Andas in, andas ut
Assyriska slog tillbaka Halmstad och säkrade kontraktet. Nahir Besara befäste sin ställning som årets spelare, Ceyhun Eris satte sitt första mål och Azrudin Valentics hetluft blev plötsligt kyligare. Jag vill tro att det var 2013:s första steg vi tog.
Det var ett mirakel att Ceyhun Eris inte krockade med Nahir Besara i rollen som tillbakadragen kreatör. Assyriska spelade trots allt utan egentlig anfallare. På bänken satt en levande legend och hatade ålderns höst, en showare utan åskådare och en skyttekung utan förtroende. Längst ner i banan spelade två av årets bästa spelare. Den ene heter Robin Malmkvist och har klassats som en av Sveriges främsta målvakter. Den andre heter så mycket som Sotirios Papagiannopoulos och liknar en grekisk krigsgud från antiken. I stormens öga stod Azrudin Valentic.
Han har mixtrat och trixat. Anfallare har bänkats, mittbackar har blivit mittfältare. Ledarskap och auktoritet tycks vara främmande i hans vokabulär och när det blåser snålt faller han lätt. Nu stod han inför ett val. Gå ut och 4-3-3-spela fint men kamma noll, eller svälj stoltheten och formera ett lag utifrån dina förutsättningar, utifrån en trupp med kapacitet att strida i toppen. Han ville vinna. Vi vann. Var det blott ett glänsande strålknippe mitt i årets grå vakuum, eller såg vi början på ett Assyriska som nästa år vet vilka de är?
Nahir Besara är ett spelgeni. Få i Superettan har välsignats med hans spelsinne, få kan matcha hans distansskytte. I år var han tuffare, hårdare. Han stod på benen i varje närkamp, ville ständigt framåt med nyfunnen glöd. Hur stor roll tränaren spelade? Att FIFA-spelandet förbjöds ger en indikation, att Nahir efter matchen förklarade sitt förtroende för Valentic säger mer. Assyriskas bäste spelare 2012 tror på Assyriskas tränare, han som häcklats och kritiserats men som ledningen låtit sitta i sällsynt lång tid.
Valentic är ett mysterium. Vissa taktiska drag är oförklarliga, och ibland var känslan att han helt tappat kontrollen. Elva i serien, med den här truppen? Stundtals var bänken bättre än startelvan. Men skrapar man på ytan finns något att hämta, något att bygga vidare på. Han vill kombinera underhållning med framgång, kortpassningsspel med poäng. Assyriska ska helt enkelt spela assyriskt. När en svensk tränare anländer för att sätta sin prägel på laget, oftast 4-4-2 med renodlade yttrar och ramstarkt försvar, så ropas det hejvilt efter en osvensk karaktär för att återinföra det bolltrillande lir som kännetecknat Assyriska. När Azrudin Valentic går på minor och förvandlar dem till erfarenheter bör han ta sitt pick och pack tillbaka till Vasalund. Felet ligger väl i vårt tålamod snarare än i tränaren.
Jag intervjuade Robert Björknesjö, till vardags tränare i BP som igår blev klara för Allsvenskan, när han för tre år sedan värvats av Assyriska. Han talade om vikten att bygga en plattform, att skapa kontinuitet. Nästa år spelar han i Allsvenskan efter att ha fått tid på sig att misslyckas men likväl tid nog för att resa sig och klamra en direktplats till finrummet. Är vår Valentic så mycket sämre? Han må ta felbeslut och sakna pondus, men han vill spela den fotboll vi ska spela. Därför bör han få fortsatt förtroende, tillåtas att göra fel. I år utforskade han sig själv, försökte stabilisera sin identitet som tränare på elitnivå. Nästa säsong kan han i en win-win-situation få Assyriska att växa fram till en vinstmaskin samtidigt som han själv utvecklas till en tränare av rang. Kan han hitta balansen mellan skönspel och cynism? Tålamod är nyckeln, kontinuitet är dörren - och fansen måste stå på rätt sida av den.
