Dålig inställning bäddar för en nervös avslutning
Har absolut ingen lust att skriva om dagens match hemma mot Falkenberg. Vi förlorade med 0-1, Daniel Hoch tappade fattningen och blev utvisad innan paus och laget stod för en totalt usel förstahalvlek. I en rejäl uppförsbacke försökte man resa sig i andra, men förgäves.
I halvtid satt jag helt förundrad och frustrerad då det jag precis skådat passerat i revy inuti mitt huvud. Det första jag kom att tänka på vad Mjällby hemma, en total repris av händelserna från den matchen. Usel inställning, ingen rörlighet eller för att tala i klarspråk, en total ovilja att spela fotboll.
Precis som i matchen mot Mjällby fick vi 0-1 precis i inledningen utav matchen efter passivitet och stor nonchalans i försvarsarbetet. Första 45 minuterna vill jag helst glömma så snabbt som möjligt, till råga på allt visades Daniel Hoch ut i slutminuterna efter två diskutabla varningar. Den första kom i 37 minuten efter att Hoch själv blivit helt neddragen av en Falkenbergback men ingen åtgärd från domaren, en solklar frispark, han blir så pass förbannad att han springer efter och ger igen, helt rätt, så gör man bara inte oavsett om domaren inte är konsekvent.
Bara några minuter senare driver Hoch med bollen i ett anfall, får den lite för långt ifrån sig, och för att hålla kvar bollen slänger han sig i kamp med en motståndare och tar bollen, men råkar få en kroppskontakt med motståndaren efteråt, och domaren visar upp kortet igen. Rött kort inom loppet av åtta minuter! Det kändes verkligen som att domaren ville få ut Hoch, för så enkelt skall man inte kunna bli utvisad. Men Hoch är inte det minsta klanderfri, även om beslutet var högst tveksamt, att visa upp en sådan inställning och gå in tufft i två dueller så kort inpå varandra är idiotiskt. Vet man att man har ett kort, och är uppe i varv av furstration, måste man kunna lugna ner sig. Jag är bergsäker på att vi hade vänt på det här med elva man i andra.
Ytterligare ett konstigt beslut som rörde upp känslor bland hemmapubliken var när Sundin totalkapades bakifrån i slutsekunderna av första halvlek. Istället för att dela ut kort blåser domaren av halvleken trots att cirka 10-15 sekunder återstod utav tilläggstiden. Men underläget i halvtid skall inte domaren klandras för, även om han dödar spänningen inför andra halvlek. Det var en riktigt usel halvlek, från båda sidor. Falkenberg bara sparkade iväg bollen så fort de fick tag i den och våra killar ville inte ens springa.
I andra halvlek höjde sig AFF men kom inte alls till några vassa avslut då Falkenberg försvarade sig med åtta man hela tiden, och det väldigt bra. Atiku var närmast att näta men hans skott från en snäv vinkel gick precis i utkanten av den högra stolpen. I 83 minuten får dessutom Falkenberg en straff, även den diskutabel. Men Frealdsson gör en mycket fin räddning och räddar spänningen i matchen. Men det faktum att man var decimerat till tio man höll inte i långa loppet, spelarna tröttnade och orkade inte hela vägen.
Laget skall ha en eloge för att man försökte resa sig i andra trots en man mindre, men bör be om ursäkt för den katastrofala förstahalvleken. En match varar i 90 och inte 45 minuter. Det känns som att spelarna tar till sig det självförtroende som bör ges efter två vinster på fel sätt. Istället för att tänka att nu fan ska vi ge gärnet, vi vet att vi kan, känns det som att man tar saker och ting för givet. Men det farligaste av allt är att en del fortfarande inte inser allvaret och förmodligen inte tänkt sig att vi faktiskt kan åka ur serien via ett kval.
Idag kunde man i princip ha säkrat kontraktet via en vinst, och det vore en logisk utgång efter senaste tidens resultat och insatser. Istället får vi en lång treveckas period av nervositet. Nästa match är borta mot Åtvidaberg som för tillfället ligger på kvalplats, tre poäng efter oss. En förlust där och vi ligger risigt till. Men laget måste resa sig och kriga för poängen, skitjobbet måste göras helt enkelt.
Kom igen nu AFF! En riktig kämparinsats nästa vecka och vi kan pusta ut.
