Inför derbyt: Jag förutspår en…
10 meter från min plats på långsidan ser jag en hög boll på mittfältet och jag ser Östlundh vända sig om i en 360 manöver för att inte linjedomaren och huvuddomaren ska se armbågen som han kör in i magen på vår derbymotståndare.
PANG! Säger det bara och motståndaren sjunker till gräset, luften går ur honom och han undrar, va fan va det som hände och vrider sig i plågor samtidigt som spelet går vidare…
Genialisk ”ondska” av vår kapten. Ingen ånger, inga konsekvenser. Briljant.
Hämnd för den fula tacklingen på Corr-Nyang kort innan.
Dags för derby i eliten, vårt hem. Dags för derby i superettan, vårt rätta element.
Det är dags att visa lillebror och uppstickaren att i superettan så är det Assyriska FF som regerar på planen. Det är vi som kontrollerar händelserna och det är vi som kommer att fira efter 90 minuters speltid.
Många skulle fira en derbyseger med att åka tillbaka till sin förening och ”poppa” upp en flaska champagne och skåla och sjunga. När vi väl har vunnit så tror jag inte att så blir fallet.
Man kommer att se stora glädjescener på planen och läktarna men inget överdrivet fanatiskt eller euforiskt.
Varför undrar ni kanske…?
….jo för att det var väntat och inget mer.
En derbyseger för oss skulle bara vara ännu ett övervunnet hinder på vår resa mot den svenska fotbollens finrum, Allsvenskan.
En derbyseger för oss skulle vara som Roms tredje krig mot Karthago, en formalitet. Ännu ett övervunnet hinder på resan mot den totala dominansen i Medelhavet. Därför kallades Medelhavet av romarna för just Mare Nostrum, vårt hav.
Så tillbaka till min rubrik,
….”armbåge” i magen på alla derbymotståndare och supportrar. Luften går ur och ni har lärt er den tidlösa och klassiska läxan att storebror är och kommer alltid att förbli storebror.
