Årets: Vi tycker om MFF: Pontus fick ta på sina bigboy-pants
Vi tittar tillbaka på högt och lågt och lovar löften.
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Pontus Kroon
Skribent på Himmelriket sedan 2004.
Åsa Flykt
Husguden är Jonas Thern.
Ossian Karling
Nybliven redaktionsmedlem på Himmelriket.
Henrik Sjöström
Har jobbat för Himmelriket och med Fan-TV under många år. Följer MFF slaviskt från Stockholm tillsammans med andra exilare.
Micke Frohm
Tidigare Himmelriketskribent och mångårig journalist. Också en av männen bakom Blått en Podd tillsammans med Ulf Österlind och Jonas Nirfalk.
2024 läggs till handlingarna. Vad säger vi? Vad har varit bäst med det här året?
Pontus:
Historiskt sett har året som helhet varit väldigt bra och det är ju kanske det bästa objektivt sett. Vi tog första dubbeln sedan 1986 och tog oss ut i Europeiskt ligaspel. Dessutom producerar vi unga spelare som slår igenom på löpande band.
Personligen har det dock glatt mig mest att få se Anders Christiansens tillfrisknande och återkomst till den han var före sitt hjärtproblem. Jag trodde ärligt talat inte att det skulle bli så bra som det blev och det är ur ett rent mänskligt perspektiv helt underbart.
Åsa:
Oj, det är mycket! Vinna titlar är ju det som gäller och något vi till och med förväntar oss. Men att ta hem både SM-guld och cuppajäveln samma säsong är verkligen något extra och som borde glädja även de mest krävande bland supportrar. Sen sväller ju MFF-hjärtat av stolthet när man ser himmelsblå småpågar slå igenom i Allsvenskan, ge sig ut i proffslivet (ja jag vet att de är proffs även i MFF men ni förstår vad jag menar), och dra på sig landslagströjan. Det snackas mycket om våra dyra spelarköp men våra egna spelare har också stor del i framgångarna. För en mjukis som mig är det också härligt att se spelare som haft det trögt och i vissa falll även blivit hånade av våra egna lyfta sig och lyckas. LBJ har ju redan gjort det fullt ut 2024 - nästa år tror och hoppas jag att detsamma händer med Rosengren och Berg. Det finns mer positivt, men eftersom detta inte är tänkt att bli en roman stoppar jag där.
Ossian:
Det går inte att bortse från dubbeln och att SM-guldet säkras mot de historiskt sett värsta antagonisterna IFK Göteborg. Cupfinalen kommer även att minnas en lång tid tillbaka eftersom den var på hemmaplan och inför två kokande kortsidor. Det var verkligen en reklampelare för svensk supporterkultur när 8000 respektive supportrar sparrade varandra. Att Dahlin fick axla hjälterollen när han varit en ifrågasatt straffmålvakt var också väldigt fint att se.
Henrik:
Försöker man titta objektivt så har MFF förmodligen gjort sin bästa säsong i modern tid. Tidigt vann vi cupen, strax därefter tog vi oss till Europa League och till slut vann vi SM-guld. Vi har sålt Nanasi och Cornelius för ca 175 milj och dragit in drygt 140 milj på europaspel. Allt detta har skett med ett underhållande spel, och med flera genombrott som grädde på moset. Nisse Zäta och Hugo Bolin blev direkt avgörande, medan Loukili, Skogmar och Makolli fick mycket speltid. Därutöver fick Daniel Gudjohnsen, Joakim Persson och Kenan Bazuladzic göra något isbrytande framträdande som öppnar för hoppfullt 2025.
Frohm
Alla segrar till trots måste ACs come back på planen vara det bästa med det här året. Hans betydelse för laget kan inte överskattas, men att se och uppleva hans glädje över att vara tillbaka överglänste allt annat.
Men framgångarna till trots. Det fanns kanske moment som inte var lika bra. Vad var sämst?
Pontus:
Jag tyckte hela Ponnegate var väldigt nedslående. Att det fortfarande finns grupperingar som likt småbarn i sandlådan fortfarande tycker att det är häftigt att slåss och som tillika är rasistiska i allmänhet och antisemitiska i synnerhet får en att bli rätt trött och att sedan en av våra viktigaste och mest rutinerade spelare har ett visst samröre med dessa fåntrattar gjorde mig rejält förbannad. Lyckligtvis ser det ut att ha kommit en del gott ur detta till slut. Pontus fick ta på sina bigboy-pants och lära sig agera lite vuxet och Brigada tappade sin ställning på läktaren och är förhoppningsvis marginaliserade för all framtid.
Åsa:
För mig är det främst saker utanför planen som varit negativt. Allt gnäll, tjafs och bråk bland supportrar gör mig ledsen och trött. Allra värst är såklart när det urartar till rena slagsmål och hot, det säger sig självt. Men jag blir också sjukt frustrerad över att varenda fråga som dyker upp genast innebär total polarisering. Man vägrar totalt att ens försöka se mer än en sida av saken och om någon inte håller med om det man säger så är hen omedelbart en idiot (och oftast betydligt värre saker). Det är så otroligt tröttsamt, och dessutom sätter det käppar i hjulen för oss själva när det gäller att göra våra stödet från våra läktare än bättre.
Ossian:
Det är klart att Ponne-gate inte var särskilt roligt att följa. Att kaptenen, fanbäraren som är ansiktet utåt för klubben figurerar i den typen av chattar är djupt problematiskt. Utöver det var värvningen av Haksabanovic ett stort misslyckande detta år. Det var tydligt att Nanasi skulle lämna på sommaren och att Haksabanovic skulle matchas in på den positionen. Men hans fysiska status ville annat och han lämnar en del frågetecken till 2025.
Henrik:
Jag tycker att MFF gjorde bort sig rejält när man var kaxig inför matcher mot Olympiakos och Rangers. Klubben har nått sina framgångar genom att vara ÖDMJUKT kaxig, men när man inför EL-matcherna pumpar ut kaxiga budskap och sen förlorar så ville jag bara gräva ner mig. Riktigt pinigt!
Frohm:
Sämst måste åklagare Henrik Nordqvists läckande av falska uppgifter och dimmiga insinuationer i Ponne-gate. Ett sådant förfarande gynnar inte förtroendet för vårt rättsväsende.
Och så ett nyårslöfte på det för 2025? Gå på alla matcher i Damallsvenskan? Springa naken runt Pildammarna om vi når CL? Vad som helst.
Pontus:
Då jag på grund av besvärliga arbetstider har svårt att se MFF på plats så ofta som jag vill, lovar jag att kompensera detta med att fortsätta skapa intresse för vår fina förening genom idogt skrivande på Himmelriket.
Åsa:
Alltså, jag avger aldrig nyårslöften, men ska ändå ge något slags svar här. Jag MÅSTE förbättra min prestation i jobbets Allsvenska tips 2025. Hamnade för andra året i rad i bottenträsket och det är ju onekligen ganska pinsamt. Även om jag är totalt onintresserad av andra klubbar än världens finaste så borde jag kunna göra bättre ifrån mig. Ett mål och en dröm är att åka på Europamatch med sonen. Det var det även för 2024, men tyvärr är det ju väldigt beroende av både ekonomi och möjlighet för båda att ta ledigt så det är svårt att lova. Men jag hoppas och längtar.
Ossian:
Brukar vara blygsam med nyårslöften men det är självklart att jag ska försöka gå på fler dammatcher- har varit alldeles för dålig på den fronten. I år missade jag även två hemmamatcher på stadion så förhoppningsvis är jag hundraprocentig nästa år. Sedan om det blir CL nästa år blir det helt klart en till europaresa.
Henrik:
Det viktigaste är att inte ta något för givet. Ingen har vunnit tre år i rad sen 1995, och nästa år är det vi själva som är vår största största fiende - som alltid. Därmed åligger det oss alla att vara krävande och kritiska från första till sista sekund. Som exilare blir löftet gentemot mig själv att göra vad jag kan för att se så mycket live som möjligt. Det är nog den bästa medicinen doktorn kan ge mig för ett lyckligare 2025.
Frohm:
Mitt nyårslöfte är att gå på fler matcher 2025 med MFF-dam än vad jag gjorde 2024!
