremt ovärdiga hanteringen av tränarfrågan. Så kan man inte hantera en så viktig position.
Annars var väl det mesta tråkigt. Avslutningen med typ knappt någon poäng alls på hela hösten var ju bland det jävligaste man upplevt.
Vill också nämna det överjävliga Union Berlin stod för. Jag är rädd att vi där tappade en del individer som kanske aldrig hittar hem igen. Vidrigt.
Så.. Ett klassiskt nyårslöfte för 2023?
Carl:
Under året som kommer lovar jag att skaffa mig ett bättre himmelsblått tålamod än vad jag tidigare haft. Jag befarar nämligen att jag kommer behöva det då jag på långa vägar inte är övertygad om omedelbara positiva förändringar i lagets prestationer. Jag stålsätter mig inför ytterligare prövningar innan det vänder. För vänder gör det ju, förr eller senare.
Ulf:
Jag håller på Malmö FF 2023, också. Liksom alla år jag varit medveten... Jag ska gå till Stadion i nästa år igen. Jag ska förnya mitt årskort(gjort).
Frohm:
Samma löfte som jag har haft ända sedan jag började följa MFF i mitten av 60-talet: Att aldrig bua eller vissla ut spelarna! Spelarna vet redan själva om ifall de har varit dåliga och behöver absolut inte höra det från mig också. Supportrar och spelare är ett och samma. Vi vinner som ett lag och förlorar som ett lag!
Skroda:
Försöka ha lite mer tålamod. Både med MFF och övrigt i livet.
Henrik:
Jag ska göra vad jag kan för att se MFF varje gång de kommer till Stockholm, och jag ska upprepa sommarbesöket på stadion med äldste sonen när vi är i Skåne på semestern. Känslan att gå in på stadion är lika förbannat stark varje gång och jag längtar verkligen redan. I övrigt kommer jag oförtrutet fortsätta stötta Ukraina och deras befolkning. Varje vecka försöker jag göra någon form av insats som antingen kan bestå av monetär donation eller klädinsamling. De förtjänar all hjälp man kan avvara, litet som stort.
Ulf 2:
Fortsätta se alla matcher jag kan - men försöka se några fler bortamatcher. Det är ändå något man egentligen aldrig ångrar. Bortamatcher är något speciellt.
Och så ska jag försöka stötta tjejerna bättre. Tyvärr har man ju inte obegränsat med tid men jag ska försöka.
