Mellansnack
Assyriska, Assyriska och Assyriska. En förlorad Alex, en ny tränare och baklava.
Efterspelet
Känslorna som uppstod efter Ängelholm-fadäsen var blandade inom supporterskaran. En stor grupp pekade på att Assyriska ändå gjorde en bra insats, misslyckandet till trots, medan en annnan grupp tyckte att det var en skandal att vi inte tog oss upp till Allsvenskan eftersom AFF spelmässigt var så gott som överlägsna under många matcher. Den senare ståndpunkten gick mycket utöver tränarna som i dagarna fick se sig ersatta. Enligt min mening lyckades vi genomföra en insats som sträckte sig över våra (åtminstone mina) realistiska initiala förväntningar, men vi misslyckades med att uppnå det vi i slutändan hoppades på - att gå upp till Allsvenskan. Vi förtjänade inte detta avslut. Men det är inte lönt att gråta över Pompeji utan vi får knyta nävarna och bygga upp det vi hade igen.
Manskapet
Så här långt har det skett få modifieringar i truppen. Valet att släppa Alex har varit kontroversiellt bland fansen. Detta på grund av att han har varit starkt bidragande till vår offensiv med sina friska kantlöpningar, men samtidigt har vetskapen funnits om att AFF inte har varit hans slutliga mål. Han ville upp. Örgryte IS kanske inte var det första jag associerade med ”upp”, men ÖIS lirar i Sveriges högsta serie det gör inte vi. Så enkelt är det. Dessutom var ÖIS ett av de få lagen förra säsongen som spelade rakryggat.
En annan fråga som väger tungt är den om målvakten. Vissa misslyckade avgörande ingripanden av Jon slutade i baklängesmål och hans närvaro i luften har inte sett säker ut. Det är inte bra och hans kanonräddningar väger inte upp till hans misstag enligt mig. Här tycker jag dock att den allmänna kritiken har varit oproportionerligt stor men ändå berättigad. Jon har haft det tufft och det ska bli intressant att se om han ersätts och i så fall av vem. Angående Bergmans förlängning har det varit betryggande. Han har visat att han kan, vill och håller. Gambianerna hoppas jag också får visa upp sig mer nästa säsong. Det kan inte ha varit kul att spela internationella kvalmatcher ena dagen för att sedan nöta bänk i Superettan dagen efter. Generalen hade det tufft i slutet. Han spelade skadad och han missade målet ofta i slutet av denna säsong. Men å andra sidan var hans skott ofta närmare målet än många andras skott. Det är bara att träna, träna och träna eller fixa aimbot. Åslund var en besvikelse i stort. Jag förväntade mig en ledare som skulle visa vägen till Allsvenskan, men det var inte det vi fick se. I övrigt är det bara att vänta och se vad som händer med våra lirare. Våra juniorer är heller knappast uträknade. Checka silly season-redovisningen för att följa vad som händer på spelarfronten.
Tränarfrågan
Tränarfrågan är en känslig men mycket viktig sådan. Man behöver inte arbeta på CERN för att förstå att det fanns spänningar i AFF mellan vissa individer. Vad denna effekt i slutändan hade på spelet är svår att bena upp, men det går i alla fall att dra slutsatsen att det inte är optimalt att arbeta i sådan miljö för någon. Därför kan det visa sig vara nyttigt att släppa de förra tränarna från sina poster även om det finns skäl att ifrågasätta sättet som de släpptes på. Borken tog oss upp från division ett-sejouren och Edmond och Borken har varit lojala mot AFF såvitt jag vet. De ska ha ett stort tack för sina insatser.
Detta föranleder mig till att gå in på den nya tränaren Robert Johansson, närmast från Brommapojkarna. Först tänkte jag ”U abro d'manyo hano?”. Sedan insåg jag att han är relativt okänd. Snubben har tränat junisar framgångsrikt i BP den sista tiden. Med andra ord, Assyriska FF har värvat en juniortränare som A-lagstränare för herrarna. Vissa viktiga frågor kommer spontant upp som: Kommer han att klara pressen från fansen? Kan han manövrera ett herrlag? Hur är hans taktik? Gillar han baklava? Den första frågan kan vara ny för en juniortränare från BP. Helt plötsligt kommer det komma upp en massa främlingar till honom för att köra lobbyverksamhet och bjuda på fstaq. Vi Assyriskafans är kräsna och när det inte går som väntat klagar vi mer än Magdalena Ribbing på en fjortisfest... Skämt åsido, vi kan dock nöja oss med att säga att det generellt finns många och starka viljor som inte alltid konvergerar vilket Johansson måste vara medveten om. Vi är en förening, inget bolag.
Vad gäller manövrering bör det inte vara större praktiska skillnader mellan att manövrera ett herrlag och ett juniorlag, bortsett från att det kan vara lättare att planta sin spelidé hos äldre lirare än hos ett kollektiv av tonåringar. Fördel herrlag alltså. Däremot kan det som sagt vara tyngre rent mentalt för tränaren (eventuellt tränarna) med all press från omgivningen. Misstagen i herrlaget ger större respons. Nackdel herrlag. Men å andra sidan är jag bara en supporter. ;)
Beträffande taktiken. Förra säsongen hade vi problem med flera lag som vägrade att spela fotboll. Det vill säga vi hade problem med att luckra upp deras så kallade försvar som bestod av en niomannaklunga i och runt straffområdet. Nio man är nästan en halv pluton för guds skull. Den nye tränare Robert Johansson har dock påpekat att han vill spela boll vilket låter bra. Dessutom önskar jag också att vi visserligen ska ha en bas som ett spelande lag, men när matchbilden kräver det ska vi kunna anpassa oss efter den. Vi ska inte behöva nöta inlägg efter inlägg mot en niomannabacklinje som enkelt nickar bort skiten. Vi behöver en plan som kan ta sönder sådant försvar. Vi behöver också bli bättre på fasta situationer så att vi dels ökar våra chanser att sätta hörnor, dels kan köra den där äckliga pisstaktiken att kasta in bollen mot straffområdet vid inkast och dels vara säkra på att försvara oss vid fasta situationer. Det är inte meningen att man ska få hjärtattack varje gång motståndarlaget får hörna. Vi ska heller inte vara rädda för att ställa om till ett mer defensivt ickeförande lag som lever på kontringar när det krävs. Vi måsta sätta hårt mot hårt helt enkelt. Jag ser ingen mening med att spela vackert när andra lag utnyttjar detta till deras fördel. Det spelar ingen roll om vi tunnlar hela motståndarlaget och gör två bicacletas när vi ändå släpper in två kontringsmål och ett pissmål på slutet. Som Lorentzon kläckte ur sig till tidningen Hujådå efter Mjällbymatchen: ”Jag förstår inte hur dom vann egentligen, dom hade två chanser och gjorde tre mål.” Och det genomsyrade hela säsongen för vår del.
Den fjärde frågan vet jag inte varför den ens kom upp, men gillar man inte baklava har man inget i AFF att göra. Det var allt jag ville ha sagt om baklava.
I övrigt kan det vara nyttigt med nytt blod och nytänkande i organisationen. Det är en stor fördel om den nya tränaren inte är stolt och envis utan tillämpar principen om rätt man på rätt plats när det gäller laguttagningarna. Det måste åtminstone föreligga en godtagbar anledning till att bänka en duktig lirare. De som förespråkade en värvning av Johansson gjorde antagligen det av anledningen att främja lagets intressen vilket innebär att de vet något som inte vi vet. Just nu kan vi som lekmän endast döma Johansson efter hans meritlista.
Det är Robert Johansson som bestämmer om truppen nu (i alla fall formellt) och han har ett hårt arbete framför sig. Och som tränare för AFF ska han ha fansens stöd tills vi blir motbevisade om hans kapacitet. Välkommen till Assyriska FF!
Ungdomsverksamheten
Assyriskas spirande ungdomsverksamhet är off the hook. Sju pojkar är draftade till gallring i Bosön. Detta är en framgång som beror på alla eldsjälar i Assyriskas olika pojklag. Här har också vår Tipselittränare Tommy Krantz varit starkt bidragande. När han har varit verksam har vi fått med ett antal 91:or till landslagets 64-mannatrupp. Det bådar gott för framtiden. Även våra 92:or har bidragit med tre lirare i år till landslaget. I sammanhanget kan man fråga sig varför Johansson blev A-lagstränare för herrlaget när Krantz redan fanns inom organisationen...
Anyway, följ och delta i försäsongssnacket på forumet för att ventilera och hålla dig uppdagad... Älskar er alla! :)
Madness? This is Assyriska!
