"Historisk" match nu historia

Det var upplagt för fest. Premiärmatch i allsvenskan, derby och drygt 14000 personer på läktarna. Men det blev ingen fest, inte för Assyriska iallafall.

Det såg bra ut inledningsvis, hyfsat med folk i klacken, stämning på topp och en assyrisk popstjärna som körde sitt senaste dubbelalbum i mittcirkeln. So far, so good. Sedan var det dags för spelarnas entré och Zelges efterlängtade tifo. Ett tifo som för övrigt hade varit riktigt snyggt om inte det där förbannade snöret gått av(!).

Matchen sparkas igång och inledningen var som väntat. Lågt försvarsspel, aggressivitet på den egna tredjedelen av planen och långa bollar. Ett utmärkt sätt att känna på motståndet och inte släppa till något bakåt. Såhär skulle man ha spelat i cirka tjugo minuter för att sedan försöka etablera ett spel högre upp i banan, det gjorde man inte. Spelarna fastnade i den inledande taktiken, troligen på grund av nerver, och lät Hammarby göra precis som de ville i hela första halvlek. En sak jag reagerade på var att bägge Hammarbymålen gjordes av deras yttermittfältare, läste inte coach Morais i tidningen hur Hammarby hade tänkt anfalla? I en lokal gratisblaska var det till och med illustrerat!

I andra halvlek gör Assyriska det man borde gjort redan i mitten av första. Uppflyttning av spelet och högre press på bollhållaren. Vi får ett tidigt mål och lyckas skaka Hammarby fram till utvisningen av Kabba Samura, därefter spelar Hammarby smart av matchen. Jag gör som Morais och struntar i att ha åsikter om de två gula korten på Samura.

Om fotbollsmatchen i helhet kan man säga att det gick ungefär som förväntat, uddamålsförlust mot ett starkare lag. Saknades gjorde kortpassningspelet och insticken i djupled, men det är jag övertygad om att det kommer senare under säsong på bra gräs. Godkända insatser av samtliga spelare men det kommer att förväntas mer av de när det inte är premiär, då nerver inte är en ursäkt det vill säga.

Den största besvikelsen igår var klacken, det var bedrövligt. Varför står man i klacken om man inte tänker sjunga? Det kan jämföras med att stå på en fotbollsplan utan att springa en meter. Hade spelarna haft samma inställning så hade det utan tvekan blivit tvåsiffrigt bakåt, minst. Skärpning till nästa match! Vet man att man inte tänker öppna käften så finns det andra, bättre ställen att se matchen.

Sista kängan går till folkdansen. Ta inte det här på fel sätt men går man på fotbollsmatch vill man se fotboll. Går man på fest hos Assyriska kulturföreningen finns chansen att man vill se sådan dans. Vi är en fotbollsförening nu, dags att agera som en!

Mot Göteborg!

0 kommentarer