Krönika: Assyriska ser rött
Det känns inte bra. Assyriska åkte på ännu en smärtsam förlust mot Sirius och ännu ett rött kort. Tyvärr håller alla dessa gula och röda kort på att utvisa oss, inte bara från planen, utan också från den Allsvenska drömmen…
Jag vet inte vad som hänt med Assyriska senaste tiden? Varför fungerar inget? Varför ser det så håglöst ut? Varför växer frustrationen? När Sirius kämpar och sliter för varandra så verkar Assyriska irra omkring och inte riktigt veta vad de ska göra.
Felpassningarna står som spön i backen. Skott som avlossas går snett och vint. Bakåt har man släppt in nio mål på de senaste fyra matcherna. Det är något som inte riktigt stämmer.
Alla dessa avstängningar är inte bra. När den ena är avstängd, kommer den andra tillbaka, och tvärtom. Det leder till att kontinuiteten blir lidande. Vilken elva har vi den här veckan? Vilken elva har vi nästa vecka?
Tidigare under säsongen när spelet gick knackigt, så kunde man ändå glädja sig åt kämpatakter ända in i kaklet. Nu finns inte ens det kvar. Det känns som att skeppet sjunker.
Jag gick när det var tio minuter kvar, i och för sig hade jag krånglande barn med mig, men är jag en råtta som lämnar det sjunkande skeppet? Jag vill inte vara det och nästa gång ska jag vara kvar till slutet, oavsett om vindarna blåser upp till storm.
Vi ligger fortfarande tvåa i tabellen och än finns tid att styra rätt bland alla blindskär. Men Assyriska måste få stopp på alla dessa gula och röda kort, annars kan vi kyssa den Allsvenska drömmen adjö…
