Ljungskiles årskrönika 2010
En genomgång av säsongen 2010 på ett kort och koncist sätt med mer eller mindre seriösa utnämningar. Vad minns vi så här i efterhand? Vem var årets... ?
Det blev alltså en sjätteplats för Ljungskile SK 2010. Det är mer än godkänt med tanke på att man hade 15 nya spelare i laget, varav sju var nya i startelvan. Bara Martin Smedberg-Dalence, Johan Patriksson, Genalvo och Aleksandar Kitic var kvar i startelvan jämfört med 2009. Därmed får man givetvis ge en extra eloge till sportkommittén som gjorde ett mycket bra jobb med nyförvärven med tanke på hur bra det gick.
Ett av lagets signum är att de är väldigt svårslagna, speciellt på hemmaarenan Starke Arvid. Att LSK inte slutade ännu längre upp i tabellen beror främst på att så många matcher slutade oavgjort, samt att man inte vann tillräckligt många på bortaplan. Hemma var man däremot riktigt starka, med bara en förlust. Den kom mot Öster som fick kvala för att hålla sig kvar i Superettan 2011.
Men så här i efterhand, om vi ska dra det skralt över en kant, vad kommer vi minnas bäst från säsongen 2010? Jag har valt att dela upp ”Årets…” i olika mer eller mindre seriösa kategorier. Så här kommer årets…
Mål: David Durmaz borta mot Jönköpings-Södra. En halvvolley som han drar till från 30 meter och går i en supersnygg båge över försvaret och målvakten. Davids första mål i elitsammanhang på 9 år skall tilläggas. Bara det!
Annars kvalade låg Arash Bayat nära med sina två kalasträffar mot Ängelholm och FC Trollhättan. Det var en volley i slutminuterna som räddade poäng samt en frispark i slutminuterna mot lokalkonkurrenten FCT som landade snyggt i krysset. Tål att nämnas!
Brasse: Josemar! Han kom mitt under förra vintern när Smedberg-Dalence hämtade honom på Landvetter (och körde av vägen) vilket inte var kanske det bästa, första upplevelserna man kunde få av Sverige. Men det verkade han ha skakat av sig när säsongen började, för han dominerade i mittlåset och var en starkt bidragande faktor till det starka försvaret som höll på att slå ”nollrekord” under våren.
Bästa händelse: Klubbhuset. Välbehövligt för klubben minst sagt.
Besvikelse: Bortafacit. För svaga insatser på bortaplan. Måste förbättras till nästa år.
”Super-sub” (effektivaste): Arash Bayat. Han gjorde fyra mål (läckra sådana) då han gjorde tre av dem som inhoppare i slutminuterna mot Ängelholm (volley i krysset), Jönköpings-Södraden läckra frisparken i krysset mot FC Trollhättan.
Bayat stod för ett par riktigt läckra strutar!
Nykomling: Även om Samir Fehric och Robin Iglicar får ses som nykomlingar i år (Samir var med i truppen 2009 men fick spela A-lagsmatcher först i år medan Robin flyttades upp i år) är det trots allt Erik Nilsson som tar denna. Han kom in på lån från Örebro under våren och spelade 20 matcher för LSK och gjorde succé direkt redan i första matchen. Tio producerade poäng är starkt.
Genombrott: Gabriel Altemark-Vanneryr. Till en början såg han lite valpig ut, men som han växte! Att under sin debutsäsong i Superettan göra 13 mål och två målassist är mycket väl godkänt. Han gjorde sitt första mål i den åttonde omgången. Han började ”ösa” in mål mot slutet av serien.
Gabriel Altemark-Vanneryr kämpade och slet hela säsongen!
”Nolla”: Försvaret under våren. Det höll på att gå hela vägen med nytt rekord vad gäller antal minuter utan insläppt mål. 650 minuter blev det trots allt. Det är lite drygt sju matcher.
Ingripande: Martin Smedberg-Dalence ställer sig i mål under slutet av cupmatchen mot Gunnilse, då LSK-målvakten Nicklas Svenssons knä går sönder (och därmed slutar hans karriär på ett mycket tråkigt sätt) samt att Ljungskile redan hade gjort sina tre byten. Smedberg-Dalence gjorde dessutom två mål i den matchen som LSK vann med 2-1.
Match: Det finns tre matcher här faktiskt. Dels IFK Norrköping hemma som slutade med vinst, men det var tack vare Josemar som i 86:e minuten stångade in 2-1 målet. Bara 9 minuter tidigare hade Imad Khalili snyggt kvitterat och samtidigt tagit kål på rekorddrömmen om flest antal minuter utan insläppt mål.
Andra matchen är givetvis vinsten mot IK Brage hemma med 5-1, den största vinsten för året. Men tredje och kanske den matchen jag anser vara årets bästa match, är den mot Degerfors IF hemma. Det blev ”bara” 2-0, med betoning på bara. Det var en match som skulle, borde ha slutat med betydligt större siffror. 5-0 hade inte varit i underkant, och detta var när Degerfors var serieledare. De blev totalt utspelade. Roligt dock att några tillresta Degerforsare skanderade ”fotbollsmördare” i inledningen av matchen när LSK fick något inkast. Det skall tilläggas att de var märkbart tysta i slutet av matchen…
Återkomst: ”Vår” domare Daniel Stålhammar kom tillbaka till Starke Arvid arena efter den ödesdigra kvalmatchen mot BP 2008. Denna gång utan några märkliga domslut.
”Jänkare”: Nick Noble! Ingen trodde väl att han skulle komma in och ersätta Nicklas Svensson på ett så bra sätt som han gjorde? Han var ett osäkert kort innan säsongen då ingen visste riktigt hur bra han var. Men med sina 12 hållna nollor under säsongen (han spelade samtliga 30 matcher) är han årets jänkare!
Inkastare: Ingen har väl missat Andreas Lind coola voltinkaster? Härlig krydda!
All-round spelare: Michael Thomas som fick spela på de flesta positioner under säsongen. Han fick spela som mittback, ytterback, defensiv mittfältare, yttermittfältare och offensiv mittfältare/anfallare.
Comeback: Jörgen Wålemark! Han gick från att ha lagt av som spelare efter allsvenska säsongen 2008, gjorde comeback 2009 på sommaren för att sen lägga av igen i vintras och satsa helt som marknadsansvarig i LSK. Men det blev ett inhopp sista 2 minuterna mot Assyriska hemma i september. Det blev också enda inhoppet 2010.
Plastmatta: Brage borta. Vinst 3-0! Högst oväntat sett till hur dåliga LSK varit (poängmässigt) på bortaplan innan denna match. Att då slå till med 3-0 borta på plastgräset (som Ljungskile brukar ha svårt för) får ses som en liten skräll!
Spelare: Martin Smedberg-Dalence. Lagkaptenen har genomgående varit den bästa spelaren i laget och betytt mycket för spelet och för laget, även på sidan av planen med sina ledaregenskaper.
Tränarpar: ”Början”, det vill säga Bo-Örjan. Har svetsat ihop laget på ett mycket bra sätt, och visat upp ett genomgående underhållande fotboll på hemmaplan.
Och till nästa års krönika hoppas jag att vi får fira ett allsvenskt kontrakt. Nu när klubben har en uttalad målsättning att inom två år vara tillbaka i Allsvenskan, så ser jag riktigt ljust på framtiden. Väl mött 2011!
