Enade och starka
Vi har Superettens bästa trupp. Superettans mest hängivna bortafans. Och vi har världen bästa Zelge. Ändå har truppen spelat som ett juniorlag enligt de senaste rapporterna. Det finns inget försvar för sådana insatser, bara obesvarade frågor...
Det finns heller ingen anledning att tala om hur goda våra förutsättningar såg ut inför den andra säsongshalvan eller om hur vi har kastat bort allt slit som vi har utfört, det är passé och kan aldrig komma tillbaka. Men jag ska ta mig friheten att tala om dagens situation i egenskap av en supporter som enbart vill Assyriskas bästa.
Vi har gått hela vägen tillsammans! Vi har varit ledare i tabellen under den största delen av säsongen. Vi har besegrat favoriter. Vi har knäppt experter och journalister på näsorna. Vi har klarat av dispyter. Vi har sjungit på både borta- och hemmamatcher. Vi har ägt i TV. Vi har spelmässigt ägt, bokstavligt talat ägt, de flesta matcherna.
Allt vi har gjort hittils är sammanfattat till där vi står här och nu. Och ur detta har vi två simpla val att göra, här och nu: Antingen kan vi ge upp kampen, gå hem som ett gäng förlorare och berätta patetiska anekdoter för våra barn om hur vi nästan gick upp till AS 2008. Eller så kan vi slåss! Vi kan forma vårt egna öde igen och ta hem den här sorgliga ursäkten till serie. Tillsammans.
Men vi kan endast vinna om vi står enade. Varje hinder kan vi ta oss över tillsammans. Jag vägrar tappa tron på oss. Och jag svär vid allt att vår enda svaghet är splittring.
Stå enade, stå starka! Vi är med er till slutet...
