Skenet bedrar

Det skulle bli en trevlig afton i Enköping för de tillresta AFF-fansen. Inte nog med det behagliga vädret och uppslutningen från fansen, det blev också ett riktigt målkalas. Det var rena rama Hälywud.

Jag vaknade sent, så dagen började med tung kbbe till frukost. Sedan bar det av till Enköping. Vädret var bäst. Publiksiffran var 1915 (säger den siffran er något?).

Första halvleken: Sömnpiller
Jag vet inte vad jag ska säga. Båda lagen sög testiklar. Den första halvleken stryker vi från protokollet. Ja, förutom ett-nollmålet i den 45:e matchminuten av Dinho förstås. Notera att målet gjordes på en hörna. AFF gör inte mål på hörnor mer än en gång per säsong - säger vi. Förbannelsen kanske är bruten, vem vet. Jag tyckte i alla fall att Assyriska FF var det bättre laget under den första halvleken, även om det var en marginell skillnad.

Andra halvleken: Hälywud
Under den andra halvleken fick vi skåda sex mål.

I minut 48 gjorde Dinho något som inte hör hemma i Superettan – ja, i svensk fotboll överhuvudtaget. Han stod en bit utanför straffområdet när han sköt in bollen i krysset, som om det vore någonting som han gör varje dag. Fint var det i alla fall.

I minut 51 gjorde ESK 2 – 1 efter en fast situation. Bajs!

I den 73:e minuten blev Dinho neddragen i straffområdet efter att han hade visat innebörden av hastighet. Östlund klev fram med pondus och satte bollen i mål utan konstigheter, 3-1.

Två minuter senare reducerade Enköping igen, 3-2. Piss!

I den 83:e och i den 90:e minuten gjorde Dinho två mål. Slutresultatet blev 5-2. Vid 4-2 målet började ESK-fansen röra på sig.

Vi har 6/6 poäng, vilket betyder att vi är perfekta hittills.

Angående Dinho: I min krönika här på SF skrev jag: ”Djura, slit, kriga, offra, slåss! Ge inte bort en enda centimeter gratis! Ge motståndarna en anledning att minnas er!”

Dinho fyllde alla dessa kriterier i matchen mot ESK, oavsett målen. Han sprang på, till synes, döda bollar men han lyckades ändå toucha dem så att de gick ur motståndarnas innehav. Han stressade i deras backlinje och han sprang och sprang och sprang. Helgjutet! Dinho gav ESK en anledning till att minnas honom.

Och målen? Dinho gjorde fyra mål utöver straffen som han ordnade. Det finns ett ord för tre mål – hatrick. Men vad säger man till fyra mål? Royal Straight flush? Hur som helst, Dinho gjorde kvällen. Det kan tilläggas att detta inte var några skitmål heller. Det var mål av klass. Kan någon översätta detta till portugisiska? Tu insats es muy bueno, eller nått…

Angående Kungen: Under våra två första matcher har vi vunnit mittfältet. Utifrån detta har vi kunnat bygga upp lagspelet. Mittfältet är vitalt för ett spelande lag som Assyriska FF. Inga långa bollar på Bengt här inte. Östlund kanske inte har haft de mest precisa passarna dessa två matcherna men han är där och dominerar med Tompuu, vilket skapar en plattform till spel. Slutsats: Östlund är fortfarande kung. Och då måste Tompuu vara prinsen.

Angående Generalen: Idag syntes Marklund inte mycket. Jag tror jag vet varför; här är min teori…

Bakgrund
ESK:s tränare Bo Pettersson närvarade på matchen mellan Assyriska FF och Qviding. (Det finns bevis på zelge.com för tvivlarna). Där var det Alex och Aziz som utmärkte sig, även om hela laget var bra. Marklund gjorde också ett nickmål. Diñhos insats (observera att jag lade ett ~ över bokstaven n, fett grym jag är) i matchen mot Qviding var bra, han hade ett stolpskott, men Marklund, Aziz och Alex överglänste Dinho, enligt mig.

Jag tror att Pettersson, efter Qvidingmatchen och i kombination med Marklunds meriter, valde att prioritera att punkta Marklund före en okänd Dinho. Detta visade sig i så fall vara ett misstag då det gav utrymme för Dinho att göra – ja, han gjorde i princip allt mot ESK.

Slutsats
Om denna teori har verklig substans är det Marklund som ska ha en del credits för att han absorberade försvarare till sig. Eller så är jag helt ute och cyklar…

Det finns tre saker som jag vill poängtera utifrån våra två första matcher:

1. Vi ska komma ihåg att vi släppte in två mål mot ESK. Två mål är vid vanliga omständigheter en förlust. Dessutom räddade Jon oss vid ett friläge, precis som han gjorde mot Qviding. Vår backlinje är inte tiptop. Vad det beror på kan jag inte sätta fingret på, men något stämmer inte. Backarna måste sätta sig ned och snacka om problemet med en kopp kahwa och bisquit. Att Jon tappade bollen ett par gånger mot ESK är noterat, även om han har räddat oss förut.

2. Målen gjordes i princip av EN person mot ESK. Detta kan tyckas vara positivt. Missförstå mig inte, jag unnar Dinho all framgång och jag önskar att han gör mål hela tiden för oss. Men mål bör även komma genom samarbete; vi kan inte vara beroende av att våra spelare ska göra den där individuella prestationen varje match. Vi har sammanlagt gjort sju mål i superettan denna säsong. Endast ett av dessa är upprunnet ur samarbete (det första målet då Alex passade till Marklund i premiärmatchen), resten är av individuella prestationer. Låt vara att folk löper för varandra, men det förutsätter jag som något grundläggande.

3. Det borde vara tråkigt för ESK att spela på sin hemmaplan och representera hela staden när uppslutningen är skit. AFF spelade på bortaplan, ändå ägde våra fans luftrummet. Spelare försvinner, tränare försvinner och styrelser byts ut. Men Zelge är där varje match och hejar. Ni är eviga. Föresten var baxade ni röstförstärkaren? Tänk om alla i klacken hade varsin. Snacka om resonans. :p

Det jag vill ha sagt med punkt ett och två har anknytning till rubriken till denna text – skenet bedrar. Vi har problem i vårat defence och samarbetet till mål är bristfälligt även om resultatet är bra. Vad ska vi göra? Jag förväntar mig en livlig debatt på vårat forum nu.