Det blir en nagelbitare
Klockan är halv fyra och jag sitter ensam i huset och kollar ut igenom fönstret. Himlen är grå och löven ligger på den blöta marken. Det är måndag (skriven då) och en ny vecka är igång. Om fem dagar ska det avgöras. Inte bara Superettan avgörs, utan mina känslor och min lycka för resten av året, signifikativt för hela det assyriska folket. Det går inte att tänka på annat än Assyriska FF och Superettans sista strider som ska utkämpas på tre olika platser. Hur mycket man än vänder och vrider på det så kommer man fram till en sak: Det kommer att bli en nagelbitare.
Läktaren är nästan tömd. Folket är förkrossat och har strömmat ut ur arenan. Assyriska har precis fullkomligt förgjort Falkenberg på alla fronter utom i avslutningsmomentet, där gästerna haft en träffsäkerhet på 100% i sina skott på mål. Målet kom i den 90:e minuten, innebar 1-1 och stadion frös till is. Kvar på läktaren bland ett fåtal assyrier står jag med tårglänsande ögon och öppen mun, min blick fäst på en hemmaspelare. Där på planen, i sin ensamhet, sitter Stefan Batan på huk. Ingen verkar bry sig om honom, ingen ser åt hans håll. Han bara sitter där och stirrar ut i intet. Han visste det som alla visste, men som ingen ville förstå: att idag slukades drömmen av mörker.
I den kommande omgången åkte Assyriska ner till Landskrona för att ge drömmen nytt liv. Och som man gjorde det. Östlundh regerade mittfältet, Lumnica drämde in ett drömmål och Batan spikade kistan. Vi lever. I allra högsta grad. Falkenberg bjöd på kompensation när samme man i 89:e minuten kvitterade Häckens ledning och nu ligger pressen hos göteborgarna. Även om Assyriska måste hålla undan för BP, med superettans sämsta publiksnitt, så slår man ur underläge. Det är Häcken som måste vinna, det är Häcken som under hela veckan kommer att gräma sig över sitt poängtapp i slutminuterna. Om Landskrona förmår att sno poäng från getingarna, ligger Assyriskas väg direkt till Allsvenskan vidöppen.
Men då krävs seger och för motståndet på Jallavallen står Ängelholm. Laget har inte förlorat på elva raka matcher och kommer med en 6-0-seger i ryggen. Men chansen att nå Allsvenskan är borta för årets skrällag, något som kan fälla avgörandet eller åtminstone spela en viktig roll i lördagens drabbning. I vilket fall som helst krävs hundraprocentligt arbete och vilja från de rödvita och tankarna ska endast finnas på en enda plan. Vad som sedan händer på Rambergsvallen eller Grimsta IP kommer i andra hand.
Det är lätt att gräma sig. Det har det alltid varit i denna sport. Hur kunde Assyriska tappa ledningen i sista minuten mot Falkenberg efter totaldominans, hur kunde Assyriska misslyckas med att bevaka sin 1-0-ledning borta mot Mjällby och släppa in ett mål i 86:e, hur kan direktplatsen ha glidit oss ur händerna när vi legat där under hela säsongen?
Det jämnar väl ut sig i längden antar jag. Vår kvittering i 94:e mot Degerfors, vinnarmålet i 89.e hemma mot samma lag, 4-3 på övertid mot Enköping. Visserligen var vi överlägsna i de två sistnämnda matcherna men sådan är fotbollen.
Det är också lätt att drömma sig bort. Den magiska känslan vi upplevde förra året vid säkrat avancemang slår det mesta. Firandet på planen och i föreningen med våra hjältar, med bröder och systrar, en flödande kärlek utan gränser, en lycka utan dess like, en Marklund på scen som klackledare för några minuter. Bara tanken av detta gör att man brinner av iver efter lördagen, men på samma sätt fruktas den. Det kan gå precis hur som helst. Assyriska kan sluta tvåa, trea eller fyra. Den meningen som präglar assyriernas tankar just nu är förmodligen: vi är så nära men ändå så långt borta. Det är på lördag allt avgörs.
Hur det än slutar har vi haft en fantastisk säsong, inte minst första halvan av den där vi utstrålade en enorm ödmjukhet och kombinerat med våra färdigheter nådde vi oanade höjder. Hur det än slutar har detta redan blivit en säsong att minnas. Detta kapitel i sagan har berättat för oss om brassarnas succé, om Östlundhs markanta prestationshöjning jämfört med ifjol, om Batans gyllene återkomst. Den har berättat om Göran Marklunds magiska vision för spelet, om Lumnicas diverse drömmål, om Andi Toompuus nästa steg i en fantastisk utveckling, om juniorernas ökade involvering. Eller om våra gambianers bergar och dalar, om våra mittbackars växande trygghet och om Lorentzsons kunglighet. Tillsammans med fansen har spelarna gett oss en säsong att berätta för barnbarnen. Nu väntar vi på upplösningen, en upplösning i blod, svett och tårar. Som om det inte var nog ohälsosamt att hålla på Assyriska, efter en veckas längtan och bävan kommer vi i 90 minuter återigen kastas mellan alla känslor i hela världen och fler därtill. Det kommer att bli en nagelbitare.
Nihun Suryoye
Nemrud Kurt (Haninke)
20 okt -08
www.assyriska.se