Rubrik saknas
Trots en längre tids skada och en hård konkurrenssituation ser Andreas Haddad tillbaka på sin proffssejour i Norska Lilleström med positiva ögon. Han tycker Lilleström är ett av Skandinaviens bästa lag och han konkurrerade med hela 14 landslagsspelare.
– Det betydde för min del att jag inte fick spela forward, utan höger yttermittfältare. Enligt tränaren var jag deras tredjeforward. Det var inget mera med det och det var bara att kämpa på, säger Andreas när han ser tillbaka på sin proffssejour.
Han blev skadad 6 maj i ryggen och det tog så illa att han fick åka ambulans från matchen. Det har givetvis också bidragit till den svåra situationen för Andreas. Skadan har hållit i sig ända tills helt nyligen. Först nu när han börjat träna med Assyriska, känner han sig fit for fight igen. Nu är han redo att ge allt för laget i 2,5 år som kontraktet lyder.
Andreas hade också svårt med den sociala biten. Han bodde på en liten ort och varken Andreas eller hans fru trivdes där. Lilleström gjorde sitt bästa för att hjälpa familjen och skaffade ett jobb till frun. Men efter skadan förvärrades situationen ytterligare.
– Det kändes bara som om jag var där och dagdrev, berättar Andreas ledsamt.
Som tur är var Lilleström inte omöjliga att resonera med. Eftersom klubben betalar så höga löner kan en spelare som inte fungerar eller trivs i laget få bryta sitt kontrakt innan tiden löper ut.
– Dem var väldigt snälla och lät mig komma hem till klubben i mitt hjärta, säger en lycklig Andreas.
Du spelade både seriematcher, cup matcher och Royal League matcher i LSK. Vilken erfarenhet har det gett dig tycker du?
– Att spela med dem här landslagsspelarna har varit jättebra. Jag måste säga att det är de bästa spelare jag någonsin spelat med i hela mitt liv. Jag har lärt mig mycket av både spelarna och tränaren. Det finns många kända fotbollsprofiler i laget som gett mig mycket.
På vilket sätt har du utvecklats?
– Jag har fått mera rutin och gått upp fem kilo i muskler. Jag känner mig starkare och har ändrat spelstilen en del. Jag springer lite mer i djupled men försöker att inte göra onödiga löpningar. När jag var yngre sprang jag på allt och när sedan läget kom, så var jag helt slut. Nu vet jag vilka löpningar jag ska ta och vilka jag inte ska ta, vilka nickdueller jag ska gå upp och vinna, och vilka jag inte ens behöver gå in i. Allt för att spara krafter.
Det pratas mycket om att ta löpningar hela tiden, även om man inte alltid får bollen. Är det något du också gör?
– Det har jag alltid gjort. Jag har blivit kallad för ”Henkelöparen” ibland. Om jag till exempel tagit en löpning och Göran gör mål, så är jag nöjd. Då kan jag se mig i spegeln efter matchen. Jag är en targetspelare men jag gör ändå dem där löpningarna. Jag tänker inte bara på att jag själv ska göra mål. De här löpningarna betyder oerhört mycket i dagens fotboll.
Vad fick dig att komma tillbaka till Sverige igen?
– Jag har nyss fyllt 24 år och känner att jag vill få mera speltid och spela på min rätta position. Jag kände att jag tappade lite av min forwardsinstinkt. För mig har det alltid handlat om att få spela fotboll. Men jag vill inte prata för mycket om vad jag kan, det får bollen visa istället.
Varför blev det Assyriska igen?
– Jag har spelat för klubben i fem år och har haft den bästa tiden här. Här har jag mitt hjärta. Det är dem som har gjort mig till den jag är. Jag var målvakt innan jag kom och hade bara spelat ett år i Spårvägen. Jag har alltid trivts här. Sedan blev det lite strul och det berodde på att min farfar gick bort i cancer. Han var jättesjuk en hel månad och jag var hos honom hela tiden. Även min mamma var jättesjuk. Jag mådde dåligt och så gick det ut över andra, det kom ut på fel sätt. Jag kanske inte var så mogen då. Jag känner att jag vill ge tillbaka och visa mer vad jag kan.
Så du är ganska nöjd nu när du skrivit under kontraktet?
– Absolut! När jag skrev på kontraktet har jag haft ett jättesmile hela träningen, även om jag är jättetrött. Och så fick jag nummer 99 också.
Du har redan tränat ett tag med grabbarna. Hur trivs du i laget?
– Jag känner mig väldigt välkommen och trivs med alla i laget. Alla har kommit och hälsat och det är bra stämning.
Hur är formen?
– Jag har faktiskt köpt en cykel för att komma snabbare i form. Jag har cyklat varje dag och har väldigt tunga ben just nu. Senaste tiden har jag tränat stenhårt, nästan två pass om dagen. Det kommer både uppåt- och nedåtperioder och just nu är jag i en nedåtperiod med tunga ben. Det är en lång tid från 6 maj utan boll och det gäller att sköta sig på rätt sätt. Jag känner att jag är på väg upp snart.
Hur ser du på konkurrenssituationen i anfallet?
– Jag kämpar och gör mitt bästa så får vi se vad som händer. Konkurrens är det bästa som finns. Annars glider man bara runt och får inte ut 100 procent. Vi har en väldigt bra spelartrupp. Jag tror inte jag får komma in från start i matchen mot Norrköping. Det är upp till tränaren. Men jag är spelklar i alla fall.
Då är det bara önska dig välkommen och lycka till i framtiden.
– Tack så mycket, säger en glad och lättad Haddad innan han hoppar upp på sin nyinköpta cykel och cyklar hem…
Text hämtad från: www.assyria.se
