Årskrönika 2014 – Utmaningens år, Del V – Hösten
Vi hade satt oss i en tuff situation inför de nio avslutande matcherna. Vi hade bara tre poäng ned till kvalplatsen och med ett uselt bortaspel gick vi in i två tuffa bortamatcher.
Fantastiskt skön och efterlängtad bortaseger
Gefle – ÅFF 0–1
2012 tog vi en mycket viktig och efterlängtad seger borta mot Gefle IF och efter allt elände den senaste tiden var känslan god att vi nu skulle upprepa triumfen. Det satt hårt åt men i den 83:e minuten fick vi äntligen jubla, då Victor Sköld gjorde matchens enda mål.
Det märktes att de våra laddat ordentligt inför matchen för det var ett fokuserat gäng på Strömvallen som inte tänkte ge bort något gratis. Det osade i och för sig hett efter ett par hörnor i inledningen, men sedan tog vi tag i matchen. Vi kunde relativt enkelt rulla upp på Gefles planhalva och skapade lägen via inlägg och hörnor. Vi lyckades emellertid inte förvalta de många möjligheterna i den första halvleken, men utan för mycket petande i sidled slapp vi se missade passningar som vi i tidigare matcher har åkt på omställningar på. Om vi tålmodigt kunde jobba på så skulle vi kunna peta in någon boll till slut var känslan.
Gefle var förvånansvärt blekt. Hemma på Strömvallen hade laget varit riktigt starkt på senare tid med 10 poäng på 4 matcher utan något insläppt mål. Peter Swärdh förklarade att det var ett taktiskt val att spela på ett sätt där Gefle inte kunde vinna mark med sin aggressivitet. Visserligen blev det som väntat en hel del kamp i duellspelet och det var riktigt roligt att se att vi inte vek ned oss utan stod upp bra, när det blev en del rensningar och kamp om långbollarna. Vi slapp dock hård press på vår backlinje och vi kunde därmed rulla boll en hel del emellanåt.
Vi hade en hel del chanser att ta ledningen men det dröjde alltså till den 83:e minuten innan det äntligen var dags. Pontus Nordenberg kastade ett inkast tillbaka till Månz Karlsson, som spelade fram till Daniel Sjölund vid mittlinjen. Dajja spelade ut bollen till Pontus Nordenberg till vänster, som lade en boll i djupet. Tom Pettersson löpte bra, tog sig elegant in i straffområdet och spelade in bollen framför mål där inhopparen Victor Sköld rakade in 1–0-målet i öppet mål.
Det var en fantastisk känsla att se det fina målet precis framför oss på läktaren. Det behövde vi verkligen och de många sorgetårarna på sistone förbyttes mot glädjetårar. Men det var ju tio minuter kvar!
Direkt efter målet fick Simon Lundevall ett bra läge men Henrik Gustavsson svarade också för en bra räddning. Gefle tryckte också på med en del hörnor i slutet men vi höll undan. Spelare och vi i den lilla men ljudliga bortaklacken fick äntligen anledning att jubla över en bortaseger tillsammans. Senaste bortasegern dessförinnan var den 26 september borta mot Mjällby (1–0) 2013.
Det var naturligtvis en väldigt stor lättnad att vi kunde ta den här oerhört viktiga trepoängaren. Vi hade därmed fått ett litet avstamp ned till Gefle på fyra poäng. Vi tog steget upp till tionde plats och vi hade åtta poäng ned till Mjällby AIF på nedflyttningsplats och sex till IFK Norrköping på kvalplats.
Ett två veckors långt EM-kvaluppehåll följde och naturligtvis kändes det oerhört skönt för alla oss inblandade, spelare, ledare och supportrar att i glädjens tecken kunna gå in i den matchvilan.
Det var inte bara de tre superviktiga poängen som kändes bra inför återstoden av Allsvenskan. Vi visade också att vi åter kunde vinna på bortaplan, vilket inte hade skett på konstgräs sedan den 7 juli 2013 (mot Elfsborg 1–0). Vi visade ett hållbart spel för att kunna vinna på bortaplan. Visst hade insatsen sina brister, men jag tycker att vi började från rätt håll och tätade till defensiven och genom bättre värdering minimerades riskerna för individuella misstag. Våra spelare jobbade för varandra som ett lag.
En underbar taktisk triumf!
Djurgårdens IF – ÅFF 0–1
Trots, en på förhand betydligt tuffare bortamatch, lyckades vi ta en ny trepoängare när formstarka Djurgårdens IF besegrades med 1–0 på Tele 2 Arena. Ricardo Santos svarade för ett riktigt drömmål och trots Allan Olesens utvisning med en halvtimme kvar höll vi undan.
Det kändes bra på förhand. Djurgården hade en imponerande svit innan matchen med en del stora segrar och inget insläppt mål på de senaste matcherna. Ett lag som Djurgården, som nyligen haft en storhetstid som en av de främsta föreningarna i landet drabbas lätt av hybris efter några segrar och tror att de är världsbäst. Det kändes som ett kanonläge att ta ned dem på jorden. Speciellt eftersom vi hittade ett vinnande koncept i Gävle. Kunde vi bara fortsätta på samma sätt så skulle vi ha en bra chans. Glädjande nog anammade också lagledningen den lyckade förändringen, med den nya defensivare laguppställningen.
På Strömvallen ställde alla upp för laget och bidrog med sin energi och nu fick vi se samma goda inställning, med god disciplin och noggrannhet att ligga i rätt position. Kunde vi bara göra första målet också, så skulle vi bli svårslagna, sådan var känslan.
I den 26:e minuten kastade Pontus Nordenberg ett inkast från vänster långt nere på Djurgårdens planhalva till Månz Karlsson som spelade bollen tillbaka till Daniel Hallingström. Danne slog en långboll till vänster som nickades bort, men Månz Karlsson fiskade upp bollen och spelade tillbaka till Mohammed Abubakari som satte bollen tillbaka till Pontus Nordenberg. Pontus slog en fin djupledsboll till vänster. Ricardo Santos tog emot på bröstet och hade minimal vinkel, men fick på en riktig kalasträff på halvvolley rakt upp i det främre krysset.
Fantastiskt! – vilket drömmål! – och så underbart skönt med en tidig ledning. Nu hade vi ännu mindre anledning att chansspela i offensiven, utan kunde hålla i bollen, ligga ännu mer på lur vid omställningar och låta hemmalaget jaga. Redan i slutet av första halvleken blev det också frustrerat på planen och på läktarna, vilket förstås var till vår fördel.
Det kändes viktigt att vi skulle hålla undan till paus, vilket också lyckades och vi hade dessutom den främsta chansen till ytterligare ett mål i den första halvleken. Precis efter målet skickade Kristian Bergström in bollen från vänster och Ricardo Santos tog emot bollen vid den högra stolpen och drog till mot den vänstra. Målvakten Kenneth Höie fick precis fingrarna på bollen och kunde styra bollen utanför stolpen.
I den andra halvleken ökade Djurgården som väntat trycket, men vi var ständigt farliga i omställningarna och kunde mycket väl ha ökat på ledningen.
I den 58:e minuten fick Allan Olesen en billig varning då han sprang efter bollen och Jesper Arvidsson sprang in i honom och i den 63:e minuten fick Allan en ny varning trots att han var först på bollen. En tuff utvisning följde alltså och det kändes fruktansvärt frustrerande att vi skulle tvingas spela med en man mindre under den sista halvtimmen.
Trots detta fick Ricardo Santos ett jätteläge i den 72:a minuten efter fin nickskarv av Jesper Arvidsson, men volleyskottet gick precis utanför det främre krysset. Kort senare byttes Santos ut och Victor Sköld kom in.
I den 80:e minuten var Haris Radetinac nära på en långboll, men nådde som tur var inte bollen, som rann ut till inspark.
I den 83:e minuten fick Sebastian Andersson ett fint läge, men Henrik Gustavsson räddade nicken.
I den 84:e minuten kom Martin Christensen in fint från höger kortlinje och klippte till från nära håll. Målvakten räddade och oturligt nog gick bollen mellan benen på Victor Sköld några meter framför mål. Minuten senare kom Christensen i ett liknande läge när han spelade fram bollen framför mål men Victor Sköld hann inte fram för att kunna nicka bollen i mål.
Simon Skrabb ersatte Martin Christensen i slutet och i den 87:e minuten fick han ett jätteläge efter att han vänt in från höger och öppnat för vänsterfoten mot bortre stolpen men bollen smet tyvärr utanför.
Djurgården försökte nå en kvittering genom att lyfta in lägre bollar i slutet men vi stängde igen och i den 91:a minuten stoppades Simon Skrabb bryskt av Jesper Arvidsson och vi fick frispark. Alexander Faltsetas fick sitt andra gula kort efter protest mot domslutet och matchen avslutades därmed med tio spelare i vardera lagen. Vi höll undan och tog tre blytunga poäng!
Det var en obeskrivlig känsla efter matchen. Ett mål kan ju falla så lätt när ett lag trycker på, men vi höll undan!
Segern mot Djurgården var för övrigt den första bortasegern mot DIF sedan 1981 och förstås den första på Tele 2 Arena.
I och med segern tog vi steget upp till nionde plats. Med sju matcher kvar hade vi 7 poäng ned till Falkenberg på kvalplats och 8 till Mjällby på nedflyttningsplats.
Vi slarvade bort derbysegern
ÅFF – IFK Norrköping 2–2
Vi har tagit ledningen i flera derbyn mot Norrköping, men med 2–0 var det elva år sedan, precis som då tappade vi dessvärre till 2–2. Efter att det sista målet föll i den 90:e minuten. Sorgligt nog kunde vi därmed konstatera att vi hade tappat fem poäng i slutminuterna av de allsvenska matcherna under 2014.
Vi fick rena drömstarten med en 2–0-ledning redan efter tio minuter.
I den 8:e minuten nickade Pontus Nordenberg bort en långboll. Kristian Bergström snappade upp bollen och spelade snabbt fram till John Owoeri, som elegant vände in och skickade iväg en fin boll framför mål. Ricardo Santos var beslutsam och nickade in 1–0.
Bara en dryg minut senare slog Emmanuel Boakye en långboll från höger som David Wiklander rensade rakt på John Owoeri. Nigerianen spelade ut till Martin Christensen, som slog ett inlägg från höger. Ricardo Santos satte fram huvudet och nickade in 2–0.
Det var verkligen ett guldläge att kunna spela vidare med det resultatet mot ett pressat Norrköping, men spelmässigt hade vi egentligen inte börjat matchen speciellt bra, utan föll in i gästernas fysiska spel från början, som också domaren Stefan Johannesson tillät.
Efter det andra målet blev vi väldigt passiva, stirriga och slog bort bollar i parti och minut. Norrköping var inte heller bra men kunde efter sin förmåga spela sig fram eftersom vi gav bort bollen gång på gång.
Inne i straffområdet fick vi dock bort det mesta, men var dessvärre väldigt passiva när reduceringen föll i den 33:e minuten efter hörna. Vi gav förövrigt bort hörnan, då Pontus Nordenberg med enkelhet kunde slagit bort bollen om han bara varit fokuserad, men Rawez Lawan hann före och då var Pontus tvungen att täcka ut till hörna.
Lawan slog in hörnan från höger. Alberis da Silva var inte på tå och Andreas Johansson kunde obehindrat nickskarva in bollen framför mål och en sopren David Wiklander kunde volleyskjuta. Henrik Gustavsson räddade men kunde inte mota returen som Edvard Skagestad forcerade in i mål. Pontus Nordenberg, Daniel Hallingström och Mohammed Abubakari var alla passiva framför vårt mål.
Det var tur att Henrik Gustavsson var med på noterna i slutet av första halvlek när Alexander Franssons tilläts ta skott utifrån och Fimpen räddade via ribban och över.
Nyförvärvet Emmanuel Boakye debuterade i Allsvenskan, då Allan Olesen var avstängd. Det var en chansning som inte höll och ghananen tvingades utgå i paus. Mohammed Abubakari gick då ned och spelade högerback och Daniel Sjölund tog Mommos plats på innermittfältet. Dajja svarade dock för en mycket svag insats mot sitt blivande gäng och det kändes mycket olustigt att vår lagledning inte valde en annan lösning!
Den andra halvleken kändes som en enda lång press, där det kändes nödvändigt att vi skulle kontra in 3–1. Lägen saknades inte men dessvärre kunde vi inte pricka in bollen.
Tiden gick och möjligheten ökade förstås för varje minut att vi skulle hålla undan till en mycket viktig trepoängare. Men så i den 90:e minuten kom den vidriga kvitteringen. Bortalaget hade ett inkast till höger. Ricardo Santos satte dålig press och en lång boll lyftes in. Emir Kujovic nickade in bollen framför mål. Lars Krogh Gerson tog med sig bollen med armen och lyfte in 2–2. Märkligt nog godkändes målet.
Det var ju bara det som saknades att vi skulle tappa ytterligare derbypoäng efter ett domarmisstag och ett jättesent kvitteringsmål. Det var betydligt mer medveten hands på Gerson än vad det var 2013 när Alberis da Silva fick bollen på axeln (vid samma mål) och Norrköping avgjorde på straffsparken. Med tre nickstarka spelare inne i egen box var det också märkligt att Mohammed Abubakari ställdes mot Kujovic. Naturligtvis fanns tid för de våra att positionera sig rätt i och med inkastet.
I och med poängen var vi i varje fall 6 poäng före Norrköping på kvalplatsen och hade 8 poäng till godo på Falkenberg på nedflyttningsplats.
Härlig återbäring!
BK Häcken – ÅFF 0–2
Det kändes naturligtvis oerhört tungt efter att vi bara tagit en poäng i hemmaderbyt mot Norrköping, men efter 2–0 borta mot tabellfemman BK Häcken kändes det förstås underbart. I och med fullpoängaren tog vi ett stort steg mot nytt kontrakt.
Det kändes inte desto mindre fantastiskt att det var just Häcken som vi besegrade. Just detta Häcken har vi tidigare haft enorma problem med på bortaplan, med kulmen med den fasansfulla 3–4-förlusten 2008, när vi ledde med 3–1, fick straff och Häcken en spelare utvisad med mindre än 10 minuter kvar. Den förlusten var med all sannolikhet avgörande för att vi missade Allsvenskan den gången och att Häcken istället tog steget upp.
I fjol bröt vi förbannelsen på Rambergsvallen i och med 2–0-segern och denna säsong följde vi alltså upp med en ny 2–0-triumf, men denna gång på Gamla Ullevi. Därmed är också förbannelsen bruten på denna arena då detta var den första segern sedan arenan byggdes om.
Vilken fantastisk förvandling vi hade gjort på bortaplan. Vi noterades för hemska tio raka matcher på bortaplan utan seger, men hade nu tagit tre raka segrar med en sammanlagd målskillnad på 4–0. Tre raka bortasegrar utan insläppt mål i Allsvenskan hade vi aldrig lyckats klara tidigare. Vi ska också tillägga att Häcken bara hade förlorat en hemmamatch tidigare under säsongen (Elfsborg, 0–2). Inför den här omgången var Häcken målgladast i Allsvenskan tillsammans med Malmö och AIK, men vi lyckades hålla nollan mot dem under säsongens båda matcherna, vilket var en stor styrka.
Vi hade ganska bra kontroll på matchen från start och den väntade anstormningen från hemmalaget kom inte. Vi höll spelet jämnt och i den 5:e minuten fick Kristian Bergström ett jätteläge i straffområdet, men tyvärr sköt Kristian rakt på målvakten Christoffer Källqvist. Två minuter senare var Bergström på väg igenom igen, men fick inte riktigt ordning på mottagningen på Martin Christensens fina crossboll.
Efter en kvarts spel började Häcken komma fram djupare på vår planhalva, men skapade för den skull inga heta målchanser. Närmast var Simon Gustafson med en frispark någon meter över det högra krysset.
I den 29:e minuten tog vi ledningen. Henrik Gustavsson slog en lång inspark som Oscar Lewicki nickade bort men Allan Olesen slog en lång lyftning, som Ricardo Santos nickskarvade in i straffområdet till vänster. John Owoeri tog emot bollen. David Frölund föll och John fick fritt utrymme att vinkla in 1–0 invid den bortre stolpen.
Vi hade sedan bra kontroll på händelserna och skapade en del farligheter. Det dröjde inte länge förrän vi kunde öka på ledningen. I den 35:e minuten pressade Martin Christensen och John Owoeri fram ett inkast till höger in på Häckens planhalva. Allan Olesen kastade inkastet. Ricardo Santos bröstade in bollen till höger i straffområdet där John Owoeri blev fri och kunde placera in 2–0 invid den bortre stolpen.
I början på andra halvlek försökte Häcken få tryck mot vårt mål och i den 51:a minuten var det mycket nära att vi åkte på ett baklängesmål. Nasiru Mohammed avlossade ett skott från höger som tog i insidan av den vänstra stolpen och som tur var gick bollen på rätt sida om mållinjen.
Båda lagen hade sedan ytterligare chanser men det blev inga fler mål och vi stoppade effektivt Häckens reduceringsförsök i slutet av matchen. I den 92:a minuten kom dock David Frölund igenom och sköt från höger i straffområdet, men Henrik Gustavsson svarade för en mycket bra räddning.
Sammantaget gick det oväntat enkelt att betvinga Häcken. Vi slapp möta ett tufft aggressivt lag och kunde redan från början få lugn och trygghet i passningsspelet. Det var extra skönt när den tuffe islänningen Gunnar Heidar Thorwaldson tvingades utgå. Taktiken föll väl ut att minimera ytorna bakom vår backlinje, värdera väl och inte tappa boll inom farliga områden samt att vi själva kunde ställa om. Häckenspelarna blev lite frustrerade över att inte hitta luckor och slog bort en del enkla bollar. Hemmalaget gjorde ingen bra match, men våra spelare gjorde det svårt för dem, vilket naturligtvis våra spelare var värda en eloge för. Vi hade efterlyst denna taktik tidigare och det var fantastiskt vilken utdelning vi hade fått med den på bortaplan!
I och med segern var vi faktiskt bara sex poäng efter tabellfemman Häcken. Vi hade 8 poäng ned till Norrköping på kvalplatsen och hela 11 poäng till Falkenberg på nedflyttningsplats, med 15 poäng kvar att spela om.
Än var det inte klart!
ÅFF – Helsingborgs IF 1–2
Man kan aldrig ta ut nått i förskott. Det borde vi ha vetat efter alla års fajtande i olika divisioner. Något allsvenskt kontrakt var inte klart och det gällde att fajtas för varje poäng. Mot Helsingborg lyckades det inte när vi försmädligt föll med 1–2, där det avgörande målet tillkom på ett fullständigt regelvidrigt sätt!
Vi började förtroendeingivande. Kristian Bergström slog en fin boll från vänster. Ricardo Santos var så när att överlista Pär Hansson i friläge, men målvakten lyckades stoppa bollen så pass mycket att den inte nådde målet.
Helsingborg fick allt eftersom allt mer att säga till om och i den 22:a minuten kunde gästerna dessvärre ta ledningen. Ricardo Santos var nonchalant med bollen och HIF kunde därmed gå till anfall. Tom Pettersson var sedan olycklig och stötte in bollen i eget straffområde. Daniel Hallingström såg ut att ha laget under kontroll men kom lite efter David Accam, men styrde honom ändå åt höger. Henrik Gustavsson var dock lite för het, när han kunde ha avvaktat och istället täckt av vinkeln in mot målet. Accam föll i duellen med Fimpen och domaren Johan Hamlin från Bro dömde straff. Henrik Gustavsson gick tidigt till höger och David Accam kunde rulla in straffen säkert vid den andra stolpen.
Kvitteringen föll i den 37:e minuten. Vi bibehöll trycket efter en frispark långt nere till höger på Helsingborgs planhalva. Kristian Bergström skickade in frisparken. HIF-försvaret rensade, men Allan Olesen snappade upp bollen innan den hann tillbaka på vår planhalva och spelade till Pontus Nordenberg till vänster, som slog en fin crossboll till höger. Martin Christensen slog ett fint inlägg direkt på volley, som Månz Karlsson skarvade vidare till John Owoeri till vänster. Månz fick tillbaka bollen och spelade åter ut till vänster. John Owoeri slog lyftningen med känsla och Tom Petterson nickade in 1–1, vid den bortre stolpen.
I den andra halvleken ökade tempot och spelet böljade mycket fram och tillbaka inledningsvis. Vi var illa ute i den 51:a minuten, då vi inte hängde med efter ett snabbt anfall. Efter inspel från vänster fick Christoffer Andersson jätteläge vid den bortre stolpen men sköt strax utanför.
Vi började snart ta över allt mer och skapade flera högkvalitativa chanser för att ta ledningen, men istället tog Helsingborg snöpligt ledningen efter hörna i den 67:e minuten. Jere Uronen slog in bollen från höger Victor Pálsson vräkte ner Pontus Nordenberg med raka armar i ryggen och nickade in 1–2, men målet godkändes dessvärre. Även om Pontus stått emot bättre, så hade han inte kunnat stå emot detta fullständiga överfall. Domaren Johan Hamlin från Bro stod perfekt placerad, men valde ändå att fria. Pontus Nordenberg blev naturligtvis väldigt upprörd. Totalt oberörd av sitt horribla misstag gav dock domaren gult kort till Pontus. Skandal!
Victor Pálsson erkände själv till CMore efter matchen att domaren mycket väl kunde ha blåst frispark, vilket är väldigt ovanligt att en målskytt gör och förtydligar ytterligare det felaktiga domslutet.
Trots det bedrövliga målet, så skapade vi tillräckligt med chanser både för en kvittering och ett segermål, men det ville sig inte denna hemska måndagskväll.
Fotbollen är inte logisk och det är väl det som är lite av charmen med sporten. Men som drabbad svider det alltid oerhört när det går emot. Vi hade inte bjudit på bländande fotboll i våra senaste matcher, men vi hade varit effektiva och försvarat oss väl trots att motståndarna hållit bollen.
På hemmaplan var vi många som ville se mer spel, mot ett motstånd som skulle bjuda upp till dans. Gentemot den tuffa kampen i derbyt var den här matchen av betydligt bättre kvalitet, men så var förstås HIF betydligt bättre än Norrköping.
Denna gång fick vi inte ledningen, som vi tidigare har kunna spela vidare på, men vi kvitterade tog över matchen och dominerade i andra halvlek. Det var bra fart och en del kombinationer var riktigt bra, vilket ledde till en hel del chanser. I första halvlek främst genom längre bollar i djupet och via inlägg, men i andra halvlek vände vi också spelet oftare och hotade HIF rejält.
I och med förlusten riskerade vi fortfarande att åka ur. Med 12 poäng kvar att spela om hade vi 8 poäng ned till Falkenberg på kvalplatsen och Norrköping på nedflyttningsplats.
Kontraktet äntligen klart!
Halmstads BK – ÅFF 1–3
Efter att Mjällby överraskande fått stryk hemma mot BP visste vi att 37 poäng skulle räcka för att säkra en allsvensk plats 2015. Eftersom vi hade 34 poäng behövdes en seger för att allt skulle vara klappat och klart.
Det började dock illa. I den 30:e minuten tappade vi bollen på egen planhalva till vänster. Pontus Nordenberg hade chansen att lyfta upp bollen längs kanten, men valde ett svårare alternativ som inte visade sig lyckat. Kristinn Steindórsson snodde bollen, drev fram i högerinnerposition och spelade in bollen mot straffområdet. Månz Karlsson såg ut att kunna få bort bollen men lyckades inte. Istället kunde Marcus Antonsson ta sig in till höger i straffområdet. Kristian Bergström försökte täcka bort läget, men lyckades inte och Marcus klippte in 0–1. Henrik Gustavsson fick skottet nära sig, men var inte riktigt på tå för att mota avslutet.
Det kändes förstås förjävligt att åka på ett sådant skitmål, när vi hade haft ganska bra koll på matchen. Det dröjde dock inte länge förrän frustrationen och ilskan förbyttes mot glädje.
Bara minuten senare tog vann vi bollen utanför eget straffområde. Tom Pettersson lättade fram bollen till Mohammed Abubakari som slog en lång lyra fram till John Owoeri som tog fart in i straffområdet till vänster, vände om och blev hakad av Jesper Westerberg. Vi fick därmed säsongens första straff i Allsvenskan. Ricardo Santos klippte in elvametaren i mitten av målet, utan att Stojan Lukic kunde nå den. Härligt, nu var vi med igen!
I den 36:e minuten var känslan än bättre! Kristinn Steindórsson visade på övermod när han skulle klacka en bit upp på egen planhalva, vilket Mohammed Abubakari inte var sen att utnyttja utan han snodde bollen och spelade ut till höger, där Martin Christensen var stark och höll undan från Steindórsson (som försökte revanschera sig), tempoväxlade, avancerade och skickade in ett inspel mot bortre delen av straffområdet. John Owoeri vräkte sig fram och klippte till mot den främre stolpen. Stojan Lukic var på bollen, men kunde inte hindra den från att gå i mål. Underbart – vi hade vänt matchen på bara några minuter på tidigare omöjliga Örjans vall!
Vi hade sedan bra kontroll på händelserna halvleken ut och fick en smakstart på den andra halvleken. I den 52:a minuten ställde vi om snabbt. Richard Magyar bröt framför Ricardo Santos. Bollen gick till Tom Pettersson centralt på egen planhalva, som direkt lade fram bollen i högerinnerposition. Martin Christensen tog emot, satte fart, stannade upp, tempoväxlade och spelade in bollen framför mål. John Owoeris första avslut täcktes, men Owoeri satte returen fram till 3–1, invid den främre stolpen.
Det var förstås nervöst till slutet, men vi hade inga större problem att hålla undan efter bra försvarsspel inne i straffområdet där Halmstads inlägg stångades bort. Marcus Antonsson fick chansen i den 61:a minuten men nickade högt över.
Äntligen kunde kontraktet säkras, vilket passade förträffligt inför det stundande EM-kvaluppehållet och de tre avslutande omgångarna.
Vi vann trots att vi hamnade i underläge. För första gången sedan hemmamatchen mot Djurgården 2012, lyckades vi vända ett underläge till seger i Allsvenskan. Vi tog också den första bortasegern mot Halmstads BK sedan 1975 (den tidigare enda bortasegern mot HBK). Vi hade inte gjort ett mål borta mot HBK sedan 1980 och aldrig tidigare gjort tre mål på Örjans vall mot HBK.
Fyra raka bortamatcher i serie- och kvalspel har vi inte vunnit sedan 2001 och senaste gången vi tog fyra raka segrar i elitfotbollen var i division II Södra 1985. Senaste gången vi tog fyra raka segrar i Allsvenskan var senaste guldåret 1973, då vi inledde seriespelet med hela nio raka segrar, varav fem på bortaplan.
I och med segern smet vi förbi Kalmar upp på nionde plats med våra 37 poäng och möjligheten fanns att klättra ytterligare i avslutningen. Häcken på femte plats hade 43 poäng. Örebro på sjätte plats hade 40 poäng. Djurgården och Helsingborg hade 39 poäng.
Äntligen hemmaseger igen
ÅFF – Mjällby AIF 2–1
Efter en strålande första halvtimme gick vi ifrån till 2–0 hemma mot Mjällby – Ricardo Santos gjorde båda målen. Bortalaget reducerade kort därefter, men kom inte närmare. Via 2–1-segern hade vi därmed chansen till en framskjuten placering i Allsvenskan.
Mjällby var riktigt illa ute efter den försmädliga förlusten hemma mot avhängda Brommapojkarna. Mot oss uppträdde också Mjällby mycket harmlöst under den första halvtimmen, men vi spelade också mycket bra. På bortaplan hade vi byggt upp ett hållbart spel, med mycket djupledsspel. Nu kunde vi också kombinera det med en hel del teknisk finess och efterlängtade och kvalitativa spelvändningar.
När Mjällby tappade boll kunde vi ställa om sylvasst. Genom bra passningsspel och kvicka fötter öppnades enorma ytor. Martin Christensen (som bytte kant till vänster) hade stor lekstuga med Danny Ervik som också fick dålig hjälp av yttermittfältaren Keame Bonsu och Lukas Grill gav inte heller bästa understöd.
John Owoeri var också mycket aktiv, på båda kanterna och då hängde inte mjällbyspelarna med. Och för målen svarade Ricardo Santos.
Vi tog ledningen redan i den sjätte minuten. Vi rullade runt bollen på egen planhalva och Pontus Nordenberg skickade en längre boll upp till John Owoeri som på ett fint sätt tog sig fram på vänsterkanten och måttade inlägg. Bollen nickades ur straffområdet, men Kristian Bergström nickade till vänster där Martin Christensen tempoväxlade bort Danny Ervik, vilket öppnade för ett perfekt inlägg mot den bortre stolpen där Ricardo Santos kunde nicka in 1–0.
I den 32:a minuten ökade vi på till 2–0 efter ett snabbt anfall. Henrik Gustavsson rullade snabbt ut bollen till Kristian Bergström som slog en fin djupledsboll till vänster där Martin Christensen frispelade John Owoeri, som kom in från vänster i straffområdet. Mattias Asper räddade, men Ricardo Santos lyfte behärskat in returen fram till 2–0.
Mjällby höll dock i bollen efter avsparken och släppte den inte förrän den var i mål. Efter rillande på egen planhalva bröt MAIF igenom på högersidan. Kwame Bonsu skickade in ett inlägg från höger och obevakad kunde Andreas Blomqvist nicka in 2–1. Vi slappnade av efter vår överlägsenhet. Tom Pettersson tappade sin markering och Allan Olesen var inte riktigt på hugget när han tvingades ta över. Daniel Hallingström följde Daniel Löfquist vid den främre stolpen, vilket också gjorde att Henrik Gustavsson inte kunde gå ut.
Vi borde dock ha stängt matchen på alla våra chanser innan Mjällbys reduceringsmål och vi hade också goda möjligheter efter deras mål, men slarvade lite i avgörande lägen.
Den andra halvleken blev sämre och vi tog avslut från svåra lägen istället för att spela in till fristående spelare. Vi hade ett stort bollinnehav i den första halvleken (58–42), men i den andra akten var det helt jämt (50–50).
Vi försvarade oss dock väl och Mjällby tilläts inte komma igenom, men det var lite oroligt när Mjällby fick fyra hörnor mellan minut 76–78. Vi redde dock ut situationerna, så som när Tom Pettersson täckte bort Kwame Bonsus skott. Mjällby satsade förstås framåt i slutet men skapade inga större farligheter.
Att vi tappade det fina spelet till andra halvleken mot ett lag som kämpade för sitt liv var inte onaturligt och det är alltid svårt att trumma på efter en sådan urladdning i början på matchen. Mjällbys tränare Anders Linderoth erkände också att de hade tur som inte låg under med 1–3 eller 1–4 i paus.
I och med segern gick vi förbi Djurgården och Helsingborg och låg sjua. Vi hade därmed bara tre poäng upp till Häcken och Örebro.
Övermod fällde oss mot AIK
AIK – ÅFF 4–1
Vi hade en fin chans att ta vår första seger på Friends Arena och därmed skaffa möjligheten på en framskjuten placering. De våra glömde dock bort hur viktigt det är att hela tiden ha ett genuint försvarstänk. Vi föll därmed med hela 1–4.
Det var förstås viktigt att hålla tätt från början, vilket vi tidigare hade lyckats med i våra fyra raka bortasegrar, även om vi hamnade i underläge mot Halmstad.
Nu tog det dock bara sju minuter innan vi släppte in det första billiga målet. Ricardo Santos slarvade bort bollen och jobbade inte för att återvinna den. Alexander Milosevic kunde därmed alldeles för enkelt avancera centralt och spela ut till Ebenezer Ofori som bröt in i högerinnerposition och klippte in bollen i det bortre krysset. Vi satte dålig press på skytten genom Pontus Nordenberg och Tom Pettersson kom också för sent in i press. Henrik Gustavsson var inte heller riktigt på tå och blev överraskad av skottet, men kanske ändå inte hade nått det.
Vi skapade en del framåt men var inte tillräckligt noga i passningsspelet. Vi tappade boll och AIK kunde ställa om, vilket inte gav oss trygghet. Målen föll också psykologiskt tungt.
I den 32:a minuten hade vi tryck mot AIK-målet. Efter AIK-slarv återerövrade vi bollen och fick en bra möjlighet i numerärt överläge (4 mot 3), men vi slarvade bort chansen, då John Owoeri missade passningen grovt och spelade långt bakom Kristian Bergström (som hade tagit en bra löpning till vänster). Celso Borges kunde istället snappa upp bollen, avancera och spelade ut bollen till höger där Ebenezer Ofori skickade iväg ett inlägg och vid bortre stolpen kunde Nabil Bahoui ta emot bollen och skicka in 0–2. Allan Olesen hade alla möjligheter att gå in i press på landslagsmannen direkt, men var för seg och därmed ett enkelt byte.
Mot slutet av halvleken fick vi visst tryck efter att antal hörnor och frisparkar, men återigen ställde AIK om och fick inkast till höger. Vi hann samla oss, men trots det kunde Nabil Bahoui sprinta sig totalt fri, ta emot ett inlägg från höger av Celso Borges och sätta 0–3 vid den främre stolpen. Åter igen var det Allan Olesen som släppte Bahoui och chansade på offside, men Daniel Hallingström skulle också varit med i djupet.
AIK hade tre skott på mål i första halvlek varav samtliga alltså gick i mål!
I den 67:e minuten anföll vi bra. Pontus Nordenberg kastade ett inkast från vänster vid mittlinjen till Mohammed Abubakari som vände på spelet till Allan Olesen, som spelade fram till Martin Christensen på högersidan. Allan fick tillbaka bollen och spelade in till Abubakari, som spelade ut till Månz Karlsson till vänster. Månz slog fram bollen centralt där Simon Skrabb tog emot, höll i bra (hårt bevakad) och spelade ut till Martin Christensen till höger. Martin slog en fin crossboll till Kristian Bergström som spelade in bollen framför mål. Tom Pettersson störtade fram vid den främre stolpen, men Patrik Carlgren räddade. Ricardo Santos satte dock returen.
Hoppet om poäng släcktes dock tre minuter senare. Efter en frispark av Celso Borges en bit in på vår planhalva till höger kunde en obevakad Alexander Milosevic nicka in 1–4. Vi tappade totalt markeringen vid den bortre stolpen där både Milosevic och Sauli Väsinen var helt fria eftersom Pontus Nordenberg och Ricardo Santos inte alls var på hugget. Henrik Gustavsson såg först ut att gå ut och plocka inlägget, men tvekade, stannade och blev därmed ett enkelt byte.
Det var verkligen trist att de våra inte kunde behålla det fina fokus som vi hade haft i de senaste bortamatcherna. Det var som lag vi hade haft framgångar i de senaste matcherna men vi såg tendenserna redan mot Mjällby att det var mer individuellt och att det fuskades i försvarsspelet. Det gick bra ändå mot ett blekt Mjällby men det gjorde det inte mot ett ruskigt effektivt AIK.
I och med höstens bottennapp föll vi tillbaka till åttonde plats och kunde realistiskt sett som bäst komma sjua och som sämst elva.
Meriterande seger mot svenska mästarna
ÅFF – Malmö FF 2–1
Vi avslutade Allsvenskan 2014 på bästa sätt genom att besegra de svenska mästarna Malmö FF med 2–1 på Kopparvallen.
Det kändes som vi skulle ha en bra chans att besegra MFF för första gången sedan 1981. De svenska mästarna siktade förstås på den kommande matchen i Champions League hemma på Swedbank Stadion. Vårens finalister och de spanska mästarna Atletico Madrid väntade.
Att MFF skulle ställa över några spelare kändes givet, men de hade ändå en stark startelva. Både Filip Helander och Markus Rosenberg byttes också in.
Gästerna ägde mycket boll inledningsvis och i den fjärde minuten fick Malmö friläge efter en för lös bakåtpassning av Månz Karlsson, men Agon Mehmeti sköt utanför den bortre stolpen. Minuten senare fick Mohammed Abubakari ett bra skottläge strax utanför straffområdet men det stenhårda skottet gick strax utanför det främre krysset. Vi hade också en del fina kontringslägen, men gick offside på flera av dem. I den 28:e minuten var dock Ricardo Santos nära men han styrde ett inlägg precis utanför den bortre stolpen.
I den 31:a minuten tog istället Malmö ledningen. Simon Thern spelade ut bollen till höger där Magnus Eriksson hittade Anton Tinnerholm, som smugit sig in i straffområdet. Vår förre spelare prickade dessvärre in bollen vid den bortre stolpen. Det var ett anfallskoncept som vi sett många gånger på Kopparvallen, men Mange och Anton spelade ju i fel lag. Det var svagt att vi inte kunde läsa av vad som var på gång och Kristian Bergström tappade Anton Tinnerholm som kom löpande in mellan Pontus Nordenberg (som var tvungen att stöta på Mange) och Månz Karlsson som Hade Agon Mehmeti att hålla ögonen på.
Efter målet fick vi mer att säga till om och i den 37:e minuten var vi oerhört nära en kvittering. Kristian Bergström sköt en frispark en bit utanför straffområdet. Skottet gick i den högra stolproten. Allan Olesen spelade in returen till Mohammed Abubakari som sköt mot det främre krysset, men Robin Olsen räddade bollen via kryssribban.
I den 42:a minuten föll dock kvitteringen. Ricardo Santos var på väg mot friläge från mittlinjen men blev fälld av Anton Tinnerholm som fick vara glad över att han bara fick ett gult kort. Månz Karlsson lyfte in frisparken mot straffområdet. Ricardo Santos nickade bollen till höger där Martin Christensen stegade in och slog ett väl avvägt inlägg in i straffområdet. Tom Pettersson nickade bollen mot den högra stolpen och Ricardo Santos stötte in 1–1.
I början på den andra halvleken löpte John Owoeri bra och på väg mot friläge blev han nedsprungen av Johan Hammar. Bojan Pandzic kunde inte blunda utan delade ut det solklara röda kortet i den 47:e minuten. Vi tog därefter över matchen och bara minuten senare fick vi ett fint frisparksläge. Pligg sköt bollen mot bortre delen av målet, men målvakten Robin Olsen räddade.
I den 53:e minuten rusade Tom Pettersson fram bra till vänster men fick en rejäl tryckare i ryggen av Magnus Eriksson. Mycket märkligt nog undslapp Mange det gula kortet. Strax innan borde också Erik Johansson fått gult kort men slapp också undan.
I den 54:e minuten blev Ricardo Santos nedriven i straffområdet av Robin Olsen, men obegripligt nog fick vi ingen straff. John Owoeri fortsatte dock att spela och tog sig fint in från höger kortlinje och spelade in bollen, men från två meters håll lyckades Ricardo Santos pricka ribban. Robin Olsen blev skadad i samband med den situationen och Zlatan Azinovic klev istället in mellan stolparna.
I den 66:e minuten var det så äntligen dags för ledningsmålet. Och äntligen dags för Kristian Bergström att bli den äldste målskytten i Allsvenskan genom tiderna. Och vilket välregisserat mål vi fick se. Det hade dessförinnan varit stolpe ut för 40-åringen under säsongen, men denna gång var det istället stolpe in.
Markus Rosenbergs slog en snål passning som Tom Pettersson bröt fint till John Owoeri som avancerade in på Malmös planhalva till vänster, men blev avväpnad av Erik Johansson. Mohammed Abubakari snappade dock upp bollen centralt och spelade ut till Martin Christensen till höger som klippte till, men bollen rensades ut ur straffområdet. Tom Pettersson tog ned bollen och spelade tillbaka till Pontus Nordenberg som lade ut bollen till Kristian Bergström på vänsterkanten. Pligg slog ett inspel mot Ricardo Santos i vänsterinnerläge, men brassen nådde inte fram och inte heller målvakten, och inte heller Filip Helander. Bollen rullade förbi dem alla och gick i insidan av den främre stolpen. Bollen rullade sedan i sakta gemak precis innanför mållinjen och Pa Konate som rusade för att slå bort bollen hann precis inte fram.
Malmö försökte flytta fram positionerna därefter och vi hamnade lite lägre i banan. Men vi kontrade också farligt. Ricardo Santos och John Owoeri utgick och in kom istället Victor Sköld och Simon Skrabb.
Markus Rosenberg hade därefter ett par fina kvitteringslägen, men Henrik Gustavsson gjorde ett par fina räddningar.
Å andra sidan skapade Martin Christensen, Simon Skrabb, Victor Sköld och Kristian Bergström alla möjligheter för att öka på vår ledning.
Det kändes naturligtvis mycket skönt att vi äntligen kunde slå Malmö FF. Att besegra säsongens i särklass främsta lag i svensk fotboll som fick chansen i Champions League, var en fjäder i hatten för oss. Vi vann dessutom helt rättvist och borde egentligen ha gjort fler mål.
Djurgården kvitterade till 1–1 hemma mot Norrköping och kom därmed placeringen bättre än oss på målskillnad. Vi slutade till slut på åttonde plats, precis som 2012 och 2013. Vi var till slut bara 3 poäng från Häcken på femte plats och de 9 poängen som fattades till AIK på tredje plats kunde vi också ha tagit in om vi agerat mer resolut från början och fått med oss resultaten bättre under säsongen.
Vi var till slut 11 poäng från Gefle på kvalplatsen och hade 14 poäng till Mjällby på fel sida om nedflyttningsstrecket.
Fortsättning följer i del VI – Spelartruppen
